Situationen för många fiskbestånd är bekymmersam. Internationella havsforskningsrådet, ICES, redovisar att flera arter visats befinna sig utanför biologiskt säkra gränser. Det är sannolikt att det sätt som fisket har bedrivits på är en viktig orsak till minskningarna, men också andra faktorer som t.ex. övergödning med åtföljande algblomningar och klimatförändringar är av betydelse.

Enligt propositionen 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk ska det svenska fisket bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande av fiskbestånden ska nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas och att den biologiska mångfalden säkerställs.

Sverige har verkat både internationellt och nationellt för att omsätta principerna om det hållbara fisket i praktisk handling. I Östersjön har länderna kommit överens om att åstadkomma en fungerande selektion och en förvaltningsplan för torsk. Man har bland annat också beslutat om kraftigt sänkta torsk- och sillkvoter. EU har tillsammans med Norge enats om bevarandeåtgärder inom en återhämtningsplan för torsken i Nordsjön. För detta bestånd har man sedan tidigare beslutat om en 40-procentig minskning av den totala tillåtna fångsten för år 2001 och ett tio veckor långt fiskestopp inom ett mycket stort område i Nordsjön.

Ett centralt inslag i förvaltningen av fiskebestånden är att årliga fiskekvoter fastställs och att fisket övervakas och kontrolleras. Selektiva redskap minskar bifångsterna av t.ex. ungfisk och sjöfågel. Därigenom bidrar man till ett hållbart resursutnyttjande och ”riktar” fisket mot sådan fisk och fiskstorlek som efterfrågas av konsumenten.

Mycket återstår att göra inom området och den kommande översynen av EU:s gemensamma fiskeripolitik är en möjlighet att driva konkreta förslag i riktning mot större uthållighet och mer sofistikerad tillämpning av försiktighetsprincipen.

Gå till Jordbruksdepartementets svar på "Vanliga frågor" på deras webbsida >>
Jordbruksdepartementets skrivelse till riksdagen om den framtida gemensamma fiskeripolitiken >>