Ekomodet försvann lika snabbt som det kom, samtidigt är effekterna på miljön
av den kemikalieintensiva bomullsodlingen, färgningen och blekningen stora.
Varför blev det så, diskuterar en ny studie av Per Jiborn som bland annat
SIS miljömärkning, Konsumentverket, KRAV och Naturskyddsföreningen låtit
genomföra.

Per Jiborns slutsatser och rekommendationer är bland annat att det finns ett
intresse från branschen. Textilimportörernas inköpsvillkor är ett exempel,
andra exempel är de företag som anslutit sig till olika miljöledningssystem.
Det finns dock en misstänksamhet mot märkning i enskilda plagg. Detta bland
annat på grund av att man då utmålar de övriga produkterna som
miljöovänliga.

Han slår fast att försäljningen av miljömärkta textilier har haft ett mycket
begränsat genomslag. Detta beror i sin tur antagligen på ett dåligt utbud
och höga priser relativt sett. Det är också omöjligt för enskilda
konsumenter att se vad enskilda företag gör och jämföra med andra, och detta
borde göras i någon slags organiserad form, anser Jiborn.

Det finns idag tre miljömärkningar för textilier, nämligen SIS, KRAV och Bra
Miljöval. Jiborn menar att alla tre har brister som till exempel att de har
alltför komplicerade kriterier och är svåra att genomföra i praktiken.
Regler och normer är också i mångt och mycket utvecklade för nordisk
tillverkning, men i Sverige importeras ungefär 90 procent av våra textilier,
påpekar Jiborn.

Det har varit en mycket kostsam och tidskrävande process för de tre
kontrollorganen att bygga upp regelverk och en nödvändig kompetens på det
textila området. Alltför detaljerade regelsystem har under detta
uppbyggnadsskede fått som konsekvens att miljömärkningen ofta blivit alltför
dyrt för de inblandade företagen.

Jiborn föreslår textilbranschen och de aktuella kontrollorganen att först
och främst föra en diskussion om nya modeller för miljömärkning av
textilier. Han tycker att man ska se över intresset på att snarare ha en
företagsmärkning som gynnar ett företags hela miljöarbete och inte
nödvändigtvis går på en helt ekologisk produktion. En sådan märkning kan
utgå ifrån att vissa bestämda mängder ekologiska fibrer blandas in i
produkterna, och att en viss andel av tygerna har färgats och behandlats i
miljöanpassade processer. Detta tror Jiborn kan bidra till att vi slipper
dagens dåliga och undanskymda utbud av enskilda miljömärkta varor.

Varför miljömärkning på textilier varit svårare att få gehör för i
jämförelse med till exempel papper, tror Jiborn har med avståndet till
effekterna på landsbygden i utvecklingsländerna att göra. Konsumenten har
svårt att ta till sig information om något som verkar så avlägset. "Själv
anser jag snarare att vi står inför utmaningen att formulera ett
miljöbudskap som är anpassat till modets snabba svängningar och det
specifika när vi väljer kläder. En miljömärkningsstrategi som aktivt driver
på, och i vissa fall även tvingar, branschen att ta ett självklart ansvar
för miljön, även om det nu inte handlar om ängsmarkerna utanför husknuten"
skriver Jiborn.

Källa och mer information: Per Jiborn, Helsingborg den 30 december 1999.
Utredningen gjordes på uppdrag av SIS miljömärkning, Konsumentverket, KRAV
och Naturskyddsföreningen och kan läsas i sin helhet på Grolinks hemsida:

http://www.grolink.se/studies.htm