Japan 25-29 mars 2001
Av Martin Frid
Sveriges Konsumenter i Samverkan

Inledning

FN-kommissionen för livsmedel som lyder under FAO och WHO kallas Codex Alimentarius. Inom Codex ska länder komma överens om regler, rekommendationer och standarder så att konsumenterna skyddas och handeln med livsmedel underlättas. Sedan WTO-avtalet trädde i kraft har Codex fått en allt viktigare roll. Besluten som fattas inom Codex ligger till grund för många länders livsmedelslagstiftning. Men Codex är en långsam process och arbetet har fått kritik för att industrin och exportintressen ofta "vinner" över länders önskan att skydda konsumenternas hälsa. Ett problem är att principerna för Codexarbetet är dåligt definierade.

Codex och GMO

Genmanipulation (GMO) är ett kontroversiellt område. När det gäller genmanipulerade livsmedel har Codex beslutat att arbetet måste ske inom en speciell "task force" - en arbetsgrupp som har fyra år på sig att ta fram regler för riskanalys och säkerhetsbedömning. Skillnaderna är störst mellan USA och EU. U-länderna har dock mycket att förlora om ett GMO-livsmedel skulle orsaka nya allergier eller hälsoproblem. En annan gränsdragning gäller exporterande och importerande länder. T ex har Japan och Korea som bägge måste importera livsmedel en stark konsumentopinion mot GMO. Liksom EU har dessa länder beslutat att införa märkning av GMO.

Arbetsgruppen har haft fyra möten och dokumenten om riskanalys och säkerhetsbedömning flyttades i mars 2001 upp till steg fem i Codexprocessen. Dessutom diskuteras allergifrågor och analysmetoder. Vid mötet i mars 2001 deltog ca 210 experter från 35 länder. Jag deltog i den svenska delegationen tillsammans med två experter från Jordbruksdepartementet och Livsmedelsverket. Sverige talade för EU eftersom vi har ordförandetskapet under våren 2001. Även Norge hade en konsumentrepresentant i sin delegation.

1) Konventionell motsvarighet: GMO eller ej?

Riskanalys och säkerhetsbedömning går ut på att myndigheterna jämför ett nytt GMO-livsmedel med en konventionell motsvarighet, alltså ett annat livsmedel. Under diskussionerna vid mötet i oktober 2000 föreslog USA oväntat att dessa konventionella livsmedel borde kunna vara andra GMO-livsmedel. Denna åsikt bygger på att USA nu under fyra-fem år odlat och sålt GMO utan att man tycker sig ha funnit någon som helst anledning att skilja mellan GMO och traditionella, normala livsmedel. Inom EU menar man att den konventionella motsvarigheten måste vara ett normalt livsmedel som ätits under lång tid och EU motsatte sig USAs förslag.

Indien och Korea höll med EU medan Japan förvånansvärt nog valde att ställa sig på samma sida som USA och Kanada. Flera u-länder höll också med EU. Enighet nåddes i form av en fotnot där man skrev att "inom en förutsägbar framtid" kommer riskanalysen att göras med konventionella motsvarigheter som inte är genmanipulerad. Denna kompromiss kändes som en rejäl eftergift för de amerikanska åsikterna och från svenskt och europeiskt konsumenthåll är det helt oacceptabelt om myndigheterna börjar jämföra ett nytt GMO-livsmedel med ett annat GMO-livsmedel. En sådan riskanalys skulle vi förkasta direkt.

2) Spårbarhet

I den europeiska GMO-lagstiftningen har man successivt skärpt kraven på hur GMO ska godkännas och hanteras, bl a eftersom konsumenterna är så oroliga för dessa produkter och vill kunna välja om man ska äta GMO eller ej. Ett krav som vi länge drivit från konsumenthåll är spårbarhet. Frankrike hade skrivit ett bra dokument som går ut på att man ska kunna följa ett livsmedel från jord till bord och vid behov kunna dra tillbaka en viss produkt eller ingrediens. Det är särskilt viktigt om det uppstår tvivel om ofarligheten eller om man får signaler att något riskabelt ämne hamnat i maten. I EU har flera matkriser (dioxiner i Belgien, BSE i England osv) lett till en stor medvetenhet om riskerna med anonym och storskalig livsmedelsproduktion. Eftersom spårbarhet ännu inte införts i den europeiska GMO-lagstiftningen var det dock svårt för Frankrike och EU att säga något specifikt om hur systemet skulle kunna fungera.

Frankrikes dokument fick stark kritik från USA som menar att systemet är för dyrt att införa och dessutom onödigt. GMO anses ju från amerikansk sida vara minst lika säkert som vanliga livsmedel, kanske t o m säkrare! Det blev en svår diskussion som avslöjade djupa ideologiska klyftor. Här handlade det verkligen inte om en "vetenskaplig" diskussion utan om känslor. Flera länder menade att utan spårbarhet skulle konsumenterna aldrig acceptera GMO, och Italien var mycket kritisk till USAs argument.

Trots upprepade försök kunde man inte enas om någon text utan fick nöja sig med att lämna ett förslag inom parantes, vilket betyder att dokumentet inte kan fortskrida till steg åtta i Codexprocessen. I så fall innebär det att länderna misslyckas med sitt arbete att ta fram standarder för GMO. För Japan som tagit på sig ansvaret för denna arbetsgrupp skulle ett sådant misslyckande vara ytterst pinsamt. Den japanske ordföranden Dr Yoshikura försökte verkligen hitta en godtagbar lösning, men klyftan är kanske helt enkelt för stor.

3) Andra legitima faktorer

Sverige och EU försökte driva en mycket bra linje när det gäller vilka faktorer länder ska få ta hänsyn till när man ska godkänna eller förbjuda ett nytt GMO. Eftersom genmanipulation berör så många aspekter i samhället vill man att Codexdokumenten ska klargöra vilka faktorer som myndigheterna ska ta hänsyn till utöver vetenskap. USA vill endast att vetenskap ska ligga till grund för alla Codexbeslut medan t ex Sverige vill att Codex ska ta hänsyn till försiktighetsprincipen och andra legitima faktorer, t ex miljö, djursskydd och etik.

Jag var också glad att Sverige och EU tog upp hållbar utveckling i detta sammanhang. Hållbar utveckling så som det definierats av FN i Rio 1992 måste verkligen kunna anses vara en "legitim" faktor. Problemet är att USA inte skrivit på Riokonventionerna om hållbar utveckling eller Agenda 21 och alltså inte accepterar dessa principer. Till slut kompromissades en lösning fram som gick ut på att man inte skulle nämna några specifika faktorer i GMO-dokumenten utan låta CCGP (Codexkommittén för allmäna principer) besluta. Sverige och EU var inte nöjda med denna formulering och opponerade sig i en reservation. Konsumentorganisationerna fortsätter att bevaka detta viktiga arbete i CCGP.

4) Andra frågor

En bra formulering om att förbjuda överföring av glutengener antogs på grund av allergiproblemet. Ett speciellt dokument om allergi och GMO ska skrivas av Kanada. Vi bevakar denna utveckling för att försöka få bukt med de speciella farhågor som finns när det gäller GMO.

I Japan är konsumenterna mycket upprörda över att USA exporterat så kallad Starlink-majs trots att denna GMO-produkt aldrig godkänts som livsmedel just på grund av osäkerhet när det gäller allergirisker. Denna majs kan också ha exporterats till EU men myndigheterna har ingen möjlighet att analysera importen. Det är uppseendeväckande att företagen lyckats få igenom regler som gör att de kan hålla sina GMO hemliga så att våra myndigheter inte får tillgång till de prover som behövs för analys, så vida man inte inlett en ansökningsprocedur för GMO-grödan i fråga. Detta problem togs upp av Sverige men man fick inte gehör för kravet att dokumenten om riskanalys och säkerhetsbedömning skulle innehålla text som gav länder rätt att kräva offentliggörande av dessa analysmetoder. Tyskland fick dock i uppdrag att fortsätta arbetet med att ta fram ett speciellt dokument som ska behandla analysmetoderna.

Frågan om antibiotikaresistenta markörgener var också kontroversiell. USA menar att man inte behöver ta någon speciell hänsyn till dessa markörgener, som finns i t ex GMO-majs och -raps. Det ökande problemet med klinisk antibiotikaresistens inom sjukvården betonades av ordföranden Dr Yoshikura som gjorde ett ovanligt skarpt inlägg. Han uppmanade alla delegaterna att verkligen tänka efter. Han var särskilt kritisk till den "hemska" användningen av antibiotika inom djurhållningen i tillväxtfrämjande syfte. Japan har också nyligen haft fall där människor dött av infektioner med vancomycinresistenta bakterier. Vancomycin anses vara det sista verksamma preparatet vid resistens så detta är en allvarlig fråga.

Det beslutades att texten ska ha med en formulering att "markörgener som är resistenta mot antibiotika som används kliniskt ska undvikas". Från svensk och europeisk sida hade vi velat ha en starkare formulering att inga antibiotikaresistenta markörgener överhuvudtaget ska få användas i GMO-livsmedel. Kompromissen kändes som ett misslyckande eftersom de flesta GMO innehåller kanamycinresistenta markörgener, och kanamycin knappast - eller inte alls - används längre inom sjukvården. Formuleringen blir alltså tyvärr meningslös.

Kommentarer

Den urvattnade formuleringen om markörgener var ett exempel på hur USA lobbar för att Codexreglerna ska bli så industrivänliga som möjligt. Vid det här laget, efter tre-fyra dagars diskussioner, var vi verkligen trötta på den stora amerikanska delegationen och deras ensidiga och långrandiga inlägg i debatten. Dessutom följdes deras yttrande ofta av inlägg från industriorganisationerna, som konsekvent stod på USAs sida. Mycket tid slösades på amerikanska och kanadensiska inlägg som gick ut på att dokumenten inte skulle hindra utvecklingen av nya GMO, eller rent ideologiskt tyckande som gick ut på att det egna myndighetsförfarandet var det enda riktiga. Men eftersom de amerikanska och kanadensiska myndigheterna valt att inte göra några analyser av GMO som är "substantiellt ekvivalenta" med de konventionella motsvarigheterna så har ju vi konsumenter inte något som helst förtroende för deras åsikter.

Medan EU visat sig villiga att kompromissa, t ex genom att inte kräva att Codexdokumenten nämner försiktighetsprincipen, så fortsätter USA att driva en egen linje på alla punkter, utan diplomatiska finesser och utan en önskan att nå konsensus eller en gemensamt acceptabel lösning.

Det måste dessutom sägas att det verkar som om miljö- och konsumentorganisationerna i USA och Kanada är totalt oförmögna att påverka sina länders regeringar. Denna brist på effektivitet är rent ut sagt löjeväckande och vi måste protestera. Från vår sida i Europa och Japan, där vi ju känner att myndigheterna (och även i många fall industri och handel) tar konsumenternas åsikter på allvar, tryter nu tålamodet. I april stod det också klart att USA inte tänker fullfölja sin åtaganden från Kyotoprotokollet om klimatförändringar, och att man väljer en politisk linje som kommer att isolera USA ytterligare när det gäller hanteringen av kemikalier och andra farliga ämnen. Det behövs en debatt om hur resten av världen ska kunna hantera globaliseringen om USA inte vill spela enligt samma regler som vi andra.

Mer läsning om Codexmötet i Japan finns på följande hemsidor:

Japan Offspring Fund (konsumentorganisation)

Officiell hemsida med alla dokumenten från Codexmötet i Japan

FAO pressmeddelande 2001-04-02