Värmebehandling
UHT-mjölk (ultrahög temperaturbehandling)
är mjölk som hållbarhetsbehandlats genom
värmebehandling vid ca 135-140 °C i 2-4 sekunder
och som därpå förpackats aseptiskt.
UHT-behandling kallas också ultrapastörisering.
UHT-mjölk får en viss bitter ”koksmak”
som kan tas bort med tillsatser, t ex immobiliserat
sulfhydryloxidas för att oxidera tioler. Livsmedlet
måste anses vara hårt processat. UHT-mjölk
är vanlig i Europa men inte i Sverige (UHT-mjölk
förvaras i rumstemperatur i livsmedelbutiker på
kontinenten). UHT-behandlad grädde och mjölk,
som håller i 3 månader, är dock en
vanlig produkt i storkök och på restauranger
även i Sverige. Portionsförpackningarna innehåller
även stabiliseringsmedel E331 (natriumcitrater).
UHT-behandling av ekologisk mjölk är tillåten
i flera länder. Skånemejerier har producerat
UHT-mjölk för den engelska marknaden. I USA
har skarp kritik riktats mot att UHT-behandlad mjölk
får kallas ekologisk, t ex av företaget Next
Generation i Wisconsin.
Ur energisynpunkt är det viktigt att notera att
en UHT-anläggning kostar mycket energi eftersom
man ska upp i höga temperaturer. Å andra
sidan slipper man kylanläggningar för att
hålla mjölken kall.
Pastörisering och
homogenisering
Italienska föreningen Slow Food, som vill värna
om mattraditioner, är kritisk både till pastörisering
och homogenisering. Julian Rose beskriver i tidningen
Slow Food hur vitaminerna i mjölken minskar med
10-25 procent och förstörs av olika processer,
t ex pastörisering. Opastöriserad mjölk
ses som en ”mäktig symbol” för
verklig mat (”Real Food”).
In
praise of raw milk, Julian Rose
Slow, the international herald of taste, issue n°
21, july - september 2001 >>
I Frankrike är opastöriserade mejeriprodukter
mycket populära. Ost av Brie-typ från opastöriserad
mjölk får numera även säljas i
Sverige, även om svensk lagstiftning en smula ologiskt
förbjuder att opastöriserade produkter produceras
i landet.
I Sverige är det främst så kallad Gammaldags
mjölk som produceras utan homogenisering. I Norge
och Danmark har man länge haft förbud mot
homogenisering av ekologisk mjölk, men förbuden
har upphävts. I Norge har t ex kritik riktats mot
att den ohomogensierade ekologiska mjölken och
yoghurten ”klumpar sig”. Andra som ville
behålla förbudet menade att homogeniseringen
”innebærer en kvalitetsforringelse, at økomelken
vil miste et av sine særpreg, og at uhomogenisert
melk ofte kan drikkes av personer som ellers har melkeallergi.”
Regelendring:
Homogenisering
av økologisk melk tillates. Debio, juli 2000
>>
Okologi og marknad:
Ein
studie av rasjonalitet i produksjon og marknadsforing
av okologisk mjolk og kjot. Vestlandsforskning, januari
2000 (pdf) >>
Codex eller IFOAM har inga speciella regler om pastörisering
eller homogenisering i ekologisk produktion.
I USA är det genmodifierade hormonet BST (rBGH)
tillåtet för konventionell mjölkproduktion.
Medlet får inte användas enligt USDAs regler
för ekologisk produktion. BST (rBGH) är förbjudet
i alla europeiska länder både i konventionell
och ekologisk odling.
Mjölkpulver är en vanlig produkt i tropiska
länder där det finns ett underskott av färsk
mjölk. I dessa länder produceras mjölk
av mjölkpulver som antingen importeras eller som
har torkats under säsonger med mjölköverskott.
Många företag i i-länder exporterar
mjölkpulver till u-länder. Mjölken kan
användas direkt i matlagning eller användas
för att göra mjölk genom att man antingen
rekombination dvs blanda vatten, smörolja och skummjölkspulver
eller rekonstituering vilket innebär att man blandar
vatten och mjölkpulver (helmjölkspulver eller
skummjölkspulver).
Rekombinering med skummjökspulver, vatten och smörolja
har traditionellt varit det vanligaste eftersom skummjölkspulver
och smörolja har bättre hållbarhet än
helmjölkspulver, vilket snabbt härsknar på
grund av fettinnehållet. Idag har dock detta problem
lösts genom att helmjölkspulver förpackas
i kvävgas och därmed har rekonstituering med
helmjölkspulver blivit vanligare på de senaste
åren. Ekologiskt framställt mjölkpulver
är tillåtet enligt de flesta länders
regler. Skummjölkspulver ingår bland annat
i ekologisk yoghurt.
Enzymer, särskilt för mejeriproduktion, är
tillåtet i ekologisk produktion. Löpe, kymosin
och andra enzymer beskrivs i flera omfattande dokument
från amerikanska Organic Materials Review Institute
(OMRI). Enzymer kan även användas i produktion
av olika fruktblandningar, och är tillåtna
enligt Codex och IFOAMs regler.
OMRI:
Enzymez,
Animal-drived (pdf) >>
Enzymes,
Plant and Fungal (pdf) >>
Raffinering
Vegetabiliska matoljor framställs genom kallpressning
och raffinering av olika fröer eller kärnor,
i Sverige främst raps. Ekologisk rapsolja har genomgått
en försiktig raffinering med E 330 (citronsyra),
till skillnad från vanlig raffinering som sker
med fosforsyra och tar bort all färg och smak.
Citronsyran räknas som antioxidationsmedel vilket
behövs för att oljan ska bibehålla sin
naturliga färg.
Kritik har riktats mot för hård raffinering
som kan beröva oljan på viktiga näringsämnen,
t ex naturligt förekommande vitaminer, antioxidanter
(tokoferoler, tokotrienoler), växtsteroler, karotenoider
etc.
Vid kallpressning av oljor sker pressningen vid lägre
temperatur än 50 grader. Detta för att naturliga
egenskaper hos oljan kan förändras vid högre
temperaturer. De förstklassiga olivoljorna är
i regel kallpressade liksom vissa andra matoljor, t
ex kallpressad rapsolja.
Vid varmpressning ligger temperaturen runt 80 - 100
grader. Vanliga industritillverkade matoljor är
i regel varmpressade.
Sveriges Konsumenter i Samverkan har länge krävt
att alla livsmedelstillverkare ska ange vilken sorts
råvara som ingår i förädlade livsmedel.
Det räcker inte att man skriver ”vegetabilisk
olja”, konsumenterna har rätt att veta vad
som ingår i maten. Vissa konsumenter vill gärna
undvika matolja från soja eller majs på
grund av risken att GMO använts i odlingen. Andra
konsumenter vill undvika matoljor från t ex palmkärna
på grund av skövlingen av regnskog i de tropiska
länder som exporterar råvaran. Ett annat
viktigt krav är att ursprungslandet ska anges även
på oljor och fetter.
Matfetter och margarin
Matfetter, särskilt margarin, måste anses
vara ett av de allra hårdast förädlade
livsmedel, som inte kan framställas på ekologisk
väg. Särskilt omestringen av fettsyrorna har
fått kritik för att processkemikalier används,
t ex hexan. Hela tanken bakom margarin är att framställa
en smörliknande imitation, där egenskaperna
är helt andra än egenskaperna hos de ursprungliga
råvarorna.
Livsmedelsindustrin kan även utvinna matolja genom
extraktion. Man använder då ett lösningsmedel
som "drar ut" oljan ur råvaran. Ett
vanligt lösningsmedel är extraktionsbensin
eller hexan. Senare i processen försöker man
minska halten av extraktionsbensin i det färdiga
livsmedlet, men det finns alltid en gräns där
man måste stanna av tekniska och ekonomiska skäl.
Man kan konstatera att begreppet "naturlig"
är svårt att förena med ambitionen att
på kemisk väg göra en imitation av smör.
Ekologiskt matfett eller margarin kan inte anses vara
acceptabelt.
Den svåraste uppgiften för margarinindustrins
kemister är att göra en flytande olja till
ett fast smörliknande fett. De flesta vegetabiliska
fetter är flytande, i synnerhet om de innehåller
enkelomättat eller fleromättat fett. Ett sätt
att omforma flytande fetter till fasta är att härda
dem. Man leder in det flytande fettet i en härdningsreaktor
tillsammans med väte och nickelspån. Nickel
fungerar här som katalysator.
Härdade fetter finns i många andra produkter,
t ex choklad, kex, kakor, sötsaker, soppor, buljongtärningar,
pulverkaffe som Capuccino och Café au lait etc.
I stället för att härda fetter som ska
användas i margariner, kan man försöka
använda vegetabiliska fetter som är fasta,
men som då också innehåller en större
andel mättat fett (i likhet med smör). Men
konsistensen blir annorlunda än hos smöret.
För att åtgärda detta omestrar man fettet
i en omestringsreaktor. Där reagerar fettet med
kemikalien natriummetylat, ett oerhört riskabelt
och reaktivt ämne. Efter omestringen tvättar
man fettet och deodoriserar det. Eftersom natriummetylatet
vid inaktiveringen ombildas till metanol och natriumhydroxid
vill man pressa ned metanolhalten i fettet så
långt som möjligt, bl a genom deodorisering.
Margarin
- Ett livsmedel, men hur och varför? SKIS, 2001
>>
|