990624
Följande svar fick vi från UD med anledning av vår skrivelse med synpunkter på regeringens handelspolitiska skrivelse:
----------------------------------------------------------------------------------------------

Er skrivelse har genererat ett stort intresse och givit upphov till en dialog kring dessa frågor inte minst med olika intresseorganisationer. En sådan dialog är naturligtvis mycket viktig och värdefull inför förberedelserna för en kommande bred WTO-förhandling.

Du berör många områden i ditt brev. Nedan följer svar och kommentarer från ansvariga handläggare på UDs handelsavdelning rörande de frågor du tar upp: 

Tvistlösningssystemet

WTO:s tvistlösningssystem tillkom för att lösa tvister mellan WTO:s medlemmar. Således har varken enskilda eller internationella organisationer tillgång till systemet. Detta innebär vidare att endast medlemmar kan vara parter samt endast "medlemmar som har ett väsentligt intresse i en fråga" kan bli tredje part i en tvist. Detta hindrar dock inte paneler att begära information från relevanta källor och att rådgöra med experter för att få synpunkter på vissa aspekter i ett ärende.

Ett sätt för NGO:s att delta i tvistlösningsprocesser är att vända sig till sitt lands regering i en fråga, i hopp om att regeringen i sin tur driver saken vidare till WTO (genom så kallade amicus briefs). 

Dessutom finns en möjlighet för NGO:s att vända sig direkt till WTO-panelen med synpunkter och råd, vilken därefter kan välja att antingen beakta eller avvisa informationen. Denna möjlighet finns oavsett om panelen själv begärt informationen ifråga, enligt ett uttalande av överprövningsorganet i målet USA - importförbud för räkor.

SPS

WTO avtalet reglerar inte konsumenters rättigheter när det gäller handel med livsmedel, det gör länderna själva genom t ex de standards som man beslutar om i t ex CODEX. SPS-avtalet innebär att WTO-parter uppmanas följa de internationella standards som läggs fast. Ett land kan även, enligt SPS-avtalet, införa högre krav än internationella standards medger om man vetenskapligt kan belägga att det finns skäl för detta. Kravet på vetenskapliga belägg minskar utrymmet för godtycklighet i införandet av åtgärder och ger parterna en form av gemensam bedömningsgrund för en ev åtgärd. En intressant slutsats från hormonpanelen är att det fastställdes att det inte krävs vetenskapligt underlag som en stor majoritet av forskare accepterar utan även en minoritetsuppfattning kan vara skäl nog för åtgärder utöver en internationell standard. Dock måste man alltid kunna visa upp en grundlig och väl underbyggd riskvärdering med vetenskapliga fakta.

För att tillgodose behov för länder att skydda sig trots att vetenskaplig bevisning saknas finns det även en form av försiktighetsprincip i gällande SPS-avtal (art. 5:7) enligt vilken det i vissa fall är möjligt för ett land att införa en temporär åtgärd även utan vetenskapliga belägg. Detta är därmed en mycket viktig artikel som Sverige värnar om. 

Sverige anser att det är viktigt att vara öppen för en kontinuerlig diskussion om utformningen av de olika WTO-avtalen. Detta bidrar till utformningen av ett handelssystem som på bästa sätt medverkar till förbättrade levnadsvillkor och till en hållbar utveckling. Hormonpanelen har aktualiserat en diskussion bl a inom EU om tillämpningen och tolkningen av specifika delar av SPS-avtalet. Detta har dock inte resulterat i ett uppfattat behov av ändringar i det. 

Det är idag inte aktuellt med och finns inte behov för en grundläggande nationell översyn över hur SPS-avtalet har fungerat. En översyn av avtalet skedde under 1998 i SPS-kommittén i WTO. Man kunde då bl a konstatera att det, givet att avtalet varit i kraft relativt kort tid och att det fortfarande inte har implementerats av alla länder, är svårt att dra några grundläggande slutsatser kring dess funktion. 

Det kan emellertid inte uteslutas att frågor rörande SPS-avtalets utformning och ev behov av revidering kan komma att aktualiseras i samband med WTOs jordbruksförhandlingar 

TBT

I EU finns nu två lagstiftningar som reglerar märkning av genetiskt modifierade organismer (GMO) dels EG:s förordning (258/97) om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (den s.k. Novel Foods-förordningen), dels rådets förordning (1139/98) om märkning av genmodifierad soja och majs. Den sistnämnda gäller märkningen av produkter från två specifika sorter. Utöver detta kommer obligatorisk märkning av GMO krävas under det reviderade direktivet 90/220 om avsiktlig utsättning av GMO i miljön. 

För den svenska regeringen är märkningen en hjärtefråga och Sverige har drivit kravet på märkning av GMO och alla produkter som kommer från dessa organismer i EU-förhandlingarna. Sverige och EU drev också hårt frågan om information och märkning i förhandlingarna om ett internationellt protokoll som reglerar gränsöverföring av GMO, det s.k. biosäkerhetsprotokollet. I sin nuvarande utformning kommer protokollet vid ett framtida antagande säkerställa informationsflödet mellan länder, vilket kommer möjliggöra för länder att säkerställa inhemska märkningsregimer om så önskas. 

Varken Sverige eller EU anser att protokollet är motstridigt mot WTO, således anser inte Sverige att information/märkning strider mot TBT-avtalet. När det gäller GMO-märkning enligt den existerande EU-lagstiftningen kan den svårligen sägas att den strider mot artiklarna i GATT om "Most Favoured Nation" eller "National Treatment". I ljuset av hur lagstiftningen inom Unionen ser ut kan det svårligen hävdas att en GMO och en icke-GMO är lika, dvs. en genmodifierad tomat och en icke genmodifierad tomat är inte lika produkter. När det gäller produkter som härstammar från GMO exempelvis tomatpuré kommer Novel Foods-förordningens krav på "substantial equivalence" gälla. Där skillnader kopplade till genmodifieringen finns mellan en produkt med GMO-ursprung och en "traditionell" produkt kommer märkning ske. 

Konsumenternas rätt att veta är en viktig och grundläggande princip för regeringen och märkning och information är därför en viktig fråga, inte minst för att kunna nå en konsumentacceptans för nya livsmedel framställda med nya tekniker och metoder. Sverige kommer därför verka för att sådan märkning/information som konsumenterna kräver också 
säkerställs inom Unionen. Detta innebär också att Sverige internationellt kommer arbeta för att detta mål kan efterlevas och inte skall hotas av existerande och nya globala avtal.

TRIPS

Enligt TRIPS-avtalet behöver WTO:s medlemsstater i sin nationella patentlagstiftning ej lämna patent på växter och djur samt väsentligen biologiska förfaranden för framställning av växter och djur. Patent måste däremot lämnas på mikroorganismer samt icke-biologiska och mikrobiologiska förfaranden för framställning av växter och djur. Växtsorter måste skyddas antingen genom patent eller genom ett effektivt sui generis1 system.

I Sverige regleras patenträtten i 1967 års patentlag med efterföljande ändringar. Skyddet av växtsorter regleras i växtförädlarrättslagen från 1997. Den svenska lagen överensstämmer med den europeiska patentkonventionen (EPC) som de flesta europeiska länder är anslutna till. Enligt den svenska patentlagen meddelas patent ej på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent kan dock lämnas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Den svenska patentlagen är därför något mer långtgående vad gäller patenterbarheten än TRIPS-avtalets minimikrav. 

Inom  EU finns en gemensam plattform att stå på när det gäller det immaterialrättsliga skyddet av bioteknik och skydd av växtsorter. Den 6 juli 1998 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Direktivets syfte är att harmonisera reglerna om patent på biotekniska uppfinningar. Bl a anges exempel på i vilka fall patent skall anses uteslutet på etiska grunder. Arbetet med direktivet pågick i tio år. Europaparlamentet förordade en stark betoning av etiska aspekter när patent beviljas på biotekniska uppfinningar och fick i stor utsträckning gehör för sina ändringsförslag. Direktivet skall ha genomförts senast den 30 juli år 2000. Växtförädlarrätten regleras inom gemenskapen av en förordning nr 2100/94/Ec. 

Investeringar

Stabila investeringsregler kan främja ett ökat deltagande för u-länderna i världsekonomin. För befolkningen i dessa länder kan detta innebära ökat välstånd och en möjlighet för fler människor att ta sig ur fattigdomen. Man måste dock vara medveten om att omställningskostnader kan uppstå till följd av ändrade investeringsregimer. Det är nödvändigt att söka efter flexibla lösningar på sådana problem, särskilt för u-länder. 

Det är knappast realistiskt eller ens önskvärt att bedriva investeringsförhandlingar i FN istället för WTO. WTO skapades av det internationella samfundet för att bland annat stärka det 
internationella regelsystemet och skapa ett permanent forum för handelsförhandlingar. Det är därför naturligt att internationella investeringsförhandlingar också förs där. Institutionella förutsättningar för investeringsförhandlingar finns redan i WTO. Där finns också en vana av internationella handelsförhandlingar och en expertis på området.

Det är Sveriges och övriga EU:s mål att förhandlingar inom WTO om ett regelverk för investeringar skall kunna inledas vid sekelskiftet som en del av nästa förhandlingsrunda. I dagsläget är det dock oklart hur ett framtida investeringsavtal i WTO skulle kunna se ut. Något färdigt "recept" för ett sådant avtal finns inte. En överföring av MAI-utkastet till WTO är inte aktuell. En investeringsförhandling i WTO bör istället starta från början. Omfattning, målsättning och prioriteringar i förhandlingen bör diskuteras grundligt. 

I en konsensusorganisation som WTO måste samtliga medlemsländer vara överens om förhandlingsupplägget. Eftersom u-länderna utgör majoriteten av WTO:s medlemskrets finns det goda möjligheter att deras intressen skall kunna tillgodoses i en investeringsförhandling. För
Sverige är det viktigt att u-ländernas särskilda behov beaktas under hänsynstagande till deras olika grad av industriell utveckling. 

Från svensk utgångspunkt är det önskvärt med ett investeringsavtal som stimulerar till öppnare ekonomier och minskar risken för att svenska och andra investerare utsätts för diskriminerande och godtycklig behandling. Detta gynnar inte bara investerare utan också det land dessa investerar i. Enligt UNCTAD kan utländska direktinvesteringar ".play a key role in the economic growth and development process.. [Foreign direct investment] is now considered to be bringing a package of assets, including capital, technology, managerial capacities and skills, and access to foreign markets." Indirekt bidrar utländska investeringar även till att den inhemska ekonomin blir effektivare till följd av den utländska konkurrensen.

Jag hoppas att du med dessa rader har fått svar på några av dina frågor! 
 

Vänliga hälsningar

Karin Eckerdal

Tillbaka      Hem