Ja tänk så fantastiskt och alla ska tjäna på det. Låter som partipropaganda i en valrörelse!

Men är det inte så att vi just är tveksamma för vi har hört den där valsen tidigare och världssvälten är inte löst, och bönderna klagar som vanligt på dålig lönsamhet och konsumenterna på höga matpriser. Vi kanske inte går på det där med att kemiföretagen skulle gå i bräschen för att minska användningen av sina egna preparat, det är något som inte stämmer i hela den här lovsången.

Globaliseringen, transnationella företag som bara blir större, företag slås ihop, man får patent på liv och bönderna ska inte kunna ta utsäde ur sin egen skörd utan tvingas köpa nytt varje år, allt i syfte att tjäna mer pengar i de allt större företagen. Det är inte så att priserna sjunker, utan avkastningen till aktieägarna ökar och därigenom underlättas tillförseln av riskvilligt kapital. Anställda sparkas för att göra rationaliseringsvinster, det vill aktieägarna och då höjs lönerna för direktörerna. De är ju aktieägarnas lakejer, inte de anställdas eller konsumenternas. Men aktieägarna är inte längre du och jag, som det var förr, utan de som förvaltar våra pengar i aktiefonderna, som i sin tur måste visa så bra resultat som möjligt för att få låna våra pensionspengar. Här har vi karusellen, som bara snurrar fortare och fortare. Men det går bara runt, inte framåt.

Åter till karusellen om våra fröer och gener. Först var det ett antal företag som förädlade frösorter och fick fram allt mer avkastande sorter, det gällde förstås huvudsakligen mängd, inte kvalitet. Så fick man rättigheten till sorten. För inte så länge sedan rasade debatten om just våra gamla frösorter, som ingen ägde och då skulle de utrotas – vårt gamla genetiska arv!

Kemiföretagen kom in i bilden och köpte upp förädlingsföretagen. Vi har ett tydligt exempel i Sandoz, som sedermera fusionerade med Ciba Geigy och blev Novartis – Life Science-företaget. Knäckebrödet Wasa m.fl. sålde man sedan ut till ett finskt företag. Det var mera intressant att satsa på genteknik än livsmedel.

Det finns en bransch som kan tjäna hur mycket pengar som helst, läkemedelsindustrin. Tänk vilken affärside – att kunna lova människor bot vid sjukdom. Och ingen vågar vara så cynisk att ifrågasätta forskning för att kunna hjälpa människor mot alla de sjukdomar som kan dyka upp. Alltså ifrågasätts inte priset. Finns det någon bransch som betalar sina direktörer mera än just inom läkemedelsbranschen? Man drar helt enkelt till sig de allra vassaste hjärnorna och det alltmer avkastningskrävande kapitalet, genom att ge den högsta avkastningen på aktiekapitalet.

Att just denna bransch skulle komma att köpa upp genföretagen, är ju inte konstigt. Skulle de bli en "hit" så blir det stora pengar, men annars har man råd att förlora lite av de satsade riskpengarna. Tänk om man skulle komma på och lyckas framställa ett gen-läkemedel som kan rädda någon speciell sjukdom, ja då kan man ta betalt och då betalar sig satsningen.

Karusellen snurrar vidare.

Men för att säkerställa framtiden behöver man ta greppet över maten, världens livsmedel. De är lika viktiga som läkemedlen, de är ju också LIVSMEDEL. Från början var det kemiföretagen som behövde säkra sin försäljning av kemiska bekämpningsmedel och därför skapade man de genmodifierade grödorna som tålde just det egna företagets bekämpningsmedel. Var detta en utveckling som gav några konsumentfördelar? Knappast, men herbicidresistens och pesticidresistens gubevars. Vart tog de godare och billigare livsmedlen vägen?

Sen passade dessa företag som handsken för läkemedelsföretagen.

Är det så konstigt att vi konsumenter är lite skeptiska inför genmaten och väljer att säga "Nej tack till genmaten". Den har ju inte gett oss något som vi vill ha.

Det finns två stora problem, som gör att vi knappast kan acceptera genmaten. Det är patenten på utsädet och liv och gener och att man inte vill märka maten. I förra numret påtalade jag just vikten av information. Förnekar man oss den så uteblir inte reaktionen. Patentfrågan är en stor nöt som väl aldrig kan knäckas. Men då är det ju bara att vi konsumenter inte köper dessa varor, så blir patenten inte så lönsamma som man trott.

Just efter nyår har också debatten om märkning blåssat upp här i Sverige. Industrin påstår att man inte kan hålla isär och veta vad som är manipulerat och inte. Dåligt måste man säga, i vart fall är det inte vårt fel som konsumenter. Har de ställt till det får de väl reda upp det. Men det verkar just vara det som de inte vill, utan få oss att acceptera genmaten. Vi har därför uppmanat handeln att ställa sig på konsumenternas sida, kundernas sida alltså. Det verkar ha fungerat och nu får handeln ta faiten med industrin och ställa tuffa krav på att man vet vad man levererar.

Vad det nu handlar om är att man inte vill märka annat än protein och DNA, men inte t.ex. olja. Vi kan alltså få in olja från genmanipulerad soja och majs i våra livsmedel utan att få veta det, det ska alltså inte märkas. Det accepterar vi konsumenter inte! Därför kräver vi att ursprunget ska anges för allt fett och olja, inte enbart märkas med "vegetabiliskt fett".

Tills vi får märkning av allt, även olja så uppmanar vi konsumenterna att inte köpa matolja med sojaolja eller majsolja. De kan nu efter nyår alltså vara blandade eller komma från genmanipulerade frön/bönor. Det finns ju olivolja, solrosolja som inte kommer från s.k. GMO-växter och även rapsolja som ännu inte har kommit ut genmanipulerad på marknaden.

Visst är vi överkörda, men inte maktlösa! Låt oss visa att vi konsumenter betyder något och skaffa oss rättmätigt inflytande. Matoljeindustrin kommer att ge oss det vi väljer att köpa!

Bengt Ingerstam

Artiklen publicerad i Tidskrift för HÄLSA mars 99