Genom
att WTO bildades 1995 har det grundläggande regelverket förändrats.
Parallellt har på 1990-talet allt fler visat intresserade av läkemedelsföretagens
patent samt deras forskning & utveckling. Hiv/aids innebar en stor satsning
på nya men ytterst dyrbara läkemedel och bromsmediciner. Kritik riktades
mot att det nästan inte alls forskas på t ex antibiotika eller läkemedel
för u-ländernas behov. Det kom också avslöjanden om att vissa företag
hade testat läkemedel i u-länderna innan de gått igenom de vanliga kliniska
studierna. Inte bara marknadsföringen, utan även sponsringen av forskning
& utvecklig verkade strida mot samhällets etiska och moraliska regler.
Från vår sida inom Sveriges Konsumenter i Samverkan och AEC - Association
of European Consumers har vi t ex krävt att Europa måste utveckla en
policy som sätter konsumenterna och patienterna i första rummet. 1)
Rätten
till hälsa
I
Världshälsoorganisationens grundregler finns inskrivet att alla människor
har rätt till hälsa. Det förutsätter också konkreta åtgärder för att
göra läkemedel tillgängliga för alla. Man har sedan 1977 gjort upp listor
över de viktigaste preparaten och de aktiva ingredienserna. WHOs Essential
Drugs List är ett viktigt system för att bistå u-länderna med livsviktiga
preparat. Bakom EDL-listan ligger även ekonomiska hänsyn eftersom det
kan bli för dyrt att förse många med de allra dyraste preparaten. När
det gäller hiv/aids har detta varit kontroversiellt eftersom listan
bara haft med de preparat som krävs för att förhindra att smitta sprids
från mor till barn under havandeskapet. 2)
För u-länder
är det viktigt att ha en kapacitet att själva kunna tillverka läkemedel.
Idag är det främst Indien och Thailand som har fabriker som kan producera
billiga och bra piller. Men det gäller även för länder att satsa på
sjukvård och infrastruktur. Ett annat viktigt steg är att man från ländernas
sida kan ordna den offentliga upphandligen så att man i krissituationer
vet var man ska vända sig för att snabbt få tillgång till rätt läkemedel.
Det är staterna som själva ska kunna få fram rätt läkemedel, gärna genom
egen produktion i egna statliga laboratorier och fabriker.
TRIPs-avtalet
I detta avseende har debatten om Världshandelsorganisationens regler
blivit intensiv. Konsument- och biståndsorganisationer samt Läkare utan
gränser, har krävt att länder ska ha rätt att själva tillverka även
nya patentskyddade läkemedel. I TRIPs-avtalet från 1995 är detta tillåtet
i nödfall. Det kallas tvångslicenstillverkning. Även så kallad parallellimport
ska vara tillåtet, alltså att inte bara ett enda företag ska få ha monopol
på importen. Läkemedelskommitten i Västerbotten har t ex räknat ut att
den stora vinsten skulle finnas i parallellimport. Man sparade 11 miljoner
kronor år 2000 på parallellimport. 3)
Enligt
TRIPs-reglernas artikel 30 och 31 ska detta vara tillåtet, men både
licenstillverkning och parallellimport tycks hota hela den transnationella
läkemedelsindustrin, om man ska tolka hur företagen reagerat de senaste
åren. Men kritik har riktats mot både artikel 30 och 31. Om ett u-land
tar fram preparat genom licenstillverkning är det väl logiskt att man
också får sälja till andra u-länder, utan restriktioner. Särskilt i
nödsituationer! Menar de som skrev TRIPs-avtalet att varje u-land själv
ska bygga fabriker och laboratorier för varje enskild medicin? Eller
handlar det om att de transnationella bolagen ska ha rätt att styra
hur varje land tillverkar sina piller?
TRIPs-reglerna
och artikel 31 (b) tillåter tvångslicenstillverkning vid nödsituationer.
Men restriktionerna är många, t ex att det bara ska gälla för inhemsk
produktion, alltså inte för export. Det är en absurd regel. Så här beskriver
TRIPs-avtalets artikel 31 (f) och (k) denna situation:
TRIPs
Article 31 (f): "any such use shall be authorized predominantly for
the supply of the domestic market of the Member authorizing such use;"
TRIPs
Article 31 (k): "Members are not obliged to apply the conditions set
forth in subparagraphs (b) and (f) where such use is permitted to remedy
a practice determined after judicial or administrative process to be
anti-competitive. The need to correct anti-competitive practices may
be taken into account in determining the amount of remuneration in such
cases. Competent authorities shall have the authority to refuse termination
of authorization if and when the conditions which led to such authorization
are likely to recur;"
Mest
känt är väl fallet med Sydafrikas regering, som stämdes av 39 (!) läkemedelsföretag
för att landet ville producera egna läkemedel för hiv/aids. Men även
Brasilien har hotats av läkemedelsindustrin och den amerikanska regeringen,
främst av handelsdepartementet USTR. Jag var med på en konferens i Bryssel
förra året då vi från konsumentorganisationerna lobbade mycket hårt
för att USTR skulle backa. Vi tyckte de kunde stämma ett i-land i stället
för Brasilien, eftersom vi har råd att lösa problemet på andra sätt.
I Brasilien är ju hälsoläget och ekonomin inte jämförbart med t ex Holland
eller de skandinaviska länderna. De amerikanska tjänstemännen försvarade
sin politik och menade att patent är lika viktiga som "skruvar och muttrar"
inom verkstadsindustrin. De ville alltså övertyga oss om att patent
behövs för att den moderna läkemedelsproduktionen ska fungera. Jag fann
detta ytterst utmanande när tiotusentals människors liv och hälsa står
på spel. Hur kan de likställa produktionen av maskiner eller bilar med
produktionen av läkemedel?
Artikel
39 i TRIPs är också mycket kontroversiell. Det gäller sekretessen och
vilka uppgifter som tillverkaren måste offentliggöra och tillhandahålla
när ett läkemedel ska godkännas i ett land. Artikel 39 förbinder länder
att inte offentliggöra uppgifterna. Detta skyddar företagen från att
andra forskare sätter sig ner och försöker ta fram liknande preparat
på egen hand. Vi har kritiserat dessa regler eftersom de förhindrar
forskningen och på så sätt hotas folkhälsan. Det är anmärkningsvärt
att de transnationella företagen är så rädda för fri forskning. Känner
de sig hotade av grundläggande principer om öppenhet och transparens,
som under många år varit ledmotiv i den vetenskapliga forskningen?
Vi kanske
måste dra slutsatsen att de stora bolagen menar att snöd vinning går
före fri vetenskaplig forskning.
Ett intressant
fall som avsöljats av bl a James Love vid Consumer Project on Technology,
en amerikansk konsumentorganisation som bildades av Ralph Nader. Fallet
gäller Taxol, ett preparat mot bröstcancer och ovarialcancer. "Att förlänga
och förbättra mänskligt liv" säger företaget i sin svenska reklam. Medlet
togs fram av forskare inom den offentliga sektorn, alltså helt och hållet
med skattemedel. Man sålde rättigheterna till företaget Bristol-Myers-Squibb
som nu tar in över 1,2 miljarder dollar per år i vinst. Företaget tar
också rejält betalt för dessa piller i strid mot alla moraliska och
etiska regler. Det är alltså ett exempel på hur ett företag missbrukar
sin monopolställning. Eftersom TRIPs-avtalets artiklar tillåter den
här sortens monopolavtal kommer vi tyvärr att få se många fler fall
runt om i världen. 4)
SIDA
har publicerat en studie som slår fast att TRIPs-avtalet är föga anspassat
till de minst utvecklade ländernas behov. Man sätter i studien fokus
på utbudsrestriktioner och vill öka biståndet som går till produktion
av olika varor. Detta är värt att föra vidare och se till att ord blir
till handling. 5)
WTO-reglerna
Om vi skulle vara optimister, vilket jag normalt gärna är, borde WTO-reglerna
kunna användas för att verkligen göra världen till en bättre plats.
Det finns en grundtanke i WTO att alla länder är lika och därför ska
behandlas lika. Mer än tre av fyra medlemmar i WTO är u-länder. Och
ska ett land ge handelsförmåner till ett annat land måste det automatiskt
gälla alla andra WTO-medlemmar. Alternativet till WTO sägs ofta vara
bilaterala avtal, där u-länderna anses vara svagare. När USA slöt ett
bilateralt handelsavtal med Jordanien förbjöds licenstillverkning och
Jordanien tvingades även till hårda restriktioner för parallellimport.
Tvistlösningen
är t ex ett sätt att göra det möjligt för ett u-land att tvinga ett
i-land, eller vilket annat land som helst, att följa WTO-reglerna. Under
2000 registrerade u-länderna för första gången fler tvistlösningsfall
än i-länderna. Dock har få u-länder infört TRIPs-reglerna och därför
har vi inte sett konsekvenserna av WTO fullt ut. Hotet att hamna inför
WTOs tvistlösningspanel är också avsevärt. 1998 ville den amerikanska
läkemedelsindustrin att USA skulle dra Israel inför WTO-domstolen. Landet
har en avancerad industri som är bra på att ta fram generika, alltså
de äldre men effektiva preparat som inte längre är patentskyddade. Israel
ville införa nya regler om att man skulle få lov att forska på patentskyddade
läkemedel. Eftersom man inte skulle sälja dessa läkemedel förrän patentet
gått ut hotade man i egentlig mening inte några ekonomiska intressen.
Konsumenter och patienter skulle snabbare få tillgång till preparaten
direkt efter att patentet gått ut. Denna fria forskning vill USAs läkemedelsindustri
alltså stoppa. 6)
Konsument-
och miljöorganisationer har främst kritiserat WTO när det gäller jordbruksprodukter
och läkemedel. TRIPs-avtalet hör helt enkelt inte hemma i WTO. Consumers
International, där vi är medlem, menar att TRIPs strider mot alla kulturella
och demokratiska principer. Man tvingar u-länder att bli i-länder "på
pappret" genom att kräva att de ska spendera skattepengar på att utbilda
patentadvokater och patentverk, på bekostnad av en rad andra funktioner
i deras samhälle. Det är absurt att ett u-land ska tvingas syssla med
patentregler i stället för att lära barn att läsa och skriva. Det är
absurt att små länder ska tvingas garantera efterlevnad av det immaterialrättsliga
skyddet som införts i USA, där läkemedelsföretagens vinster också är
högst i världen. Det är så uppenbart att de transnationella företag
som verkade bakom kulisserna under Uruguayrundan, då WTO-avtalet förhandlades
fram, fick igenom allt de bad om på detta område.
Kommerskollegium
skriver en del smörja i sin information om WTO och TRIPs, som är värd
att belysa. Denna vår egen anrika utrikeshandelsmyndighet slår fast:
"Syftet
med läkemedelspatent är att skapa en balans mellan tillgång till läkemedel
för alla människor oavsett inkomst och nödvändigheten av att forskare
och läkemedelsföretag får den ersättning som behövs för utveckling av
nya läkemedel." 7)
Det är
intressant och avslöjande i all sin skamliga enfald. När det gäller
läkemedel som tas fram med forskning som bekostas med skattemedel, t
ex Losec, skulle vi ju i så fall inte behöva några patent. Astras piller
skulle bli billigare och därmed skulle tillgången oavsett inkomst verkligen
tryggas. Exemplet jag gav tidigare gällde en viktig cancermedicin, Taxol.
Hela forskningen var sponsrad med skattemedel, inte en dollar investerades
av företaget. Säg ett enda hiv/aids-läkemedel som inte tagits fram med
skattemedel? Det finns tyvärr inget i WTO eller TRIPs som tvingar företag
att satsa en viss andel av sina vinster på att utveckla nya läkemedel.
I stället satsas miljardbelopp på marknadsföring och reklam. Det är
rent ut sagt sjukt.
Slutsatser
Men
om jag nu ska vara optimistisk? Ja, det är tveklöst så att alla aktivister
som fick i-ländernas transnationella företag på fall i Sydafrika har
synliggjort en viktig fråga om orättvisor i världen. Astra fick sitta
och skämmas rejält på svensk TV. Det har visat sig att WTO och särskilt
TRIPs består av paragrafer utan förankring i verkligheten. Den afrikanska
hiv/aids-katastrof som vi inte kände till för fem år sedan är nu en
grund för att fler länder ska våga utfärda tvångslicenser även när det
gäller andra preparat. Det låter inte så märkvärdigt, men det kan hjälpa
miljontals människor. Uppmärksammandet i sig tycks ha haft en positiv
effekt. Vi deltog i Bryssel på EU-kommissionens möten och i Oxfams kampanj
inför Doha om TRIPs. Och vid WTOs ministermöte i Doha förra året fick
u-länderna igenom en skrivning om rätten till läkemedel i förhållande
till TRIPs, som enligt många är ett genombrott. Vi vet att det lönar
sig att kampanjarbeta. 8)
Frågan
är: vem har råd med aids? Det har egentligen ingen. Vi måste vägra acceptera
en världsordning som inte ger hiv/aids-smittade rätt till medicin. Det
gäller även i hög grad andra sjukdomar, t ex TBC och malaria. Det gäller
enligt min åsikt även våra egna sjukdomar här i i-länderna, t ex cancer.
Men det är heller inte så att vi genom att kritisera läkemedelsföretagen
eller globaliseringen egentligen hjälper särskilt många bli friska eller
få tillgång till de mediciner de behöver: vi ska arbeta positivt och
göra nytta. Vi måste vi hitta nya kanaler för samarbete i en allt mer
globaliserad värld. Vi måste uppfinna former för effektiva förebyggande
åtgärder. Vem har råd med magsår? Det är välkänt att satsningen på Losec
överlevde enbart tack vare stöd från en statlig forskningsorganisation
(STU/NUTEK) - ska då Astra ha patent på medlet? Vi måste ställa krav
även här hemma på våra myndigheter och på Apoteksbolaget att sätta konsumenterna
och patienterna i första rummet. Och framför allt måste vi ha en öppen
debatt, som vi i Sveriges Konsumenter i Samverkan gärna vill, om livskvalitet
och vad vi menar med hälsa i en allt mer globaliserad värld.
Referenser:
1) TRIPs & Health, Position paper,
AEC. June 2001:
2) Third World Resurgence nr 120/121, sid 18-20. 2001
3) Dagens Medicin nr 5/01
4) Consumer Project on Technology
5) De minst utvecklade länderna och världshandeln, Sida Studies nr 5.
2001
6) "U.S. Drug Makers May Turn to WTO Over Israeli Law", Reuters. 28
nov. 1998
7) Kommerskollegium: WTO - basfakta och knäckfrågor, sid 18. 2001
8) Oxfams kampanj
om läkemedel och TRIPs:
