Carl Lindner heter mannen bakom banankriget. Han är en amerikansk multimiljonär, vd för Chiquita och kompis med i stort sett alla de viktiga politikerna i Washington DC. 

Lindner anser att EU-länderna gör fel som hellre vill importera bananer från sina forna kolonier än från de länder där Chiquita och Dole har sina bananodlingar. Genom att bidra till amerikanska politiker som Richard Gephardt, Robert Dole och Newt Gingrich har Chiquita-chefen fått USA att driva bananfrågan i WTO. Carl Lindner fick t.ex. personligen träffa USAs förre handelsminister Mickey Kantor som kort därefter inledde banankriget med en formell anmälan till WTO.

För konsumenterna ter sig hela frågan absurd. Ska en enda person kunna använda pengar och sin politiska inflytande för att med WTOs hjälp omkullkasta andra länders utrikespolitik? Det bådar inte gott inför den stora Milleniumrundan som ska inledas i november 1999, då hela WTOs jordbruksavtal ska omförhandlas!

WTO upplevs inte som en "rättvis" organisation om beslut dessutom ska drivas igenom med strafftullar, på det vis som USA valt att göra. I april 1999 står det klart att USA inte får igenom sina krav på astronomiska strafftullar mot EU-länderna. BRIO och Mor Annas 
pepparkakor klarar sig. EU kommer att få ge sig när det gäller bananimporten, men den stora förloraren är WTO.