RAPPORT

 

Konsumentinflytande

och WTO-processen

rapport från WTO-mötet i Seattle 28 november 3 december 1999

 

av Martin Frid

Resan och rapporten finansierad med projektbidrag från Konsumentverket.

 

Sveriges Konsumenter i Samverkan

Box 88, 577 22 Hultsfred

Tel 0495-498 34, Fax 0495-498 35

e-post: skis-h(at)konsumentsamverkan.se

web: www.konsumentsamverkan.se  

Konsumentinflytande och WTO

1 Världshandelsorganisationen

1.1 Inledning: från GATT till WTO

1.2 Avtal om handel berör konsumenternas vardag

1.3 SPS, TBT, TRIPs - vad innebär förkortningarna?

1.4 Vem gör vad i Sverige och EU?

2 Konsument- och miljöfrågor i Seattle

2.1 Consumers International

2.2 Andra konsumentorganisationer

2.3 U-ländernas syn på "mjuka frågor"

3 Dag för dag i Seattle

4 Fortsatta förhandlingar om jordbruk

5 Öppenhet och demokrati: kartläggning av

svenska intressen

6 Referenser

 

1 Världshandelsorganisationen

WTO-avtalet trädde i kraft 1 januari 1995. Organisationen har kontor i Genéve med ca 500 anställda, främst jurister med bakgrund inom handel och industri. Ordförande är Mike Moore från Nya Zeeland 1999-2002. För närvarande är 134 länder medlemmar. Förhandlingar pågår under 2000 för att Kina ska bli medlem.  

1.1 Inledning: från GATT till WTO

Internationella handelsavtal har sedan 1948 reglerats inom GATT. Olika förhandlingsrundor har avlöst varandra (se Fig. 1). Arbetet har präglats av en trend mot ökad nationell avreglering och lägre tullar. I samband med Uruguayrundan uppstod planerna på att bilda WTO med flera nya mekanismer för att genomdriva handelsavtal, bland annat en tvistlösningsprocess.

Fig. 1

1944 Bretton Woods-konferensen skapar IMF och

Världsbanken

1947 GATT skapas i Genéve

1948 GATT-avtalet träder i kraft 23 länder

1962-67 Kennedy-rundan 48 länder

1973-79 Tokyo-rundan 99 länder

1986-93 Uruguay-rundan 120 länder

1995 WTO-avtalet träder i kraft 134 länder

U-länderna utgör nästan 72 procent av WTO-familjen (1). För många av dessa har Uruguayrundan inte inneburit några speciella förbättringar medan i-länderna ökat sin rikedom. Enligt UNCTAD ökar gapet mellan fattiga och rika. De senaste 25 åren har 1,5 miljarder människors inkomster dubblerats medan 3 miljarder människor lever på mindre än 15 kronor per dag.

Kritiker menar att de transnationella företagen är de verkliga vinnarna. Banker, försäkrings- och investeringsföretag agerar på en global marknad. Pengar kan flyttas blixtsnabbt med hjälp av den moderna datatekniken. Investeringarna hjälper tillverkare att flytta fabriker till platser där produktionen är billigare. Ofta innebär processen sämre möjligheter för arbetarna att organisera sig i fackföreningar. De låga lönerna är ett lockbete. WTO-avtalet har inga speciella regler mot t ex barnarbete.

Företag undviker också miljölagstiftning genom att flytta den "smutsiga" produktionen till skattefria zoner. Globaliseringen har satt hård press på lagstiftare, som inte har stor frihet att skapa hård nationell miljölagstiftning, eftersom detta kan innebära konkurrensnackdelar för inhemsk industri (2). Begreppet "race to the bottom" beskriver hur olika länder sänker sina miljökrav för att locka till sig utländska investerare som vill bygga nya fabriker vilket skapar nya arbetstillfällen - men stänger fabriker på andra håll.

1.2 Avtal om handel berör konsumenternas vardag

Konsumenter har inte haft så stora möjligheter att påverka WTO-avtalets regler trots att den fria marknadens ideal har som grundtes att kunden ska ha rätt att få välja (3).

WTO-avtalet skiljer sig väsentligt från GATT. De viktigaste delarna i WTO-avtalet berör jordbruk, tjänster och intellektuell äganderätt (TRIPs). Dessutom finns regelverk för hälsoskydd (SPS) och produktmärkning (TBT). Alla dessa avtal berör konsumenternas vardag.

I början av 1990-talet debatterades WTO-avtalet inom konsumentrörelsen. Trots uppenbara brister ansåg flera tongivande organisationer, t ex amerikanska Consumers Union, att man kunde ställa sig bakom bildandet av WTO. Däremot var Ralph Naders olika grupper, särskilt Public Citizen, mycket kritiska och uppmanade amerikanska kongressen att inte ratifiera WTO-avtalet. Consumers International som samlar 245 konsumentföreningar i 111 länder såg positivt på avtalet även om man riktade skarp kritik mot vissa aspekter, t ex TRIPs. CI varnade för effekterna på livsmedelsområdet (4).

Från konsumentrörelsen har kritiken mot WTO bland annat fokuserats på att konsumenten får allt sämre information om hur en vara tillverkats. Aktuella exempel är Nikes tillverkning av sportskor i Sydostasien och märkningen av genmanipulerade livsmedel. När WTO ansåg att EU inte har rätt att förbjuda amerikanskt nötkött på grund av användningen av tillväxthormoner fick många kritiker vatten på sin kvarn. EU har behållit förbudet och tvingas betala straffavgifter i form av WTO-sanktionerade strafftullar på produkter som exporteras till USA.

WTO-avtalet bör dock ses i ett allmänt perspektiv där den så kallade globaliseringen även består i ökad möjlighet att resa och transportera varor internationellt samt att Internet och informationstekniken ger ökade möjligheterna att kommunicera över gränserna. Med andra ord måste WTO-avtalet ses i ett större helhetsperspektiv där nationell avreglering och ökad globalisering förändrar konsumentens vardag på många olika sätt. Som individ kan detta kännas oroande särskilt om man är van vid att den nationella lagstiftningen fungerar som mur mot varor och tjänster från utlandet.

Internationella handelsavtal har betydande positiva effekter för konsumenten. Sänkta tullar bör betyda lägre priser på importerade produkter. Den ökade konkurrensen ska sätta press på inhemska företag att bli mer effektiva och detta bör leda till lägre priser. I teorin bör också kvalitén på varorna öka även om det finns en rad exempel på att billig lågprisimport snarare sänker varornas standard. En positiv effekt av ökad globalisering på livsmedelsområdet kan vara ökat produktutbud i butikerna. Detta får dock även stora konsekvenser för miljön och för lantbrukaren som inte alltid är uppenbara för slutkunden. Mot denna bakgrund ter sig ekologiska livsmedel eller miljömärkning som tappra försök att förverkliga drömmen om verkligt konsumentinflytande och valfrihet.  

1.3 SPS, TBT, TRIPs - vad innebär förkortningarna?

Som redan konstaterats innebär WTO en markant förändring av hur nationell, demokratisk lagstiftning får påverka ett lands handel.

Fig. 2 ger en kort sammanfattning om de WTO-regelverk som svensk lagstiftning måste anpassas till för att vara WTO-kompatibel.

Fig. 2

GATT General Agreement on Trade and Tariffs
(Avtal om handel och tullar)

AoA Agreement on Agriculture
(Avtal om jordbruk)

SPS Sanitary and Phytosanitary Agreement
(Avtal om hälsoskydd för människor, djur och växter)

TBT Technical Barriers to Trade Agreement
(Avtal om märkning och standardisering)

TRIPs Trade Releated Intellectual Property Rights
(Avtal om patent och varumärkesskydd)

Arbetet med att anpassa WTO-medlemsländernas lagstiftning till dessa regelverk sker i olika kommittéer. I Sverige är det Kommerskollegium som skickar tjänstemän till dessa möten, som oftast hålls i Genéve. Dessutom hänvisar WTO-avtalet till vissa internationella grupper vars arbete ska ligga till grund för besluten i kommittéerna. Ett exempel är att SPS-kommittén ska ta hänsyn till Codex Alimentarius Commission, som i sin tur kan basera sina beslut på expertgrupper som t ex JECFA (livsmedelstillsatser) eller JMPR (bekämpningsmedelsrester) som lyder under WHO och FAO.

Konkret betyder detta att det till exempel har blivit omöjligt för Sverige att införa egen lagstiftning som förbjuder godis med azofärger. Reglerna för EUs inre marknad är i stort sett identiska med WTO-avtalets paragrafer. Om inte Codex utryckligen beslutat att ett azofärgämne inte ska användas kan varken Sverige eller något annat EU-land förbjuda import av M&M-praliner från USA, om samma azofärgämne är tillåtet i USA. Skulle Sverige införa ett sådant förbud kan USA anmäla Sverige till SPS-kommittén. Förlorar vi en WTO-tvist kan vi antingen ändra vår lagstiftning eller tvingas acceptera strafftullar på varor som vi exporterar.

SPS-avtalets artikel 5.7 har den enda formulering ett land kan använda sig av om man tror att en produkt innebär risk för konsumenternas hälsa. Denna vaga "försiktighetsprincip" är dock tidsbegränsad och en diskussion pågår om tolkningsproblemen.

Från konsumentorganisationer har kravet ökat sedan 1995 att SPS-avtalet måste ge bättre utrymme för åtgärder som syftar till ett högre konsumentskydd. Sveriges Konsumenter i Samverkan har bl a påpekat att vi som förening har förhållandevis liten möjlighet att påverka Codex Alimentarius medan livsmedelsindustrin och de transnationella företagen är väl representerade vid Codexmöten. Vi anser inte att artikel 5.7 ska vara tidsbegränsad.

Under 1999 kunde vi konstatera att Utrikesdepartementet och handelsministern inte hade några speciella invändningar mot SPS-avtalet eller TBT-avtalet och att man inte ville föra en diskussion om att förändra dessa avtal. Vi ansåg t ex att frågan om djurhållning måste tas upp i WTO så att länder får klartecken att införa regler för bättre djurskydd. Detta faller under något som allmänt kallas PPM (Product and Process Methods) som genomsyrar TBT-avtalet. Meningen är att länder inte ska lagstifta om märkning som grundas på hur en vara tillverkats. Detta gör det svårt att få gehör för kravet på lagstiftning om märkning av ägg från burhöns eller frigående höns.

Djurskyddet brukar allmänt sägas falla under Artikel XX i GATT-avtalet som redogör för undantag. XX (a) handlar om åtgärder ett land kan vilja införa för att skydda den allmäna moralen, XX (b) handlar om åtgärder som ska skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, medan XX (g) ska tillåta åtgärder som skyddar ändliga naturresurser (5). Vi hävdar att djurfrågorna blivit alltför styvmoderligt behandlade i den svenska handelspolitisken. Dock har EU-kommissionen vid flera tillfällen, även i Seattle i december 1999, påpekat att dessa frågor är viktiga.

Det har också diskuterats om EUs lagstiftning om märkning av genmanipulerade livsmedel strider mot ländernas åtaganden under TBT-avtalet. I debatten om huruvida miljömärkning är tillåten eller ej enligt TBT-avtalet har vi drivit linjen att ordet "reasonable" inte ska hindra länder att införa egna märkningssystem (6). Sveriges Konsumenter i Samverkan har konsekvent hävdat att konsumenterna har rätt att få veta vad det är man köper: lika logiskt som att man måste betala för en vara, är det att man får veta vad det är man betalar för!

TRIPs-avtalet är oerhört tekniskt och ogenomträngligt och handlar om patent- och varumärkesskydd. Avtalet om "intellektuell äganderätt" räknas som en stor framgång för industrin som under hela Uruguayrundan stred framgångsrikt för sina rättigheter. Avtalet berör allt från musik till böcker och datakretsar. Särskilt regeltexten för patentskydd av biotekniska uppfinningar (inklusive GMO, kloning osv) anses allmänt ha skrivits av jurister knutna till Monsanto (7).

De delar av TRIPs-avtalet som berör läkemedel har också kritiserats mycket hårt eftersom u-länderna missgynnas på ett antal sätt (8). WHO har ett aktionsprogram om speciella läkemedel (essential drugs) som varnar för effekterna av WTO-anpassning. TRIPs-reglerna anses göra läkemedel onödigt dyra och i vissa länder har den inhemska läkemedelsindustrin slagits ut när WTO-anpassningen betytt att gränsskyddet tagits bort. Flera u-länder har haft långa tidsperioder då de fått ha undantag från WTO/TRIPs men när dessa undtantag gått ut har situationen förvärrats.

1.4 Vem gör vad i Sverige och EU?

WTO-avtalet lever ett eget liv. De möjligheter som finns att reformera eller förändra regelverken är små. Ett dilemma är att WTO ska vara en konsensusorganisation och att beslut måste förankras hos alla deltagarländer. Detta gör det näst intill omöjligt att med vanliga demokratiska medel, t ex genom beslut i Riksdagen, kräva nya tillägg eller ändringar i avtalet. I Sverige bildades en referensgrupp som träffades på Utrikesdepartementet under 1999 där Sveriges Konsumenter i Samverkan deltar som enda konsumentorganisation.

Vi har också kunnat delta vid flera möten på Kommerskollegium där teknisk diskussion förs som är relevant för konsumenterna. Både SPS och TBT sköts av tjänstemän på KK som ser positivt på att vi deltar i deras möten. Industrin har sedan länge en plats vid dessa diskussioner. Vi har efter påtryckningar kunnat få tillgång till WTO-dokument från KK som inte ens Consumers International lyckades få ta del av. Det är också KK som nu under 2000 kartlägger förslag från aktörer i Sverige om WTO-arbetet (Se 5 Öppenhet och demokrati: kartläggning av svenska intressen).

Under 1999 tog KK tillsammans med Jordbruksverket fram en rapport om jordbruksavtalet och vi hade nöjet att delta i deras seminarium. Vi lämnade också in synpunkter på deras rapport som bl a berörde ekologisk odling, märkning och djurskydd. Vi anser dock att vissa myndigheter, i synnerhet Naturvårdsverket, förhållit sig oväntat passiva i WTO-debatten.

Inför Riksdagsdebatten 990601 framförde vi våra synpunkter på regeringens skrivelse 1998/99:59. I remissvar till Kommerskollegium den 990906 kommenterade vi särskilt TBT-avtalet. I brev till EU-kommissionen den 990910 beskrev vi våra ansträngningar att påverka den svenska positionen inför Seattle. Vi driver även WTO-frågorna inom Association of European Consumers AEC.

EU-parlamentet har också små möjligheter att påverka den gemensamma EU-positionen som bestäms av handelsministrarna på EUs rådsmöten. Parlamentet kan inte rösta ja eller nej till enskilda förhandlingspositioner. Vid de egentliga förhandlingar i WTO är det DG handel som bestämmer (för närvarande Pascal Lamy). Dock bildades i samband med Seattle en ny parlamentarisk grupp som ska försöka ta itu med den allmäna oron och det demokratiunderskott som många förknippar med WTO (9). I Seattle deltog Pascal Lamy (DG handel), David Byrne (DG hälsa och konsumentskydd) samt Franz Fischler (DG jordbruk).

 

2 Konsument- och miljöfrågor i Seattle

Internationella handelsavtal och WTO-regelverket påverkar i allt högre grad den nationella lagstiftningen. Huvudprincipen är icke-diskriminering. Utländska företag eller importerade produkter får inte särbehandlas. Svensk lagstiftning får ha hårda regler för svenska produkter men tvingas tillåta handel med utländska produkter som följer internationella standarder. Få undantag medges.

2.1 Consumers International

För Consumers International är de globala handelsfrågorna viktiga. FNs riktlinjer för konsumenträttigheter från 1985 har betydelse för vårt arbete och vi menar att WTO måste ta hänsyn till dessa i sina regeltexter. Inför Seattle var ett mål att få in en tydlig formulering om konsumentskyddet i WTO-avtalets "preamble". Detta misslyckades eftersom det inte blev någon ny förhandlingsrunda, men för de allra flesta kändes det ändå som en seger att WTO bromsades.

CI deltog med en stor delegation i Seattle. 34 delegater från alla kontinenter deltog i det förberedande CI-arbetet och på plats i Seattle. Material som tagits fram av CI var bl a skriften "Consumer Rights and the Multilateral Trading System: What need to be done before a Millenium Round". I mars 1999 höll även CIs regionala kontor för Asien och Stilla havet en uppmärksammad konferens om livsmedelsfrågorna med över 200 deltagare i Malaysia (10). Även den transatlantiska konsumentdialogen TACD som samlar konsumentorganisationer från USA och Europa hade tagit fram synpunkter som presenterades i Seattle.

CI-delegater från Europa hade möjlighet att träffa EU-kommissionär David Byrne (DG hälsa och konsumentskydd) den 29 november. Överhuvudtaget visade EU-kommissionen en stor öppenhet i Seattle med dagliga informationsmöten som var öppna både för pressen och för konsument- och miljörörelsen. Även Pascal Lamy (DG handel) tog sig tid att närvara vid ett par av dessa möten. Jag hade också möjlighet att delta i den japanska regeringens informationsmöten vid två tillfällen. Däremot var det svårt att få till stånd någon dialog med andra länders regeringar. De CI-delegater som fick tillträde till USAs informationsmöten var tvungna att skriva på ett tysthetslöfte och fick inte dela med sig till resten av CI-delegaterna vad som yppades på dessa möten.

2.2 Andra konsumentorganisationer

Debatten om handelsavtal är kort sagt betydligt mer polariserad i USA eftersom kritiken mot frihandelsavtalet NAFTA mellan Kanada, USA och Mexiko på många sätt färgar av sig i WTO-kritiken. Ett exempel är Ralph Naders grupp som kallas Public Citizen som driver en mycket hård linje mot NAFTA och WTO (11). Kritiken handlar dels om att WTO-avtalet kan anses strida mot USAs omhuldade grundlag och dels om att de transnationella företagen får för stor makt. Även om vi från svensk sida kan hålla med om mycket av kritiken, ter sig ändå tonläget som onödigt uppskruvat och argumenten i många fall oväntat protektionistiska. Public Citizen hade eget kontor i Seattle två kvarter från konferensen och många unga frivilliga som deltog i demonstrationerna på gatorna. En rad möten hölls och aktivisterna deltog aktivt i opinionsbildandet.

Andra konsumentorganisationer utanför CI som deltog i Seattle var The Science in the Public Interest (CSPI) som höll flera seminarier om livsmedelsfrågor och SPS/TBT. Jag deltog i ett sådant möte. Det är dock intressant att notera att CSPI så sent som i maj 1998 i en större rapport om livsmedelsmärkning inte nämner WTO-avtalet eller TBT (12). CSPI deltog desto mer aktivt under 1999 i flera möten med amerikanska regeringen och lämnade detaljerade synpunkter på en rad områden som berörs av WTO. CSPI samarbetar med japanska och brittiska konsumentföreningar i Codexsammanhang och den 28 juni krävde man gemensamt att FN ska se över Codexarbetet för att skärpa och förbättra en rad standarder. I augusti 1999 beslöt den amerikanska regeringen att inte bry sig om kravet från CSPI att inleda en omförhandling av SPS-avtalet i en ny WTO-runda. Framför allt har CSPI krävt att Artikel 3.3 i SPS-avtalet som handlar om Codex inte ska användas för att tvinga länder att sänka skyddsnivån i sin livsmedelslagstiftning.

Det var uppmuntrande att träffa många aktiva GMO-kritiska amerikanska konsumentgrupper i Seattle. Flera av dem, t ex Pure Food Campaign, som numera kallas Biodemocracy, har vi haft kontakt med under många år via Internet. Andra är nya, t ex Consumer Choice Council, som bildades 1998 och driver frågan om GMO-märkning. Jag hade nöjet att delta i ett seminarium arrangerat av CCC där EU-kommissionären David Byrne deltog tillsammans med kongressmannen Dennis Kucinich, som lagt fram ett lagförslag om GMO-lagstiftning i den amerikanska kongressen.

På Seattles gator syntes en hel del genteknikmotståndare iklädda fjärilsvingar. De ville på så vis protestera mot att BT-grödor visat sig kunna skada monarkfjärilar. En annan grupp protesterade mot TRIPs och genteknikpatent och delade ut klistermärken med texten "Hands off my genes". Andra grupper som Greenpeace delade ut kondomer med den skämtsamma texten "Practice Safe Trade". Friends of the Earth och WWF samt en rad miljöorganisationer försökte driva olika miljöfrågor och protesterade bl a mot förslag om frihandel med skogsprodukter och virke. Djurrättsorganisationerna delade ut t-tröjor med sitt budskap om skydd av delfiner som fastnar i tonfisknät. En annan viktig fråga som fått stor uppmärksamhet i den amerikanska WTO-debatten är utrotningen av sköldpaddor och på Seattles gator syntes många aktivister iklädda gröna sköldpaddekostymer!

2.3 U-ländernas syn på "mjuka frågor"

Från en rad regeringar i u-länder har protester höjts mot en del av de krav som konsument- och miljörörelsen driver. Även fackföreningar har fått motstånd när det gäller kravet på förbud mot barnarbete eller regler för arbetsrätt osv. Ett genomgående tema är att kraven är "dold protektionistism". Från u-ländernas sida finns en önskan att kunna börja exportera produkter till Europa och USA enligt de åtagande som vi redan gjort i Uruguayrundan. Man menar att i-länderna inte tillräckligt avreglerat jordbruket vilket skadar u-länderna. Textilindustrin är ett annat område där u-länderna vill kunna börja exportera. Man har ofta mycket liten förståelse för konsumentkrav om märkning eller PPM.

Även inom Consumers International finns föreningar som inte vill se en koppling mellan miljölagstiftning och handelsavtal. De menar att handel bör regleras av WTO separat från andra avtal som länder skriver på t ex i FN-sammanhang. En del varnar för att blanda in regler om arbetsrätt i WTO eftersom detta eventuellt kunna underminera arbetet som drivs i ILO. Att försöka göra om WTO till en organisation om "allt mellan himmel och jord" skadar arbetet mot ökad frihandel. En förening som mycket aktivt driver denna debatt inom CI är CUTS från Indien.

Konsumentorganisationer från Sydkorea deltog också aktivt i Seattle med ett tydligt protektionistiskt budskap som främst gäller den egna matkulturen. Eftersom riset är en basvara i t ex koreansk kost varnar konsumentgrupperna för avreglering inom jordbruket som hotar småböndernas möjligheter att odla ris. Att ta bort subventionerna enligt ländernas åtaganden i AoA skulle göra att den småskaliga risodlingen kollapsar. En liknande kritik finns f ö i Frankrike och många andra delar av Europa och USA. Här märks även tydligt den klyfta som uppstår mellan befolkningen i storstäder och på landsbygden, som WTO-avtalet och avregleringen/globaliseringen inte någon hänsyn till.

Från Taiwan deltog flera delegater som protesterade mot trenden att transnationella livsmedelsföretag fyller hyllorna i de moderna matbutikerna, vilket på ett allvarligt sätt hotar den lokala matproduktionen och -kulturen. Varorna är ofta dåligt märkta och reklamen massiv både på TV och på stora skyltar runt om i städerna. De transnationella tobaksbolagen ses som särskilt onda eftersom de storsatsar på nya marknader i Asien när vi i Europa och USA äntligen börjar nå framgångar i kampanjen mot rökning. Consumers International fokuserade särskilt på ett fall i Thailand som handlade om tobaksreklam. Thailand förlorade en WTO-tvist mot USA efter att landet infört importförbud av amerikanska cigaretter, vilket skulle skydda det egna landets invånares hälsa.

Afrika har haft särskilt stora problem att implementera WTO-avtalet. Länderna har också känt sig marginaliserade i arbetet som pågår i Genéve i de olika kommittéerna. I samband med Seattle växte kritiken mot själva förhandlingsformerna. Många afrikanska delegater ansåg att man inte togs på allvar trots att de olika medlemsländerna ska väga lika tungt i WTO-systemet. Den 2 december uttryckte handelsministrarna från Organisation of African Unity/African Economic Community sin ilska mot WTO-konferensen i Seattle och mot förhandlingssättet i synnerhet. Afrikanska NGOs har inte haft samma möjlighet att delta i WTO-processen som föreningar från resten av världen.

3 Dag för dag i Seattle

Kaoset i Seattle var oväntat. När jag anlände med flyget var det långa köer vid passkontrollen. Att konferensen bröt samman kan bero på tron att marknaden skulle ordna allt från kaffet till limousinservicen. Inte förrän nationalgardet kallades in gick det att kväsa demonstrationerna.

Söndag 28 november

14:00 Möte om WTO och militärindustrin arrangerat av IFG (International Forum on Globalisation). Frihandelsavtalen låter regeringar skydda och uppmuntra vapenindustrin medan andra sektorer, t ex jordbruk och kultur ska avregleras. Mark Ritchie talade om kampen för rättvisan. Hans budskap? Arbeta globalt för att utmana systemet.

17:00 Första mötet med Consumers International på Madison-hotellet.

19:00 Möte med svenska UD på Sheraton. Intrycket är att det känns skakigt. Man har ingen text att arbeta utifrån och det finns en rad svårknäckta frågor. UD och Leif Pagrotsky är inte imponerade av amerikanarnas sätt att förbereda förhandlingarna.

Måndag 29 november

04:00 Aktivister från Rainforest Action Network har hyrt en 50 meter hög lyftkran som de placerar vid motorvägen. Från kranen hänger de en banderoll mot frihandel. Alla fem aktivisterna arresteras när de klättrar ner.

05:00 Convention Center, den stora möteslokalen, har haft inbrott och kan inte öpnna som planerat. Först måste man göra om säkerhetskontroll med bombhundar och SWAT-poliser vilket tar sex timmar. Det första stora mötet skjuts upp och börjar inte förrän på eftermiddagen.

14:35 Demonstrationståget med miljöaktivister når fram till centrala delarna av Seattle vid Tredje Avenyn och Pike Street.

17:00 Religiösa ledare ber för fred och för att i-länderna ska låta u-länderna slippa betala sina skulder. 5000 demonstranter når fram till Kingdome där de hindrar delegater från att komma in till den flotta middagen.

Tisdag 29 november

08:00 Demonstranter kedjar fast sig på gatorna och hindrar trafiken utanför hotellen där delegaterna bor. Tusentals människor marscherar i hela innerstaden. Polisen tvingas stänga Sheraton och släpper inte ut delegaterna.

10:00 Öppningsceremonierna skjuts upp.

10:30 Fackföreningarna möts på Memorial Stadium och samlar ca 20 000 personer. Polisen börjar skjuta med tårgas för att skingra demonstranter i innerstaden. Kaos bryter ut och anarkister i svarta kläder börjar slå sönder fönsterrutor.

12:45 Öppningsceremonierna inställda! Demonstranterna jublar. USAs handelsminister Barschefsky är rasande. Fackföreningarnas demonstrationståg når innerstan men släpps inte fram av miljöaktivisterna. Nu är det 30.000-50.000 människor på Seattles gator med ett enda mål: att stoppa WTO.

14:00 EU-kommissionen träffar alla oss från konsument- och miljöföreningar och redogör för förhandlingspositionerna, som verkar hemskt låsta.

16:30 Solnedgång och TV-nyheter. Bilderna av tårgas kablas ut till hela världen.

17:00 Consumers International lyckas få träffa David Byrne, EU-kommissionär för hälsa och konsumentfrågor. Han är skakad av demonstrationerna och oroad för konferensen.

19:00 Borgmästaren inför utegångsförbud!

Onsdag 1 december

01:30 Bill Clinton anländer till den stora Boeingflygplatsen och eskorteras in till Westonhotellet mitt i innerstan.

05:30 Radio Kristianstad väcker mig och vill ha en direktsänd kommentar.

08:00 Inga protester är tillåtna längre. Nationalgardet har anlänt i sin Star Wars-mundering. Deras svarta patrullbilar hjälper till att stänga stan. Poliser vid varje gatukorsning kontrollerar alla identitetshandlingar.

09:00 Trots avstängningarna lyckas hundratals demonstranter ta sig in nära Convention Center. "WTO's gotta go" lyder ropen på gatorna. Massarresteringar. De första rapporterna om förluster för 7 miljoner dollar bland annat på grund av skador på butiker och lösöre.

14:00 Möte om bioteknikdebatten i USA med Dennis Kucinich, kongressman från Ohio, som vill införa GMO-märkning.

16:00 Mer än 800 demonstranter samlas vid Pike Street igen men körs bort av polisen. De ger sig inte och kampen om gatorna böljar fram och tillbaka.

21:00 Jag lyckas komma in på den japanska regeringens möte som handlar om skogsbruk. Japan får inte gehör för sina krav på miljöregler och USA, som exporterar trä, vill ta bort alla tullar. Från japansk sida stödjer man Sverige och EU som vill att jordbruket ska ses i ett större "multifunktionellt" perspektiv, inte bara som en industri.

Torsdag 2 december

6:20 Radions Studio Ett sänder direkt och intervjuar mig om konsumentfrågorna. Om jag låter yrvaken beror det på att jag inte kom i säng förrän två i natt eftersom gatorna var blockerade och bussar och taxi inte kunde köra som de skulle.

9:00 Vid vårt dagliga möte konstaterar Consumers International att EU-kommissionen gått för långt i sitt förslag att bilda en arbetsgrupp om genteknik.

10:00 Nya demonstrationer i norra delen av Seattle strax utanför den avstängda zonen.

13:00 Ungdomar samlas utanför häktet där advokater försöker komma i kontakt med dem som arresterats under natten.

15:30 Pascal Lamy, EU-kommissionär för handel, tvingas medge att förhandlingarna hamnat i ett låst läge. Han kritiserar förhandlingssystemet som "medeltida". På frågan varför han lagt fram förslaget om en arbetsgrupp om genteknik svarar han att det var en förhandlingsfiness för att få upp försiktighetsprincipen på bordet. Pascal Lamy medger att det var ogenomtänkt och att kommissionen inte kan driva detta eftersom 14 av EU-länderna protesterat.

19:00 Det spända läget vid häktet får en lugn upplösning efter att medborgarrättsadvokaten Katya Komisaruk släpps in av polisen.

20:00 Svenska UD berättar om dagens förhandlingar. Särskilt svår har frågan om arbetsrätten blivit efter att Bill Clinton sagt i en TV-intervju att han vill straffa u-länder med sanktioner om de inte förbjuder barnarbete. U-länderna vill inte gå med det. Leif Pagrotsky är mycket arg på Clinton som han tycker har "dödat" denna viktiga fråga.

Fredag 3 december

08:00 Butiksinnehavarna öppnar igen och kritiken mot borgmästaren växer.

09:30 Svenska UD avslöjar att nattens förhandlingar inte lett till några resultat om jordbruket. EU och särskilt Frankrike vägrar gå med på att ordet "eliminera" ingår i texten om exportsubventioner. USA å sin sida vägrar gå med på att ordet "försiktighetsprincipen" ingår. U-länderna känner sig åsidosatta och protesterar mot de slutna förhandlingarna som förs i det Gröna rummet, en kvarleva från Uruguayrundan.

13:00 EU-parlamentariker berättar om de låsta positionerna och säger sig hoppas kunna spela en aktiv roll för att göra WTO mer demokratiskt i framtiden.

22:00 WTO har under dagen och kvällen inte lyckats enas om att starta en ny förhandlingsrunda. Mike Moore, ordförande för WTO vill ha "time-out".

4 Fortsatta förhandlingar om jordbruk

Under Uruguayrundan lyckades man inte nå ändra fram på jordbruksområdet. Man var oense på en rad punkter och beslutade att förhandlingarna ska fortsätta. Främst är det EU och Japan som inför en ny förhandlingsrunda hade enats om avregleringsförhandlingar på en rad punkter. EU-kommissionen låg ju också bakom det breda upplägget inför Seattle, där man ville ha en så stor förhandlingsrunda som möjligt. När detta misslyckades måste man ändå sätta sig ner vid förhandlingsbordet i Genéve.

När det gäller jordbruksavtalet har EU försökt kämpa för bra regler som brukar kallas "multifunktionalitet". Tanken med detta är att länder ska få ge specielt stöd åt jordbruk som spelar en kulturell roll i samhället eller som är särskilt småskaligt eller miljöanpassat. Även från japanskt och koreanskt håll har denna tanke fått stöd medan de stora livsmedelsexportörerna med USA i spetsen vägrar.

Det är svårt att säga vad som kommer att hända i Genéve under de närmaste månaderna och under 2000. Enligt UNCTADs rapport 1999 betalar OECD-länderna ut ca 350 miljarder dollar i form av subventioner till sina jordbruk (13). Detta kan jämföras med det totala värdet av u-ländernas jordbruksexport, som ligger på ca 170 miljarder dollar. När i-ländernas företag får exportkrediter för att skicka produkter till u-länderna snedvrids konkurrensen ytterligare.

 

5 Öppenhet och demokrati: kartläggning av

svenska intressen

Mot bakgrund av den kritik som framförts om att WTO är odemokratisk och brister i öppenhet har Kommerskollegium under februari 2000 inlett en kartläggning av förslag från handelspolitiska aktörer i Sverige. Sveriges Konsumenter i Samverkan har skickat in remissvar med nio punkter:

Nationell nivå:

  • Referensgruppen om WTO som träffas regelbundet i UD:s regi bör få ökat stöd

Referensgruppen har gett möjligheter för många aktörer att träffas och utbyta synpunkter. Dessutom har informationen från UD i allmänhet varit högaktuell och värdefull för ökad förståelse för förhandlingsproblematiken. Utredningar och arbetspapper har också kunnat delges referensgruppen på ett praktiskt sätt. Det har varit mycket värdefullt att få del av UD:s rapporter från t ex WTO:s högnivåsymposium i mars 1999 samt 113-kommittémötet i maj 1999. Sveriges Konsumenter i Samverkan önskar att UD ökar stödet till de handläggare som sköter referensgruppens arbete. Epostförfarandet behöver förbättras. Ett sätt att lösa problemet med alla papper som skickas ut inför möten är att de även läggs ut på en särskild hemsida. Detta skulle även göra det lättare för nya aktörer att delta i referensgruppen.

  • Fler seminarier om WTO måste hållas runt om i Sverige

Sveriges Konsumenter i Samverkan har deltagit vid flera konferenser och möten om WTO under 1999 som varit givande, i synnerhet seminariet den 12 april 1999 "The Global Trade Agenda - Challenges and Opportunities". Vi var också medarrangör till konferensen den 1-3 oktober 1999 "Fokus på världshandel". Information är viktig för den demokratiska processen i synnerhet i dagsläget när det gäller den snabba globaliseringen. Vi tror dock att allmänheten känner sig dåligt insatta när det gäller WTO-regelverket och hoppas att fler möten med aktörer från UD, industrin och NGOs kan arrangeras runt om i landet. Finansiellt stöd för dessa seminarier bör komma från UD.

  • En "WTO National Contact Point" bör bildas i varje WTO-medlemsland

Sveriges Konsumenter i Samverkan föreslår att för att underlätta kontakterna mellan NGOs och myndigheter/regering bör ett system inrättas som kan kallas "WTO National Contact Point". Detta kontor bör dels ha rollen att publicera en kalender över vilka möten som är på gång i Stockholm, Bryssel och i Genéve samt vilka frågor som är särskilt aktuella för Sveriges del. Kontaktkontoret kan också fungera som samordningsorgan för remisser. Det är viktigt att varje WTO-medlemsland har kontaktkontor som koordinerar sitt arbete medlemsländerna emellan. Utan detta system kommer de ökade kraven på öppenhet att betyda svårigheter för de myndigheter som idag hanterar WTO-frågorna. Ett svenskt WTO-kontaktkontor skulle kunna skötas av Kommerskollegium eller ännu hellre av Konsumentverket.

Europeisk nivå:

  • Implementera WTO-åtaganden om jordbruk

EU måste hitta lösningar på jordbruks- och textilavtalen som fortfarande inte gett u-länderna några större möjligheter att ta sig in på EU-marknaden. För konsumenterna kan detta innebära ökat utbud av bra produkter till lågt pris. Det är också viktigt att u-länderna får stöd för att klara SPS-reglerna så att livsmedel från oerfarna exportörer inte sprider smitta eller på andra sätt hotar konsumenternas hälsa. Att EU inte kunnat hitta lösningar på textilsidan är särskilt oroande. Bara 6 % av de aktuella varorna anses ha avreglerats trots att det gått över fem år sedan WTO-avtalet trädde i kraft. Samtidigt bör ekologiskt odlade produkter ges ökat stöd för att jordbruket ska bli mer anpassad till den uthålliga utveckling som EU ställt sig bakom i Rio-avtalen (Agenda 21).

  • DG TRADE måste ta ökad hänsyn till DG SANCO

Inom DG SANCO (hälsa och konsumentskydd) finns en Konsumentkommitté med 20 representanter från de europeiska konsumentorganisationerna. Här finns stor kunskap om en rad hälso- och konsumentskyddsfrågor. DG TRADE måste ta ökad hänsyn till de synpunkter och remissvar som kommer från DG SANCO om globalisering och världshandel. Även under pågående handelsförhandlingar och framtida ministerkonferenser bör DG TRADE öka sitt samarbete med DG SANCO för att konsumenternas förtroende för WTO ska öka. Sverige med sin traditionellt goda konsumentpolitik kan höja medvetenheten i andra EU-länder om fördelarna med att handelspolitiken tar större hänsyn till konsumenternas behov.

  • EU-parlamentet bör bli mer aktivt i WTO-frågor

I Seattle beslöt en grupp EU-parlamentariker att "ta tag" i WTO-frågorna. Detta ser Sveriges Konsumenter i Samverkan som en positiv utveckling eftersom det demokratiska underskottet varit stort och svårigheterna att intressera EU-parlamentet för globala frågor tidigare varit frustrerande. Vi har till exempel invändningar mot TRIPs-avtalet och EUs bioteknikpatentdirektiv. Frågan om global Internethandel som berör konsumenterna direkt skulle behöva tas upp av EU-parlamentet innan det är för sent. Om WTO ska fungera effektivt måste regelverken debatteras av folkvalda parlamentariker. EU-parlamentet bör bland annat ges möjlighet att rösta ja eller nej till enskilda aspekter av WTO-avtalet.

WTO-nivå:

  • Internationella NGOs måste få ackreditering hos WTO

Sveriges Konsumenter i Samverkan menar att WTO måste ta ökad hänsyn till den expertis och det kunnande som finns hos internationella miljö-, djurrätts- och konsumentföreningar (INGOs). Vi har sett att detta ofta fungerar bra i FN-sammanhang. Vi kan till exempel som förening arbeta med livsmedelsfrågor genom Consumers International som deltar i det arbete som FAO och WHO gör för att ta fram standarder inom Codex Alimentarius Commission. Eftersom dessa Codexstandarder enligt SPS-avtalet ska ligga till grund för nationell lagstiftning anser vi att detta arbete är mycket viktigt även om det inte är problemfritt (livsmedelsindustriföreningar är t ex alldeles för starkt representerade inom Codex). Vi menar dock att WTO-kommittéerna på samma sätt måste ta hänsyn till INGOs och låta representanter delta som observatörer med rätt att yttra sig vid kommittéernas möten.

  • Tvistlösningsmekanismen måste förbättras

Här råder idag oenighet om huruvida utomstående, t ex en konsumentförening, kan bistå tvistlösningspanelen i deras arbete. I fall som berör konsumenternas hälsa och rättigheter anser vi att tvistlösningssystemet måste ta hänsyn till den expertis som finns inom konsumentrörelsen. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att namnen på och bakgrunden hos tvistlösningspaneljuristerna måste bli offentliga. Vi anser även att panelerna måste bli mer jämställda: i dagsläget är ca 92 % av tvistlösningspaneljuristerna män. Detta är oacceptabelt.

  • Analyser av Uruguayrundan

Ett allmänt krav från konsumentrörelsen är att fler studier görs om resultaten av Uruguayrundans avtal och dess implementering. Miljö- och konsumentrörelsen har många synpunkter på speciella aspekter av WTO-avtalet som bör tas på allvar och arbetas in i WTO-avtalet vid framtida handelsförhandlingar. Annars sjunker förtroendet för WTO förmodligen ytterligare. Specifika problem finns till exempel med TRIPs-avtalet som hotar jordbruket i u-länder och kan försämra läkemedelsförsörjningen. Vi har också vid flera tillfällen belyst hur TBT-avtalet kan försvåra för konsumenterna att få ordentlig märkning av olika produkter, särskilt livsmedel.

 

6 Referenser

(1) "U-länderna skeptiska till ny handelsrunda" Svenska Dagbladet 991128

(2) "Environmental Protection and International Competitiveness" Journal of

World Trade Vol. 32, No. 3 June 1998

(3) "Free to Choose" av Milton & Rose Friedman, 1980

(4) "Unpacking the GATT" Consumers International 1994

(5) Brev från Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök till

jordbruksminister Margareta Winberg 990920

(6) "Eco-labelling and sustainable fisheries" av Carolyn Deere, IUCN och

FAO 1999

(7) "Gene Wars - The Politics of Biotechnology" av Kristin Dawkins 1997

(8) "Consumers & the WTO/TRIPs Agreements" HAI news number 109,

October 1999

(9) Pressinfo från 13 EU-parlamentariker i Seattle 991202

(10) "Food Security - the new millenium" Consumers International 1999

(11) "Whose Trade Organization" av Lori Wallace och Michelle Sforza 1999

(12) "Food Labelling for the 21st Century: A Global Agenda for Action" Center

for Science in the Public Interest, May 1998

(13) UNCTAD Trade and Development Report 1999