Olika perspektiv på den nya bioteknologin leder till olika krav och förväntningar på användningen. För diskussionen om detta dagsaktuella ämne behövs kunskap. I Luleå samlades ca 100 deltagare som fick höra det senaste om riskerna och möjligheterna. Denna rapport försöker spegla de olika åsikter som olika talare presenterade under konferensen "Dolly and the Bean - Understanding Biotechnology in Broader Contexts". 

Meningen var att företrädare och kritiker skulle mötas, och att man verkligen skulle ha tid att lyssna och lära av varandra. Talare från flera företag lämnade tyvärr återbud men representanter från andra deltog med liv och lust. Debatten kom i hög grad att handla om etik och värderingar, men även om praktiska steg för att öka förtroendet för de olika applikationerna inom sjukvård, jordbruk osv.

Vandana Shiva (Research Foundation for Science, Technology and Ecology, Indien) inledde med att presentera gentekniken som ett allvarligt hot mot demokratin. Både matproducenter och konsumenter kan enligt Shiva se fram emot allt mindre valfrihet på grund av GMO. Särskilt oroande är det för bönderna i tredje världen, som i alla tider sparat eget utsäde. Med internationella handelsavtal och krav på patent på frön, sätts dessa urgamla traditioner ur spel. Tekniken att göra utsädet sterilt (terminator) är redan verklighet. Det kan också enligt Shiva leda till minskad biosäkerhet, med utarmning av den biologiska mångfalden som följd. Det blir inte lönsamt att odla alla de gamla sorterna, som inte passar in i det moderna, storskaliga jordbruket. Men dessa sorter behövs för att våra vanligaste grödor inte ska drabbas av "inavel" och försvagas genom intensiv växtförädling.

För konsumenter världen över som ska köpa mat, handlar det om valfriheten. Ska märkningen av maten fungera måste det finnas särhållning, annars försvinner rätten att veta vad det är man betalar för. Enligt Shiva förlorar konsumenter i så fall en rättighet som är en förutsättning för att ett marknadsekonomiskt samhälle ska kunna kallas demokratiskt. Detta "demokratitest" är ett minimumkrav för att inte nya tekniker ska skena iväg och orsaka stora samhällsekonomiska skador. Och rätten att välja är verkligen hotad. Till sist är det allmänheten som betalar om något går snett. De stora förluster som kan bli ödesdigra för ett land måste vägas mot vinstintresset hos de få globala företag som önskar släppa ut GMO-grödor på marknaden. Vandana Shiva varnade för en totalitär maktstruktur som kan bli en följd av att gentekniken får en dominerande roll inom den globaliserade livsmedelssektorn. 

Mycket riktigt  saknades  skaparna av  det klonade fåret Dolly samt Roundup  Ready-sojan, som  avböjt  att  delta  i  konferensen.  Vi behöver  ta  en  paus  och reflektera över det som sker inom  biologin.  Vandana Shiva ansåg  att vi  måste granska  två områden noga: 1) hälsoaspekter 2) patent

Vägen framåt -  ansvar och alternativ: Carin Dackman, Vandana Shiva

Martha Crouch (Indiana University, USA) berättade om sitt tidigare arbete med grundforskning inom genetik. Hon kritiserade den världsbild som tycks vara allmänt rådande inom forskarkåren, med linjärt tänkande som norm. Hon ville betona att just inom biologin är detta tänkande direkt felaktigt, eftersom allt levande i själva verket är cykliskt! 

Crouch förklarade ingående hur hennes egen forskning på genernas "kaskadeffekt" nu utnyttjas för att göra plantor sterila. De upptäckter hon gjorde och publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter, har utnyttjats av andra forskare för att ta fram något som hon anser är avskyvärt. Att de dessutom tar patent på sin uppfinning har lett till en stark våg av protester världen över. 

Dessa terminatortekniker kan ge företag en oerhörd kontroll över bönderna som ska odla GMO-plantor. Man tvingar bonden att använda linjärt utsäde, i stället för cykliskt "kretsloppsutsäde", enligt Crouch. I tio tusen år har vi människor försökt förbättra utsädet. Nu ska fröna dö. Det är ganska dramatiskt! Men även om forskare är vana vid att behandla sina försöksobjekt på det här viset, för att få mer kunskap, så har de flesta bönder en känsla i maggropen att terminatortekniken är fel. Här behövs således en etisk diskussion för att inte förtroendet för genteknik ska sjunka ytterligare.

Måns Ehrenberg (Uppsala universitet, Sverige) tog upp de aspekter av bioteknik som kan användas inom sjukvården. Framför allt handlar det i dagens läge om diagnos. Men tack vare att vi lever längre, hinner vi få flera allvarliga och skrämmande sjukdomar som aldrig tidigare varit ett problem för samhället eller individen. Cancer är ett exempel som visat sig vara svårt att bota med dagens metoder. Enligt Ehrenberg är kanske genteknik den enda lovande metod vi har om vi ska kunna behandla alla olika former av cancer.

När det gäller virus kan genteknik och genterapi hjälpa oss att ta fram vacciner. Annars är risken stor att många människor drabbas och avlider, medan bara de som av någon anledning är resistenta klarar sig. Han efterlyste ärlighet och öppenhet bland forskare. Detta är redan ett arbetssätt i laboratoriet. Utan öppenhet i labbet kan inte några framsteg göras. Ehrenberg ville också varna för kritik som baseras på rädsla eller okunnighet. Ett konkret förslag var att använda Internet för att sprida kunskap på alla nivåer, från lågstadieelever till riksdagsledamöter.

Bo Ekstrand (SIK, Sverige) gav bakgrunden till debatten om GMO i livsmedel och redogjorde för lagstiftningen i Europa. I jämförelse med USA skiljer sig attityderna bland lantbrukare och konsumenter en hel del. När det gäller sojan från USA noterade han att livsmedelsindustrin i Europa hamnade i en svår situation när man ställdes inför den första amerikanska GMO-skörden, som inte särhölls. Importen hotade förtroendet för all bioteknik eftersom många kände sig överkörda av USA.

För att lagstiftningen ska fungera krävs enighet om tre åtgärder:

1) Negativ lista (vilka produkter som inte ska märkas)

2) Analysmetoder (PCR-metoden m m)

3) Bagatellgräns (ett gränsvärde på ca 1-2 % som tillåter viss oavsiktlig inblandning av GMO utan att varan behöver märkas)

Ekstrand diskuterade även hur industrin ser på den nisch av livsmedel som inte är genmodifierade, och som ska märkas på något sätt: sannolikt finns det en marknad för "icke-GMO". Riktlinjerna bör vara mycket tydliga och inte tillåta ens GMO-enzymer eller genetiskt modifierade mikroorganismer av något slag. Ekstrand påpekade också att det finns ett stort behov av en konstruktiv satsning för att öka förtroendet för genteknik och modern bioteknik bland allmänheten. Här kan livsmedelsindustrin sannolikt spela en stor roll, och berätta mer om hur modern matproduktion går till.  Bo Ekstrand noterade också att det än så länge knappast finns några GMO-produkter på butikshyllorna.

Ulf Pettersson (Uppsala universitet, Sverige) berättade ingående om HUGO-projektet och andra genomsatsningar, alltså kartläggningen av olika organismers DNA. Särskilt kunskapen om det mänskliga genomet anses ge en lång rad effekter inom medicinen. Enligt Pettersson bör man i framtiden kunna ta fram nya läkemedel på ett mer rationellt sätt än i dagens forskning. Men trots stora satsningar har man ännu inte lyckats ta fram något "genläkemedel". 

Etiken blir samtidigt allt viktigare. En rad frågeställningar är aktuella:

1) Gentester - särskilt  fosterdiagnostik kan störa djupt liggande  värderingar i samhället 2) Framtida  sjukdomar  -  hur berättar man för friska  människor  att  de  har  anlag för sjukdomar senare i livet? 3) Företag  vill börja  gentesta anställda och arbetssökande - försäkringsbolag gentestar alla som tar livförsäkringar   Presentationer den 20 februari 1999: Terje Traavik, Mae-Wan Ho, Ulf Pettersson, Niclas Hällström

4) Äganderätten  -  den  isländska  debatten har handlat om läkemedelsföretaget som nu äger rätten till informationen om hela befolkningens gener
5) Somatisk genterapi - i många länder (bl. a. Sverige) är det förbjudet att manipulera ägg/sperma- samt fosterceller
6) Kostnaderna för genterapier är avskräckande - handlar detta bara om behandlingsmetoder för en liten elit i de allra rikaste länderna?

Mae-Wan Ho (Open University, England) såg i genforskarna en parallell till Prometheus, som i den grekiska legenden stal elden från gudarna. Det gav en fördel men även svåra konsekvenser. Samtidigt har västerlandet gärna sett upp till vetenskapsmän som människor som arbetar för det goda i samhället. Enligt Mae-Wan Ho är det uppenbart att företagens vinstintresse nu håller på att luckra upp detta ideal. 

Håller vi på att låta Frankenstein-vetenskap ta över? Det kallas "reduktionism", alltså att man bara ser till delarna, inte till helheten. I detta perspektiv blir gener som byggklossar, som dessutom fått ett själviskt attribut. Enligt Mae-Wan Ho bygger detta synsätt på förlegade viktorianska värderingar och en extrem darwinism. I själva verket måste vi tala om effekterna på global nivå, där en sund ekonomi bygger på sund ekologi. Ingen gen verkar isolerad från andra gener. Vid gentransfer och manipulation är det mycket troligt att hela organismens genom förändras och störs. 

Helhetsperspektivet diskuteras även av ekonomer som Herman Daly, men det verkar inte som om våra regeringar lyssnar. I stället ser vi hur OECD, WTO och MAI-avtalet verkar för patent på gener, d.v.s. en förlegad reduktionistisk världsbild. I WTO-avtalet kallas detta omdiskuterade område TRIPs (Trade Related Intellectual Property Rights). Vi är enligt Mae-Wan Ho, som just anlänt från de havererade diskussionerna vid FNs Biosäkerhetsmöte i Colombia, på kollissionskurs med Moder natur.

I samma anda fortsatte Terje Traavik (Tromsö universitet, Norge) att diskutera det omöjliga i att förutse vad som sker när genmanipulerade organismer släpps ut i naturen. Han har i sin egen forskning sett hur GMO förändras på ett oförutsägbart sätt, vilket fått honom att ändra uppfattning om säkerheten. Att använda gener från virus (så kallade promotor-sekvenser) för att föra in nytt DNA i växtcellernas genom, är ingen exakt teknik, enligt Traavik. När han i ett experiment förde in sådana gensekvenser i kaniner blev de sjuka. Han betonade att detta slags eventuella mutationer - och framför allt konsekvenserna av dessa mutationer - i framtida generationer är omöjliga att förutse eller kontrollera.

Det finns en bra definition för vad vi menar med risk: vi multiplicerar sannolikheten med konsekvenserna. Detta kallas försiktighetsprincipen, enligt Bergendeklarationen 1990 och FN-konventionen för biologisk mångfald i Rio 1992. Med detta instrument kan vi hantera risker. Enligt Traavik bör vi använda oss av denna princip och införa ett moratorium för utsläpp av GMO. Vi behöver mer riskforskning av oberoende vetenskapsmän, enligt Traavik.

Camila Montecinos (Community Biodiversity Development and Conservation, Chile) hade en rad synpunkter på debatten om vår mat. Hon ifrågasatte vem som egentligen tjänar på genteknik. Vem behöver detta? I tredje världen får man höra av sina regeringar att man måste använda genteknik så att inte i-länderna får ett övertag. Samtidigt är ett vanligt argument i i-länderna att gentekniken behövs för att hjälpa u-länderna!

Vilken roll spelar den mat vi äter? Här menade Camila Montecinos att vi måste se mat ur ett större, kulturellt perspektiv. Mat är något man lagar och delar med sina nära och kära. Det handlar inte bara om "föda" eller näring. Maten är en ytterst lokal förteelse, aldrig global. Det kan heller aldrig förekomma någon slags "global livsmedelssäkerhet" som garanterar att miljarder människor får vad de behöver för att överleva. Enligt Montecinos vill genteknikföretagen gärna framställa GMO som det enda möjliga alternativet. I själva verket finns det på lokal nivå en lång rad alternativ, alltså högavkastande sorter som kan odlas utan modern växtförädling eller centraliserade system. Frön har sparats, särskilt av kvinnor, trots inbördeskrig och katastrofer.

Rebecca Goldburg (Environmental Defense Fund, USA) visade upp reklam från Time magazine för DDT från 1940-talet: "DDT is good for me-e-e-e!" stod det i texten, som hon menade känns väldigt aktuell idag, när samma företag  förespråkar GMO-odling.  Enligt siffror från USDA (jordbruksdepartementet) planterades GMO på ca 50 miljoner acres i USA 1998. Den största andelen är herbicidresistenta som tål samma företags bekämpningsmedel. 

Miljöorganisationerna i USA är särskilt oroade av bt-grödor, som genmanipuleras för att producera bt, ett "naturligt" insektsgift som ekologiska odlare länge använt men i liten skala och med stor försiktighet. Nu är risken uppenbar att insekter blir resistenta mot bt. Enligt Goldberg har EPA (miljödepartementet) först under de senaste månaderna börjat ta problemet på allvar, och förespråkar att odlare ska ha zoner på ca 10-20 % kring sin GMO-odling där normala plantor odlas, så att insekterna har någonstans att ta vägen. Detta tror EPA och gentekikföretagen kan förebygga att resistens uppstår, men Goldburg sade sig vara rädd att detta förslag om "resistensförebyggande åtgärder" är en bluff. Enligt mer vetenskapliga beräkningar borde zonerna vara minst 20-40% för att verkligen bli effektiva, men då skulle GMO-odlingen inte bli ekonomisk för bönderna.

Pat Mooney (Rural Advancement Foundation International, Kanada) kunde inte närvara i Luleå, men hans tal lästes upp och diskuterades. Han är särskilt mån om utsädet och småbrukarnas rätt att spara frön från sin skörd. Detta är den traditionella växtförädlingen, som pågått i 10 000 år. Det är på detta sätt som människor bevarat och utvecklat den biologiska mångfalden hos våra kulturväxter. Och detta är i allra högsta grad hotat av modern genteknik och vad Mooney kallar ETC:

E står för Environmental erosion (miljöförstöring)
T står för Technological transformation (tekniska framsteg)
C står för Corporate concentration (företagskoncentration)

Enligt Mooney är patenten på terminator-gener som hindrar att utsädet gror den kanske allra vidrigaste utvecklingen inom forskningen. Det har aldrig tidigare i mänsklighetens historia funnits ens en önskan att skapa "självmordsplantor" som inte lever vidare efter en säsongs odling. Detta är inte science fiction, det är redan verklighet, och patentsansökningarna är redan inlämnade. Terminator är ett mycket allvarligt hot mot den globala livsmedelsförsörjningen, som dels hotar den biologiska mångfalden, dels böndernas urgamla självbestämmanderätt. Företagen får makten över utsädet och då har de världens befolkning i ett järngrepp. Mooney betonade också att dessa terminatorpatent är formulerade så att rätten till teknikerna även gäller över djur och människor.

Janice Jiggins (Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala) betonade att allmänheten måste känna att deras synpunkter respekteras, om biotekniken ska kunna fungera i samhället. I framtiden behöver industrin och myndigheter ta mer hänsyn till de signaler de får från vanligt folk, alltså från de konsumenter som ska äta produkterna eller botas med gentekniska mediciner och terapier. I dagsläget är enligt Jiggins många arga för att de upplever att valfriheten hotas.

Allmänheten känner även en ovilja mot att behandlas som "försökskaniner" i ett stort experiment. Janice Jiggins menade att folk är urleda på att deras synpunkter kallas irrationella. I själva verket tycker många att deras tvivel är mycket väl underbyggda, även om oron och olika synpunkter kanske inte alltid kan kläs i vetenskapliga termer. Ska allmänheten uppleva att biotekniken är en positiv utmaning måste företrädare bland forskare, företag och på regeringsnivå ta till sig av den kritik, som Jiggins ansåg nu blir allt starkare. Helt tydligt står biotekniken inför en kris, som få forskare förstår vidden av. För myndigheter och regeringar, å andra sidan, kan krisen ses som ett hälsotecken: demokratin fungerar.
 

Det enda genteknikföretag som deltog i Luleå var svensk/engelska AstraZeneca. Patentjuristen Tim Roberts  (England)  tog  upp hur idéer och vetenskap verkligen har en stor  roll  i vårt samhälle, även om en del upptäckter kan  tyckas vara "farliga". Något som oroade Roberts är att  allt  mindre pengar satsas på riskforskning som är oberoende från företagen. Alla tjänar på att olika perspektiv lyfts fram. Han var ambivalent i frågan om Roberts hade intressanta synpunkter på WTO-avtalet, och redogjorde för TRIPs-regelverket som genteknikföretagen anser sig behöva för att "skydda" sina gentekniska uppfinningar.   Debatt den 21 februari 1999: Martha Crouch, Bengt Ingerstam, Tim Roberts, Camilla Montecinos, Ulf Svensson,  Pernilla Malmer, Jan Eksvärd, Janice Jiggins, Peter Einarsson

 Frågan är om man i dessa avtal ska kunna hitta ett sätt att hävda försiktighetsprincipen, utan att det helt hindrar all utveckling. Det är viktigt att använda argument av hög kvalitet - det gäller både förespråkarna inom industrin och kritikerna. 

Jan Eksvärd (Lantbrukarnas riksförbund, Sverige) hade siffror på att 70 - 75 % av svenska bönder inte vill odla GMO. En stor fråga är självständigheten: man vill inte bli traktorförare åt Monsanto (!).  Enligt LRFs policy för genteknik ska man bara odla GMO om man upplever att tekniken bidrar till rena och säkra livsmedel, ett varierat och mångfaldigt utbud, samt att förtroendet för bönderna och företagen inte sjunker. Dock är man positiva till fältförsök och under 1998 har i Sverige odlats GMO i ca 30 kommuner. Inget foder från GMO finns på den svenska marknaden, vilket troligen är ganska unikt i världen idag. 

Enligt Jan Eksvärd är särhållningen viktig för alla bönder som inte vill odla GMO. Genspridning får inte förekomma, t.ex. från ett fält med herbicidresistent GMO-raps till ett fält med vanlig raps. Hur ska bonden kunna sälja sin skörd om han inte sått GMO-utsäde, men grödorna under odlingssäsongen korspollinerats med GMO-pollen? Öppenheten är betydelsfull för svenska bönder som ännu inte fått svar på frågan om hur försäkringsbolagen tänker agera. Kommer det att bli möjligt att ta ut en försäkring på GMO-grödor?

Pernilla Malmer (Naturskyddsföreningen, Sverige) diskuterade ingående försiktighetsprincipen från Rio-konventionen om biologisk mångfald. Hon kallade gentekniken ett "globalt experiment" och kritiserade de multinationella företag som under kort tid introducerat många GMO-grödor på stor odlingsareal, särskilt i USA. Enligt Pernilla Malmer är gentekniken ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Naturskyddsföreningens policy slår fast att genetisk modifiering inte kan likställas med traditionell växtförädling, bl.a. för att de etiska, politiska och miljömässiga konsekvenserna är så helt annorlunda. 

Naturskyddsföreningen vill gärna se ett moratorium för GMO-odling. Syftet med ett odlingsstopp är att ge samhället tid att göra riskforskning och utveckla regelverk som fungerar i verkligheten, t.ex. vad gäller företagens ansvar vid eventuell skada. Pernilla Malmer menade också att Rio-konventionen måste stärkas så att dess direktiv inte kan hotas av WTO eller TRIPs. Ansvaret att blicka framåt är stort. Både miljörörelsen och andra föreningar bör delta i dialogen om bioteknik inom FN och FAO eller WTO. Pernilla Malmer hoppades att industrin kommer att respektera argumenten från miljörörelsen. Ett konkret förslag till forskarna var att ta ledigt ett år! Jobba på en gård, med jord och grödor och djur. Ta chansen att vidga ert perspektiv på det heligaste av allt - livet självt. 

Bengt Ingerstam (Konsumenter i Samverkan, Sverige) tog upp två exempel på hur allmänheten på kort tid kunnat stoppa kontroversiella lagförslag. Här finns exempel på att man tar ett ansvar genom att ibland säga nej. Tack vare Internet och den nya informationstekniken kan många snabbt få reda på vad som pågår, och reagera:
 

1) Ca 300 000 konsumenter protesterade mot ett amerikanskt  USDA-förslag  om regler för ekologisk odling, som  tillät genmanipulation, radioaktiv bestrålning  samt  intensiv  fabriksuppfödning av djur.  Förslaget  lades  ut  på Internet av USDA för remiss, vilket verkligen var ett bra sätt  att skapa insyn.  På  grund  av proteststormen  drogs  förslaget tillbaka 1998 och ska nu arbetas om. 2)  Över  600  föreningar  runt  om  i   världen vände opinionen kring OECDs kontroversiella MAI-avtal  om regler för  utlandsinvesteringar.  Enligt Bengt Ingerstam berodde  detta  helt på tillgången till Internet,  som  ger stora och små frivilligorganisationer nya möjligheter att skapa globala nätverk och påverka viktiga beslut.   Martha Crouch från USA i samtal med Bengt Ingerstam

Bengt Ingerstam betonade att protesterna mot GMO är på väg att bli en väldig framgång. Han kritiserade sojaexportörernas taktik att blanda GMO-bönor med vanliga sojabönor,  i syfte att eliminera valfriheten för köparna.  Nu slår detta tillbaka mot dem själva.  De får allt svårare att sälja sojaprodukter!  I Sverige har t.ex. livsmedelsindustrin i stort sett gått ifrån sojaolja, eftersom konsumenterna inte accepterar genteknik på dessa villkor. Enligt Bengt Ingerstam börjar det bli allt tydligare att vi alla, i vår gemensamma roll som konsumenter, kan styra utvecklingen i riktning mot ökad uthållighet. Detta är positivt, och inger hopp. Märkningen av GMO är därför mycket viktig, för konsumenter vill kunna göra intelligenta val. Men många genomskådar ju samtidigt att man från företagens sida vill ta makten över livsmedelsgrödorna, vilket är den aspekt av genteknik Bengt Ingerstam har allra svårast att acceptera.  Då räcker det inte med GMO-märkning, utan konsumenter säger "nej tack".

Ett upprop med titeln "Luleå Initiative on Biosafety and Consumer Rights" cirkulerade under konferensens sista dag (bilaga I).