Nu är det dags igen på högsta nivå. Ministrar och byråkrater ska träffas i Montreal för att diskutera genpolitik. Det handlar om ett dokument som kallas biosäkerhetsprotokollet. Länderna som skrev på avtalen i Rio 1992, bland annat konventionen om biologisk mångfald, ska försöka enas om hur man bäst skyddar de genetiska resurserna. Sverige skickar Kjell Larsson och en rad experter förbereder sig för nattmangling och förhandling om varje ord och mening. 

Dokumentet har stötts och blötts i flera år eftersom det tar upp viktiga frågor om handel med växter. Ett stort problem är ju att så mycket mat numera exporteras över gränserna, ofta långväga. Skulle en växt sprida sig i "fel" miljö kan det ställa till ohyggliga bekymmer. Naturvårdsverket och SIDA bevakar oroligt förhandlingarna.

Den nya situationen som gjort att det krävs ett biosäkerhetsprotokoll i FNs regi beror på ökad kunskap om sårbarheten hos våra livsmedelsgrödor. Experterna har insett att vi förlorar allt fler av våra ätliga plantor och deras vilda släktingar. På 1970-talet försökte man inrätta system med genbanker, där värdefulla frön skulle sparas. Detta fungerade som nödlösning men är en dålig strategi på lång sikt. Det kan snabbt uppstå en kris om man överallt odlar samma högförädlade vete i monokultur, och samtidigt
slutar odla vete med andra genetiska anlag. Utan ett biosäkerhetsprotokoll kan man inte göra mycket för att förhindra import av dåligt testade sorter som kan slå ut den lokala produktionen.

En riktig stötesten är det genmanipulerade utsädet. Bonden kan inte se på själva fröet om det är GMO eller ej. Det går visserligen att testa i PCR-maskiner, alltså samma teknik som man använder för att spåra DNA hos brottslingar, men vad som självklart krävs är ärlighet. Ett krav inför Montreal är att producenten som säljer GMO-utsäde ska ha dokumentation och märkning av sina produkter. 

Detta krav vägrar USAs regering att gå med på. USA vill att frihandelsintresset och WTO-avtalet ska gälla framför allt. Världshandelsorganisationen (WTO) har klausuler för märkning av t ex livsmedel, som slår fast att märkning inte ska vara ett onödigt handelshinder. Klausulerna ingår i avtalet som kallas TBT (tekniska handelshinder) och vartenda ord är kontroversiellt ur konsumentperspektiv. Vad är ett tekniskt handelshinder? I stort sett alla lagar som ett land kan vilja införa som begränsar import av olika
varor. Målet med WTO och TBT är avreglering och så kallad "harmonisering" på global nivå. Att Sverige inte fick behålla förbudet mot avel med Belgisk blå beror på att EU har liknande regler, som ska förhindra att medlemsstaterna sätter upp onödiga handelshinder.

Ärligheten att bara exportera säkra livsmedel vägs med andra ord mot girigheten. Det riktigt skandalösa i USAs uppträdande är att man inte ens ratificerat konventionen för biologisk mångfald! Trots detta är landet en makalös bromskloss i förhandlingarna om biosäkerhetsprotokollet. Även några få andra exportländer leker Följa John i ett ovanligt syniskt sätt att hantera denna viktiga fråga. U-länderna, där ju den allra största delen av de agro-genetiska resurserna finns sedan urminnes tid, är särskilt arga och oroliga och kräver bra regler.

Vi kan som konsumenter påverka utvecklingen. Det har motståndet mot genmanipulerad mat redan visat. Frihandelsvännerna har stora bekymmer att förklara hur man å ena sidan kan anse att GMO är i stort sett identiskt med normal mat: detta resonemang har lett till att myndigheterna inte kontrollerar eller testar GMO, utan låter transnationella företag som Monsanto eller Novartis stå för riskforskningen. Å andra sidan tillåter man patent på GMO, och medger således att de genmanipulerade produkterna är annorlunda. Konsumenter har genomskådat bluffen och nu går det utför för de företag som vant sig att påverka och styra politikernas beslut, särskilt i USA.

Ett krav som miljö- och konsumentrörelsen driver är att biosäkerhetsprotokollet ska ha med en formulering om riskbedömning. Vi tycker att länder ska få göra en egen oberoende analys om riskerna med import av GMO, och få lov att förbjuda det man anser är förkastligt. Ett annat krav är att protokollets artikel 20 ska bort. Den handlar om affärshemligheter. Man vill göra det möjligt för exportören att undanhålla viss information om vilka nya gener man satt in i utsädet, eller vilka andra egenskaper som följt med i processen. Att tro att konsumenterna får förtroende för den här sortens hemlighetsmakeri är verkligen att underskatta vanliga människors intelligens. Sveriges Konsumenter
i Samverkan har även ifrågasatt varför protokollet inte tar upp kontroversiell djuravel eller kloning.

Vi driver dessutom linjen att biosäkerhetsprotokollet och konventionen om biologisk mångfald inte ska underordnas WTO-avtalet. Det här kan bli det riktigt stora hindret för framgång i Montreal. Här kommer USA inte att vilja backa en tum. Dramatiken är stor och vi ser med spänning fram emot färska internet-bulletiner med de allra senaste nyheterna från förhandlingsbordet. För är det något vi lärt oss så är det att den nya informationstekniken ger oss unika möjligheter att bevaka och påverka.