Till startsidan Sveriges Konsumenter i Samverkan 
2007-02-13 Läs fler debattartiklar >>


Debattartikel av Bengt Ingerstam, publicerad i kortad version
i ICAnyheter 9 februari 2007. Här nedan är full version.



Ska regeringar styra konsumentorganisationer?


Det där med fingrar i syltburken är en svår fråga. I synnerhet om man inte kan skilja på makt och demokrati. I vårt land bekänner vi oss till demokratiska principer men ibland reduceras demokratin till att få rösta vart fjärde år, sedan tar makten över. Att samarbetet mellan facken och S-regeringen inte ifrågasattes mera får väl tillskrivas den korporativistiska ideologin, men att maktutövningen gick så långt att man ville styra konsumentrörelsen är inte försvarbart.

FNs internationella överenskommelser, som Sverige skrivit under, ger konsumenterna rätten att själva bestämma hur vi ska få organisera oss, utan statlig inblandning. Se FNs konsumenträttigheter här. EU följer samma princip, men uppmanar regeringarna att underlätta för konsumentorganisationer att utveckla sig. Mot båda dessa regler och den demokratiska principen har vår förra regering brutit grovt.

När nu en av de två konsumentorganisationerna, Sveriges Konsumentråd, försöker eliminera den andra, Sveriges Konsumenter i Samverkan, stjäla dess namn – kalla sig Sveriges Konumenter - anpassa sig politiskt, för att ”slippa statlig koppling”, är det dags att öppet diskutera frågan och få en bredare belysning av vad som försiggått.

1985 startades Konsument-Forum, som landets första riktiga konsumentorganisation med bara enskilda medlemmar. Från 1987 blev Konsument-Forum medlem i CI, Consumers International och sedan 1994 initiativtagare och medlemsorganisation i Sveriges Konsumenter i Samverkan, en paraplyorganisation för att bredda konsumentarbetet, fristående från såväl näringslivet som partipolitiken.

Ganska omgående efter att Konsument-Forum startats bildade dåvarande KF ”Folkrörelsernas Konsumentforum”. Under början av 90-talet fördes diskussioner om att bilda en nationell samlingsorganisation för konsumentorganisationer och organisationer som ville förstärka konsumentarbetet, även i de egna organisationerna. Arbetet skedde i en arbetsgrupp som vi skämtsamt kallade ”De 7 dvärgarna” men vi hann inte längre förrän S-regeringen beslöt organisera en konsumentorganisation, med motivationen ”att stärka konsumenternas bevakning av EU-frågorna” och KF fick pengar från staten till detta. Man tog initiativ till att bilda Sveriges Konsumentråd, där basen blev fackföreningarna och andra till arbetarrörelsen närstående organisationer, bl a ABF, PRO och självklart KF. Konsument-Forum blev då inte inbjudet att delta. 1994 bildade vi och ett 15-tal andra organisationer därför Konsumenter i samverkan – Underverket som senare ändrade namn till nuvarande Sveriges Konsumenter i Samverkan.

Olika förutsättningar
När regeringen lite senare tog beslut om organisationsbidrag gick detta till såväl ”Rådet” och ”Samverkan”. I en statlig utredning om konsumentpolitiken rekommenderas att ge båda organisationerna lika bidrag, något som blev tvärtom. I avtal med båda organisationerna fanns bl a in att ”företräda konsumenterna i Europaarbetet” samt ”att aktivt delta i det europeiska standardiseringsarbetet”. För 2006 tog man bort detta i avtalet med oss och halverade vårt bidrag och flyttades över till ”Rådet”, som därmed fick runt 3,6 miljoner medan vi fick hanka oss fram med 0,6 miljoner. Under 2006, strax före valet, tillsköt regeringen ytterligare till ”Rådet” en miljon, till vad vet vi inte, mer än att vi kunde konstatera att det skedde strax före valet. Totalt har alltså ”Rådet” fått närmare 30 miljoner mera än ”Samverkan” under denna tioårsperiod. Då kan man inte påstå att förutsättningarna är lika, eller förneka att regeringen styrde hur konsumentorganisationerna skulle arbeta.

Nu efter regeringsskiftet kommer olika initiativ från ”Rådet” för att ”slippa den statliga koppling” och inte framstå som ”rådgivande”. Kooperativa Förbundet har valt att lämna Konsumentrådet och därmed har sammanblandningen med näringslivet minskat något. Men kopplingen till fackföreningarna kvarstår och ordföranden Inger Persson kommer just från LO.

Vår fristående konsumentorganisation delar inte fackens målsättning ”höjda löner och lägre priser”. Är det ingen mer än vi som insett att allt högre löner och hårdare prispress bara skapa mer import, mera transporter och färre arbetstillfällen i landet?

Jag dristar mig att ställa frågan: varför kan inte facken sköta sina uppgifter och låta en fristående konsumentorganisation få växa fram och organisera sig oberoende av facken och deras speciella intressen av ”höj lönerna och sänk priserna”. Om man nu i internationella organ framhäver konsumenternas rätt att organisera sig, varför måste då facken infiltrera? De har ju andra uppgifter att sköta, lika väl som näringslivet.

Men jag förstår att den framtida konsumentrörelsen i världen och i Sverige är ett hot, vi är ju alla konsumenter. Många var ju arbetare när arbetarrörelsen växte fram, inte heller utan motstånd. När nu fler och fler blir ”tjänsteutövare” kan man förstå att facken måste ta in nya uppgifter. Men facken har ingen automatisk rätt att ”organisera konsumenter” bara för att de är stora och vi konsumenter är många.

Vi har haft möjlighet till enskilt medlemskap sedan starten medan ”Rådet” ändrat sina stadgar nu. Vi har nästan 10 gånger fler enskilda medlemmar, trots av vi ”är en väldigt liten organisation” (citat Inger Persson ordförande i Konsumentrådet).

Att Konsumentrådet nu bestämt sig att byta namn till Sveriges Konsumenter och ha mage att påstå sig representera alla Sveriges konsumenter övergår min horisont, i vart fall när man bara har, enligt egen utsago ”några hundra konsumenter som enskilda medlemmar”.

Vår nya regering har tydligen en annan uppfattning om regeringens inblandning i organiseringen av konsumenter. Vår nya konsumentminister Nyamko Sabuni har klart uttalat att man vill medverka till att flera organisationer kan växa och växa fram.

Kanske räcker det inte att Konsumentrådet tar över nästan hela vårt namn ”Sveriges Konsumenter i Samverkan”. Sorgligt bara att sånt här ska behöva ske inom konsumentrörelsen, som borde ”samverka” mera, för en organisation kan inte klara allt.

Bengt Ingerstam – som varit med sedan 1985,
ordförande i organisationen som INTE tänker byta namn
Sveriges Konsumenter i Samverkan www.konsumentsamverkan.se


Ur ICAnyheter 9/2 2007

Ur ICAnyheter 9/2 2007 (Pappersvarianten)

upp