Sedan 1998 har EU ett "de facto moratorium" mot genmanipulerade växter. Det betyder att inga nya GMO har godkänts de senaste tre åren. Samtidigt har EU-kommissionen och Europaparlamentet kämpat med ett helt nytt regelverk som bättre ska motsvara konsumenternas förväntningar om märkning, spårbarhet och etik. Även miljöaspekterna har lyfts fram. Det nya regelverket ersätter de gamla direktiven, t ex det över tio år gamla 90/220. Direktivet heter 2001/18/EG och antogs av Rådet i mars 2001.

Under våren har kommissionärerna Margot Wallström och David Byrne försökt skynda på processen att få igång godkännandet av GMO igen inom EU. De har inte lyckats! En viktig pusselbit som saknas för att reglerna ska fungera i verkligheten gäller spårbarhet. Som vi från NGO-håll krävt måste det gå att spåra GMO från "hage till mage". Spårbarhet kan underlätta att dra tillbaka GMO som visar sig vara farliga eller som hamnat på butikshyllorna av misstag. Utan spårbarhet blir märkningen bristfällig. Kommissionen har kompletterat regelverket med ett bra dokument om spårbarhet som fått stor uppmärksamhet i andra länder. USA är helt emot och har under våren hotat med handelskrig, faktiskt ett allvarligt hot mot vår rätt att fatta demokratiska beslut.

Mot denna bakgrund var mötet i Bryssel extra intressant. DG Sanco och DG Environ bjöd in ca 60 personer från industri, miljö- och konsumentorganisationer. Man förklarade det nya direktivet och försökte få livsmedelsindustrin att acceptera de långtgående kraven på märkning.

Inblandning av GMO i normalt utsäde

Ett stort problem är inblandningen av GMO i normal mat. Som Sveriges Konsumenter i Samverkan och AEC - Association of European Consumers visat i rapporten Unapproved and unacceptable GMO har det vid ett antal tillfällen förekommit allvarliga fall av sammanblandning av normal mat och GMO. Problemet är också stort för de bönder, som inte vill odla GMO, men som kan få in GMO-utsäde med det normala utsädet. Enligt 2001/18/EG är inblandningen inte tillåten. Kommissionen kan tänka sig att föreslå ett gränsvärde men har inte kunnat komma fram till vad siffran ska vara. Man kan heller inte komma överens med industrin om sådan inblandning ska göra att livsmedel, som tillverkas av sammanblandad råvara, ska falla under 2001/18/EG eller ej. Det beror på om man menar att inblandningen är avsiktlig eller oavsiktlig.

Jag fick direkt tillfälle att ifrågasätta varför industrin inte vill ta sitt ansvar Ifall industrin påstår att denna inblandning är både oavsiktlig och oundviklig, så är det inte logiskt att kräva att regler inte ska gälla. Konsumenterna kräver tydliga regler. Det var också ett bra tillfälle att betona att konsumentorganisationerna vid förra årets Annual Assembly i Bryssel ställde sig bakom ett fortsatt GMO-stopp.

EuropaBio, som är branschorganisation för genteknikföretagen, menade däremot att denna inblandning var en naturlag och inget att bråka om. EuropaBio tyckte inblandingen skulle klassas som oavsiktlig men kunde inte svara på Kommissionens fråga hur ofta eller hur mycket blanding som sker, och ville inte ge siffror på hur stor inblandningen är i utsädet. EuropaBio medgav dock att kanadensiskt raps och sockerbetor är särskilt svåra utsäden som ofta kan innehålla GMO som sprids med vind eller insekter. Kommissionen krävde att få nogrannare data för att eventuellt kunna besluta om gränsvärden. Ett bättre alternativ som också diskuteras är att sätta gränsvärdet så lågt som möjligt ("zero analytical"), vid detektionsgränsen, vilket industrin inte gillade. Men då kröp det fram att industrin faktiskt har vissa siffror på inblanding, men att man inte vill offentliggöra dem på grund av konkurrensen. Knappast förtroendeingivande!

Friends of the Earth och Greenpeace betonade att vi måste åtgärda problemet, inte acceptera det. Böndernas branschorganisation Copa-Cogeca menade att detta var en ytterst allvarlig fråga för bönderna, eftersom de nya reglerna inte säger något om skadeståndsskyldighet. BEUC, den andra europeiska konsumentorganisationen, ifrågasatte om vi verkligen kan lita på riskvärdering av GMO som görs på andra håll i världen, t ex i USA.

Mat och foder

Under eftermiddagen fortsatte genomgången som handlade om mat och foder. Kommissionen vill att godkännandet av GMO ska läggas över på den nya Europeiska Livsmedelsmyndigheten, som ska börja sitt arbete 2002. Expertutlåtanden från vetenskapliga kommittéer och en etisk nämnd ska då kunna fungera bättre. Dessutom ingår märkningsregler. När 2001/18/EG träder i kraft måste alla GMO-livsmedel märkas, även enzymer och lecitin. Vitaminer som framställs från andra ämnen, som i sin tur kommer från t ex GMO-majs, ska märkas, även om det inte finns "levande DNA" kvar som går att mäta. Reglerna ska också gälla foder, t o m hund- och kattmat.

Stärkelseindustrins branschorganisation, AAC, ojade sig och protesterade mot de nya kraven. De menade att företag från andra länder kommer att fuska och påstå att deras stärkelse eller vitaminer inte kommer från GMO. Det kan slå ut hela den europeiska industrin. DG Sanco var inte imponerade av detta argument och menade att fusk är kriminellt och något som branschen måste ta itu med och förebygga omedelbart. Flera av de andra branschorganisationerna gillade heller inte märkningskraven. När CIAA, livsmedelsindustrins branschorganisation protesterade, blev DG Sancos tjänstemän riktigt arga på den arroganta tonen, och betonade att det är konsumenternas krav som styr numera. EuroCommerce, som företräder handeln var däremot med på noterna. De sa sig förstå kritiken mot GMO och stödde konsumenternas rätt till information och rätt att fatta "upplysta val".

Jag blev ytterst besviken på livsmedelsindustrin och sa det rent ut. Varför behandla oss konsumenter som fiender? Har inte producenterna upptäckt att allt fler konsumenter bryr sig om miljön och om sociala/etiska frågor? Det var bl a därför vi bildade AEC för två år sedan. Industrin måste tänka om och se konsumenterna som sina vänner. I dagsläget är det Kommissionen och DG Sanco som står på konsumentens sida, och de nya reglerna är på väg att bli världens bästa GMO-lagstiftning. Men utan industrins stöd är det meningslöst och förtroendet för GMO helt kört i botten. Dock kvarstår mycket arbete, t ex att se till att analyserna av GMO i livsmedel standardiseras. Jag påpekade också att det är svårt att veta hur den nya Europeiska Livsmedelsmyndigheten kommer att fungera i verkligheten. DG Sanco svarade att det ändå är de nationella eller lokala myndigheternas ansvar att testa livsmedel i butikerna och se till att märkningen är korrekt.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön:
http://europa.eu.int/eur-lex/sv/lif/dat/2001/sv_301L0018.html

Spårbarhet och märkning av GMO (pdf-dokument):
http://europa.eu.int/comm/food/fs/biotech/biotech01_sv.pdf

Rapport: Unapproved and unacceptable GMO
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/gentekn/icketillochiaccept.html

The Guardian: When choice becomes just a memory, av Naomi Klein www.nologo.org
http://www.guardian.co.uk/Archive/Article/0,4273,4207654,00.html