Hur mycket pengar har investerats för att öka trafiksäkerheten?  
Dödsfallen och orsakerna är bevisade. 

Hur mycket pengar har investerats på att eliminera BSE, galna-ko-sjukan?  
Trots att bevisen är vaga och riskerna minimala! 

Hur mycket pengar ska vi behöva satsa för att förhindra unga människor att börja röka?  
Vi vet riskerna och de är verkliga!

Hur mycket pengar tar staten in varje år på tobaksskatter?  
Trots att det ger sämre folkhälsa! 

30 miljarder spenderar vi på alkoholhaltiga drycker. 
Folk klagar på att de inte har råd med den dyra maten, mjölken kan ju inte gå upp 10 öre förrän folkstormen bryter ut – i pressen i vart fall! 

En flaska Coca-Cola kan gå upp flera kronor per liter utan reaktioner. Den kan (light) innehålla ett tveksamt och befarat farligt ämne, Aspartam, men det dricks ohämmat i alla fall.

Ja vårt risktagande är inte logiskt! Men vi tar risker.

Risken att cykla till närmaste badsjö är förmodligen större än att flyga till Mallorca för att bada där. Men risken att få hudcancer är förmodligen större på Mallis än vid hemmasjön. 
Så valet är inte lätt, men visst är det roligare att bada i Medelhavet. Man kan ju äta så gott på kvällarna. Fast hemma är det bara svensk mat som är säker! Då vill vi veta varifrån maten kommer, för utländsk mat är inte lika säker (här hemma) som svensk mat. Ändå är medelhavsmaten hälsosammare än vår nordiska kost.  

Det är helt enkelt så att riskuppfattningen är subjektiv och helt relaterad till njutningen, vanan och nyttan. Det vi vill det vill vi, och då förtränger vi risken. Men samtidigt vill vi inte ta minsta lilla risk om vi inte känner oss säkra på vilken risk vi tar. Dolda risker gillar vi inte alls. Ta t.ex. gentekniken och den genmanipulerade maten. Vi ser ingen nytta i den, inget behov heller och vi har inte skrikit och bönat och bett om att få den. Men industrin vill tvinga den på oss för de kan tjäna på det. Den risken vill vi absolut inte ta, bara för att andra ska tjäna på det. Här kanske vi ser första exemplet till folkresning, där man säger nej till något man har blivit påtvingad utan valmöjlighet! Demokratin är hotad. Valfriheten är hotad och då reagerar vi – vi konsumenter.  

Vi vill faktiskt också ta risker, det är lite av spänningen. Annars skulle vi inte spela på hästar och köpa lotter. Är något så där läskigt gott bryr vi oss inte om det är farligt, då förtränger vi att vi vet att det är riskabelt. Det bekanta "grupptrycket" får oss ibland också att göra riskabla saker, men kompisarna …. Hur många gånger har unga människor inte hört hur farligt det är att röka och använda knark? Men ändå gör många det, för riskerna "drabbar ju inte mig". Men det där är bara en försvarsattityd.  

Men vi vill inte tvingas att ta risker om vi inte känner att vi har direkt nytta, glädje eller njutning av det, eller för att andra ska tjäna på att vi tar risker medan vi får ta och betala konsekvenserna.  

Är det så konstigt? Kanske inte logiskt, men är näringslivets och de ekonomiska
intressenas agerande logiskt? Kanske ur deras synvinkel, men inte ur vår
konsumentsynvinkel, det är ju ändå vi som betalar, både priset och konsekvenserna!  

Något av det mest heliga är i alla fall maten och där vill vi inte ta onödiga risker. Man kan äta gott och inte bli sjuk, varför ska man då behöva riskera att äta gott och sedan bli sjuk? Helt onödigt! Men med mer kunskaper och vana kan man undvika de största riskerna. Vad man inte så lätt kan veta är hur det står till på en del restauranger, för man får ju inte se hur de har det på vissa ställen som bara personalen får använda. Sprid ryktena om det händer flera fall av matsjuka eller ring och kolla hos Miljö- & Hälsoskyddsnämnden hur resultaten av deras kontroller har varit.  

Det finns risker också med att inte äta tillräckligt eller välbalanserat och det är väl något man skulle kunna prata mer om i olika ämnen och även koppla till en annorlunda utformning av skolmaten och hur den serveras.  

Låt oss avsluta med ett komplicerat exempel:

Flickor som normalt har brist på järn, tar lättare upp kadmium från maten. Kadmium är en av våra giftigaste metaller som upplagras i njurarna och inte försvinner och som på sikt ger njurskador. Det finns också kadmium i tobak och den vägen är tillförseln relativt stor. Alltså en flicka som röker och lider brist på järn (äter fel) är ännu mer i riskzonen för allvarliga njurskador! Risken för njurskador har det inte pratats om så mycket om som cancerrisken, som kanske inte "just drabbar mig". I detta fall kan det hjälpa att sluta röka, men när det gäller kadmium och njurarna är det kört. Det man fått i sig har man fått och effekterna är inte diskutabla. Upplagringen bara fortsätter. Kanske är denna risk tillräckligt stor och obehaglig för att låta "stinkpinnen" vara otänd.
Motivationen ökar?

Slutsats: med kunskap kan man lättare undvika riskerna, eller i vart fall välja vilka man vill ta.