|
EU har lanserat en ambitiös samrådsprocess om bioteknik.
Samrådsmötet med berörda aktörer ägde rum i Bryssels
största konferenssal. Man säger sig vilja ha en strukturerad
dialog mellan företrädare för konsument- och miljöorganisationer,
organisationer som tillhandahåller teknik, jordbruket,
hälso- och sjukvårdssektorn, akademiska instutitioner
samt media. Ett s k samrådsdokument har tagits fram
av EU-kommissionen. Allmänheten kan lämna synpunkter
fram t o m 23 november 2001.
Konferensen samlade ca 400 deltagare, främst från industrin,
med bara två-tre representanter från konsumentorganisationer
(Bengt Ingerstam och undertecknad deltog under hela
konferensen, Jim Murray från den andra europeiska konsumentorganisationen
BEUC var med en halv dag). Greenpeace och Friends of
the Earth deltog också. Trots att både Thomas Östros
och Margareta Winberg stod med på tidigare utskick uteblev
bägge, vilket är förvånansvärt. Ingen från Livsmedelsverket
eller Jordbruksverket deltog. Vi var m a o inte många
svenskar på plats!
EU-kommissionär Erkki Liikanen inledde med ett
anförande som gick ut på att biotekniken har "enorm
potential". Han trodde att bioteknik kan bota AIDS och
Alzheimers, samt rensa miljön från giftiga ämnen. Däremot
medgav han att det fanns "rättmätig oro" när det gäller
GMO på livsmedelssidan. Märkning och säkerhetsutvärdering
skulle ge konsumenterna förtroende, trodde han. Jim
Murray från BEUC sa att hans organisation inte är emot
GMO-livsmedel, men valmöjligheten är viktig. Han menade
att det är något "unikt" med livsmedel och att miljöproblemen
är särskilt allvarliga. Hugo Schepens från bioteknikindustrins
branschorganisation EuropaBIO sa att EU hamnar allt
längre efter USA och ansåg att fler GMO måste börja
godkännas omedelbart. Risto Volanen från böndernas organisation
COPA-COGECA påpekade att GMO inte tycks ge bättre avkastning
och att bönderna också vill ha valmöjlighet. Dessutom
kräver de att ansvarsfrågan tas med i lagstiftningen
så att bönder inte får skulden om det blir problem.
Han menade att forskningen måste få statligt stöd så
att Europas bönder inte också blir beroende av de amerikanska
transnationella företagen, så som skett i USA.
Jag satt med i panelen vid eftermiddagens arbetsgrupp
tillsammans med bl a EU-kommissionär Phillippe Busquin,
Hans Wigzell, rektor från Karolinska sjukhuset, Timothy
Reeves från växtförädlingsinstitutet CGIAR och EU-parlamentarikern
Elly Plooj-Van Gorsel. Debatten leddes av John Hodgson
från tidskriften Nature. Diskussionen handlade om framtidens
forskning. Med ny genomkunskap tack vare HUGO-projektet
tror man sig kunna hitta fler underliggande faktorer
till sjukdomar, och det blir möjligt att satsa mer på
förebyggande vård. Kritik framfördes att politikerna
är för långsamma. Konsumentutbildning och information
om t ex rökningens faror betonades också, samt satsning
på mer personlig vård och läkemedelsrådgivning i stället
för dagens "en dos passar till alla".
Min arbetsgruppen var inte enig om hur GMO kommer att
utvecklas i framtiden. Mycket beror ju på hur forskningsresurserna
fördelas. EU-pengar kommer bl a från Europeiska investeringsbanken
EIB som numera satsar allt mer på hälsa, läkemedelsforskning
och GMO-projekt. Det framfördes att forskningen måste
vara fri och inte ska styras av företagens vinstintresse,
men andra menade att tidsandan numera önskar att universitet
ska "knoppa av" sina projekt och bilda lönsamma bolag.
Matens kvalitet måste förbättras, det var alla eniga
om, frågan är hur det ska gå till och vad vi menar med
kvalitet. Från växtförädlarnas sida betonades att världens
befolkningen ökar och att EU måste ta ett ansvar för
den globala livsmedelsförsörjningen. Jag passade på
att slå ett slag för den traditionella växtförädlingen,
som lätt glöms bort. Medhåll kom från flera andra talare
som betonade att agro-genetiska resurser inte uppfinns
i laboratorier. Kopplingen till F & U på biologisk mångfald
togs också upp, vilket var positivt. Jag påpekade också
att konsumenterna hellre vill att pengar satsas på djurhälsa
och på att få bort salmonella, listeria och andra farliga
bakterier från maten, än på GMO-hormoner som ska öka
produktionen trots att djur tar skada, eller snabbväxande
GMO-fisk som är ett riktigt obehagligt forskningsområde.
Arbetsgruppen som Bengt Ingerstam deltog i leddes av
EU-kommissionär Margot Wallström och handlade om allmänhetens
förväntningar och etik. Man tog upp den stora skillnaden
mellan "röd" bioteknik (läkemedel) och "grön" bioteknik
(jordbruksprodukter). Konsumenterna ser inga fördelar
med GMO på jordbrukssidan. Förtroende kan möjligen skapas
genom remissförfarande i beslutsfattandet och framför
allt öppenhet. Det betonades att vi är alla imperfekta!
Det är ett mänskligt drag och inget som ska "manipuleras
bort" av klåfingriga forskare. Särskilt för de handikappades
skull måste de mänskliga rättigheterna skyddas.
Under den andra dagens diskussion talade EU-kommissionär
Franz Fischler om det ekologiska jordbruket och att
de bönder som vill odla utan GMO inte på något sätt
ska drabbas av GMO-pollen eller genöverföring. Han trodde
att tre separata former av jordbruk kommer att finnas
sida vid sida inom EU: konventionellt, GMO och ekologiskt.
Därför vill han ha fram rejäla analysmetoder så att
det går att spåra GMO i hela livsmedelskedjan. Agneta
Bladh från svenska jordbruksdepartementet talade sig
varm för etik och ville se en internationell debatt
om de svåra frågorna, t ex stamcellsforskning. Hon ville
också se mer grundforskning, som inte alltid ger snabba
ekonomiska resultat, men som är viktig på lång sikt.
Frågorna på eftermiddagen handlade om allt från biologisk
krigsföring ("nästa storkrig kommer inte att handla
om olja utan om genetiska resurser") till gentester
och patentproblem. Jag lyfte fram handelsreglerna och
behovet av internationella regelverk inom Codex Alimentarius:
Franz Fischler svarade att "Codex har en slags rådgivande
roll". Han menade att vi inom EU kan lagstifta som vi
vill, oavsett hur Codex beslutar, men i flera fall har
vi faktiskt sett att Världshandelsorganisationen ger
USA rätt och EU fel, när EUs regler inte följer Codexstandarder.
Fischler menade också att varje WTO-medlemsland kan
sätta egna skyddsnivåer enligt SPS-avtalet, och på så
sätt göra egen riskvärdering av nya livsmedel från GMO.
Jag kommenterade då att jag tror Fischler tar en smula
för lätt på globaliseringen, t ex när det gäller vårt
förbud mot hormoner i djuruppfödningen, och fick medhåll
av COPA-COGECAs ordförande Risto Volanen som vädjade
för de europeiska böndernas rätt att existera trots
att världsmarknadspriserna går ner. Han passade också
på att varna för miljöeffekterna om jordbruket tvingas
bli allt mer effektivt och storskaligt. De vill också
få gehör för det arbete de lägger ner på miljövård och
landsbygdsutveckling. Dessutom betonade han att bönder
verkligen vill producera på ett sätt som konsumenterna
accepterar, vilket kändes sympatiskt efter en konferens
som annars mest handlade om hur forskare vill få mer
pengar till ännu större genmanipuleringsprojekt på global
nivå.
Länkar:
|
