|  Vi
har nyligen deltagit i ett möte i Köpenhamn
i BSRAC, Baltic
Sea Regional Advisory Council, där Bengt Ingerstam
ingår i Executive Committee. Arbetet för
ett uthålligt fiske är i fokus och restaureringen
av fiskebestånden är målet. Övervägande
delen av deltagarna, 2/3, kommer från fiskebranschen
och 1/3 från NGO, frivilligorganisationer som
miljö- och konsumentorganisationer. Det är
naturligt att intresset från fiskebranschen är
överlevnad för dem som fiskar och bereder
fisken och därmed beroendet av att fisken i haven
och sjöarna inte tar slut. Liknande katastrofer
har skådats förr i världen.
Jag framförde där synpunkter från konsumentsidan
om en helt annan syn på fiskets utveckling och
här kommer lite av tankarna.
Vi är som konsumentorganisation av olika skäl
engagerade för ett framtida produktivt och uthålligt
fiske. Inte bara för att fisk ger oss bra proteiner
och de feta fiskarna är en bra källa till
Omega-3 fettsyror, alltså en hälsofråga.
Men bakom vår övertygelse ligger mer än
bara den kortsiktiga problematiken. Det finns uppfattningar
om att klimatfrågorna inte är de övergripande,
då utsläppen av koldioxid kommer att radikalt
minska då oljan tar slut.
Men vi vill nog framföra att vattenfrågan
är än mer akut. Somliga fokuserar på
övergödningen och algblomningen just nu, utan
att inse att dessa är symptomen på vår
förstöring av vattnen, haven, sjöarna,
vattendragen och vattenreserverna.
| Mänskligheten
går under om vi inte sätter fisket och
fisken högre på agendan! Vi klarar heller
inte oljekrisen och klimatkrisen om inte konsumtionen
och ”produktionen” av fisk radikalt
förändras. |
70 % av Jordens yta upptas av vatten. Med växthuseffekten
kommer havsnivån att stiga och då minskar
landytan, som bara till en del består av odlingsbar
mark, främst kustnära trakter. Produktionen
av livsmedel är beroende av solenergi och effektiva
solfångare. Haven och algerna är solfångare
som varken kräver konstgödsel eller fossil olja.
Det enda vi behöver göra är att låta
bli att förstöra haven och sjöarna, låta
fisken få utvecklas och öka den produktiva
biomassan, fiskebestånden.
Men det är här som intressena står emot
varandra. Det är inte den aktuella mängden
lekmogna fiskar som är viktig, det är de framtida
fiskebestånden som måste anpassas efter
behoven då kravet på mat till befolkningen
kommer att öka. Dels ökar befolkningen, dels
minskar odlingsbara arealen, dels förstörs
jordarna genom intensiv odling och industriella utsläpp.
Det kanske viktigaste och mest problematiska är
dock att konsumtionen av landproducerat kött ökar
och ökar mest i den del av världen som är
under utveckling.
Redan i mitt kompendium ”Dessa
Fantastiska Bönor” tog jag upp vattenåtgången
för proteinproduktionen. Ett kg nötkött
kräver mellan 20 000 och 50 000 liter vatten medan
ett kg bönor kräver 300 liter. Proteinmängden
är jämförbar. Det betyder grovt sett att
för 1 % av vattenmängden kan vi få samma
mängd protein.
Nu
kommer den viktiga frågan:
hur
mycket vatten krävs för att producera
ett kg protein i form av fisk? |
Ja, i haven finns ju allt vatten fisken behöver,
så det blir NOLL. Endast i efterföljande fas
krävs vatten, exempelvis till is för att hålla
fisken kall. I den efterföljande produktionsfasen
däremot går det åt en del vatten, men
jämfört med vad som går åt för
nötköttsproduktion är det försumbart.
I en värld, där vi snabbt måste lösa
färskvattenförsörjningen, kan vi inte fortsätta
att konstbevattna jordar för att producera vegetabilier,
till 90 % avsett för djurfoder (kraftfoder, soja
t ex, se annan notis
om sojaodlingen), samt den direkta vattenåtgången
i djur- och köttproduktionen. Ett problem uppstår
här om flertalet skulle övergå till enbart
vegetabilisk konsumtion utan att utnyttja fisk, då
utsätts kravet på ökande mängder
landproducerade grödor och arealer för ännu
större press. Låt mig nu ge uttryck för
en helt personlig uppfattning: utan en kraftigt ökande
”produktion” av fisk klarar inte världen
och befolkningen av problemen med miljön eller klimatet.
Samma diskussion kan föras när det gäller
energin, som vi också måste hushålla
med. Haven och fisken drivs inte med fossil energi utan
av solenergi!
Därför måste vi diskutera frågan
omgående om hur vi måste förändra
konsumtionen och hur fisket ska utvecklas på kort
sikt, de närmaste decennierna. Detta är en viktig
konsumentfråga och en fråga om KONSUMTIONSPOLITIK. |
