Till startsidan Sveriges Konsumenter i Samverkan 
Kampanj: Fiske, Klimatet
2007-06-29 Publicerad i SKN nr 62


Vi engagerar oss för fisket och fisken – varför?


Vi har nyligen deltagit i ett möte i Köpenhamn i BSRAC, Baltic Sea Regional Advisory Council, där Bengt Ingerstam ingår i Executive Committee. Arbetet för ett uthålligt fiske är i fokus och restaureringen av fiskebestånden är målet. Övervägande delen av deltagarna, 2/3, kommer från fiskebranschen och 1/3 från NGO, frivilligorganisationer som miljö- och konsumentorganisationer. Det är naturligt att intresset från fiskebranschen är överlevnad för dem som fiskar och bereder fisken och därmed beroendet av att fisken i haven och sjöarna inte tar slut. Liknande katastrofer har skådats förr i världen.

Jag framförde där synpunkter från konsumentsidan om en helt annan syn på fiskets utveckling och här kommer lite av tankarna.

Vi är som konsumentorganisation av olika skäl engagerade för ett framtida produktivt och uthålligt fiske. Inte bara för att fisk ger oss bra proteiner och de feta fiskarna är en bra källa till Omega-3 fettsyror, alltså en hälsofråga. Men bakom vår övertygelse ligger mer än bara den kortsiktiga problematiken. Det finns uppfattningar om att klimatfrågorna inte är de övergripande, då utsläppen av koldioxid kommer att radikalt minska då oljan tar slut.

Men vi vill nog framföra att vattenfrågan är än mer akut. Somliga fokuserar på övergödningen och algblomningen just nu, utan att inse att dessa är symptomen på vår förstöring av vattnen, haven, sjöarna, vattendragen och vattenreserverna.

Mänskligheten går under om vi inte sätter fisket och fisken högre på agendan! Vi klarar heller inte oljekrisen och klimatkrisen om inte konsumtionen och ”produktionen” av fisk radikalt förändras.

70 % av Jordens yta upptas av vatten. Med växthuseffekten kommer havsnivån att stiga och då minskar landytan, som bara till en del består av odlingsbar mark, främst kustnära trakter. Produktionen av livsmedel är beroende av solenergi och effektiva solfångare. Haven och algerna är solfångare som varken kräver konstgödsel eller fossil olja. Det enda vi behöver göra är att låta bli att förstöra haven och sjöarna, låta fisken få utvecklas och öka den produktiva biomassan, fiskebestånden.

Men det är här som intressena står emot varandra. Det är inte den aktuella mängden lekmogna fiskar som är viktig, det är de framtida fiskebestånden som måste anpassas efter behoven då kravet på mat till befolkningen kommer att öka. Dels ökar befolkningen, dels minskar odlingsbara arealen, dels förstörs jordarna genom intensiv odling och industriella utsläpp. Det kanske viktigaste och mest problematiska är dock att konsumtionen av landproducerat kött ökar och ökar mest i den del av världen som är under utveckling.

Redan i mitt kompendium ”Dessa Fantastiska Bönor” tog jag upp vattenåtgången för proteinproduktionen. Ett kg nötkött kräver mellan 20 000 och 50 000 liter vatten medan ett kg bönor kräver 300 liter. Proteinmängden är jämförbar. Det betyder grovt sett att för 1 % av vattenmängden kan vi få samma mängd protein.



Nu kommer den viktiga frågan:

hur mycket vatten krävs för att producera
ett kg protein i form av fisk?

Ja, i haven finns ju allt vatten fisken behöver, så det blir NOLL. Endast i efterföljande fas krävs vatten, exempelvis till is för att hålla fisken kall. I den efterföljande produktionsfasen däremot går det åt en del vatten, men jämfört med vad som går åt för nötköttsproduktion är det försumbart.

I en värld, där vi snabbt måste lösa färskvattenförsörjningen, kan vi inte fortsätta att konstbevattna jordar för att producera vegetabilier, till 90 % avsett för djurfoder (kraftfoder, soja t ex, se annan notis om sojaodlingen), samt den direkta vattenåtgången i djur- och köttproduktionen. Ett problem uppstår här om flertalet skulle övergå till enbart vegetabilisk konsumtion utan att utnyttja fisk, då utsätts kravet på ökande mängder landproducerade grödor och arealer för ännu större press. Låt mig nu ge uttryck för en helt personlig uppfattning: utan en kraftigt ökande ”produktion” av fisk klarar inte världen och befolkningen av problemen med miljön eller klimatet.

Samma diskussion kan föras när det gäller energin, som vi också måste hushålla med. Haven och fisken drivs inte med fossil energi utan av solenergi!

Därför måste vi diskutera frågan omgående om hur vi måste förändra konsumtionen och hur fisket ska utvecklas på kort sikt, de närmaste decennierna. Detta är en viktig konsumentfråga och en fråga om KONSUMTIONSPOLITIK.
upp