Kansas City, Missouri. När några av de största amerikanska veteodlarna samlades nyligen för en konferens i New Mexico, skålade man för sitt samarbete med företaget Monsanto, som har framställt världens första genetiskt manipulerade vete.

Scenen speglar en genomgripande förändring av det amerikanska lantbrukets inställning till en kontroversiell fråga. Bland lantbrukare i USA har det funnits en utbredd rädsla för att Monsantos kampanj för genetiskt modifierat vete skulle gå ut över deras egen försäljning, särskilt utomlands, där motståndet mot genmanipulerade grödor är starkast.

Att övertyga lantbrukare har inte varit lätt. Mjölproducenter och livsmedelsföretag har sagt att de inte kommer att köpa bioteknologiskt vete, därför att de är rädda för att konsumenter kommer att ta avstånd från det, och branschens experter på export har varnat för att utländska uppköpare skulle kunna bojkotta vete odlat i USA.

Representanter för Monsanto tycks ha lyckats dämpa lantbrukarnas rädsla genom att resa omkring i USA:s centrala delar och lova att inte släppa det nya vetet förrän lantbruket är redo. Lantbrukare vill att Monsanto ska uppfylla vissa krav, bland annat en garanti för att marknaden ska acceptera produkterna.
Så småningom har Monsanto tagit fram checkhäftet, sett till att ledande veteproducenter har fått delta i kurser, resor och fester samt donerat hundratusentals dollar till universitet där forskare puffar för biotekniska grödor.

”(Lantbrukarnas) attityd har förändrats på ett relativt betydelsefullt sätt”, säger Dusty Tallman, tidigare ordförande i Veteodlarnas riksförbund. ”De (Monsanto) investerar faktiskt i vår bransch. De har utfört ett mycket gott arbete vad gäller att skola producenter till att uppskatta vad de själva kommer att ha att erbjuda oss.”

Det nya vetet tolererar Monsantos ogräsbekämpningsmedel Roundup, vilket gör det lättare för lantbrukare att hålla ogräset i schack. Och det skulle enligt Monsanto kunna öppna dörren för andra biotekniska grödor längre fram.

Kampanjen har varit så framgångsrik att kritiska röster effektivt har tystats, beordrade av ledande lantbruksföretag att berömma – snarare än klandra – det genetiskt förändrade vetets effekter.
Konsumentorganisationer både i USA och andra länder har sagt att de oroar sig för vetets okända medicinska verkningar och dess miljöeffekter i det längre perspektivet.

Men för Monsanto spelar vetet en nyckelroll i en uppsättning med biotekniska grödor som är avsedda att vända på företagets nedåtpekande profitkurva. Vete, som odlas globalt på större areal än någon annan gröda, används oftare till människoföda än vare sig majs eller sojabönor. Genetiskt modifierade versioner av dessa saluförs redan.

Efter mer än ett decenniums forskning och utvecklingsarbete har Monsanto formulerat sin slutgiltiga ansökan för att få amerikanskt och kanadensiskt officiellt godkännande av det nya vetet. Tidigare denna vecka godkändes officiellt Monsantos senaste biotekniska majs, producerad för att bekämpa maskangrepp på rötterna [rootworm].

ATT KÖPA GOODWILL
Monsantos strategi, att ställa sig in hos nyckelpersoner och nyckelorganisationer för att influera lantbruksfrågor, är långtifrån unik. Företagets främsta konkurrenter, som Syngenta och BASF, sponsrar också lantbrukare på olika nivå i producentkedjan.

”Vi har både skyldighet och behov att lägga ner tid på att försöka nå ut till och utbilda folk på det sättet och samtidigt acceptera att vi hamnar i en position där vi kan lära oss något”, säger Michael Doane, talesman för Monsanto.

Men i egenskap av den kapitalistiska ledaren på de genetiskt förändrade grödornas omstridda arena – sådana som manipuleras med hjälp av gener från andra växter och ibland andra arter – får Monsanto höra somliga kritiska röster ropa ”Bu!” Det sker när företaget anstränger sig för att få över veteodlare på sin egen sida.

”De (Monsanto) köper goodwill”, säger Arthus Schafer, prefekt för ämnet etik vid universitetet i Manitoba. Han har blivit arg och chockerad av uppgifter om att Monsanto har betalat resor och andra omkostnader för några kanadensiska veteodlare.

”När man är den ledande i en lantbrukarförening, så sviker man sin plikt mot medlemmarna om man accepterar förmåner från ett företag som har ett intresse eller en strategi som man måste ta ställning till”, menar han.

Monsantos stöd för lantbrukare är vittförgrenat. Firman gynnar Veteodlarnas riksförbund, stöder Rådet för kvalitetsvete ekonomiskt, låter lantbrukare åka på kurser i ledarskap, erbjuder resestipendier till affärsmöten och sponsrar sammankomster för veteodlare i hela USA.

Så sent som förra månaden var Monsanto den främsta sponsorn – som till och med bjöd på ett margaritaparty – för ett lantbrukarmöte i Albuquerque, New Mexico. Ledande veteodlare röstade där för att avhålla sina experter på export från att offentliggöra negativa synpunkter som utländska uppköpare skulle kunna ha på genetiskt förändrat vete.

De främsta veteodlarna säger att deras nära förhållande till Monsanto ger dem större inflytande över hur och när biotekniskt vete kommer att införas.

”Om det finns folk som tror att vi är köpta och får betalt, så utgår de från felaktiga antaganden”, säger Daren Coppock, odlarföreningens främste chef. Utifrån hans bedömning kommer mindre än 15 procent av hans förenings intäkter från Monsanto och andra storföretag som stöder verksamheten.

Ändå menar somliga att det mycket nära förhållandet ibland fungerar så att det sätter munkavle på kritiska personer. Efter det att två europeiska verkställande direktörer inom mjölindustrin i somras vid ett lantbruksmöte i Oklahoma City hade nämnt sitt motstånd mot genetiskt förändrat vete, klagade representanter för veteodlarna över att Monsanto inte längre ville sponsra deras aktiviteter. Och för två år sedan, när lagstiftare i North Dakota höll på att debattera huruvida man skulle belägga genmanipulerat vete med ett moratorium, talade en representant för Monsanto om för dem att företaget kanske skulle bli tvunget att sluta ge bidrag till forskning i delstaten, om lagförslaget gick igenom. Lagförslaget blev inte antaget.

Ett annat förslag med syfte att reglera bioteknisk veteodling debatterades denna månad av North Dakotas lagstiftande församling, men det antogs inte heller.

ANSLAG TILL UNIVERSITET IFRÅGASÄTTS
Företagssponsring av forskning vid delstatliga universitet har kritiserats länge. För sitt arbete med vårvetet Roundup Ready har Monsanto blivit en partner i forskningsprojekt vid sju universitet i stater som har viktig veteodling. Företaget anordnar distanskonferenser där man varje månad diskuterar forskningsarbetet. Förra månaden betalade Monsanto flygresorna för forskare från universiteten till sitt eget huvudkontor i St. Louis, Missouri, för traditionella sammanträden.

”Forskningen följer pengarna, så vem är det som drar nytta av detta?” undrar Stephen Jones, en veteförädlare vid Washington State University, en av Monsantos samarbetspartners.

”Kommer de (Monsanto) helt enkelt till samhällsinstitutionerna och använder för egen vinning infrastrukturen, som betalas med skattemedel? Trycket från Monsanto och de andra storföretagen är fantastiskt starkt.”

Men James Cook, som forskare i veteförädling, också vid Washington State University, säger att samarbete är en nödvändighet i tider av nedskärning inom delstaternas budgetramar.

”Den privata sektorn och den statliga kan och måste samarbeta för att främja god forskning”, menar Cook, som har mottagit anslag från såväl Monsanto som Syngenta.

Till North Dakotas delstatsuniversitet har Monsanto donerat mer än 200.000 dollar för forskning i Roundup Ready-vetet. Precis som vad gäller Washington State University – som har ett avtal värt 145.000 dollar med Monsanto – så har förhållandet blivit ganska kontroversiellt. Men universitetsanställda försvarar sin integritet, även om de skulle ingå sådana avtal.

”Forskare förblir objektiva trots att forskningen kanske delvis sponsras av något privatföretag”, säger Ken Grafton, som basar för North Dakotas delstatsuniversitets centrum för lantbruksforskning.
Monsanto anser att forskningsavtalen gynnar samhället i dess helhet genom att utveckla grödor som ger högre avkastning och är mera näringsrika.

Medan Monsanto fattar sitt beslut om när företaget ska börja saluföra det nya biotekniska vetet, förblir somliga lantbrukare skeptiska inför ansträngningarna.

”De försöker lansera en produkt som det inte finns någon marknad för”, säger Louis Kuster, ombud för veteodlarna i North Dakota och själv lantbrukare. ”Det kommer att bli förödande för vår försäljning av vete till utlandet.”
Men, menar han, ”just för ögonblicket är det Monsanto som har makten”.

Carey Gillam
Reuters nyhetsbyrå