Klimatfrågan är viktig och överskuggar allt annat. Det är därför vi lyfter debatten om klimatet, för att den ska tas på allvar. Men om våra folkvalda ledare och näringslivet ledare inte går före med gott exempel och visar måttlighet, kanske jag inte känner det så viktigt att släcka lamporna när jag lämnar ett rum.

Häromdagen visade Ericssons styrelse gott omdöme som inte beviljade Michael Treschow höjt styrelsearvode. Han fick hålla tillgodo med bara 3,75 miljoner för arbetet som styrelseordförande för nästa period. Han själv hade det dåliga omdömet att en längre tid debattera om lämpligheten av höjda styrelsearvoden och direktörslöner.

Varför tar vi upp detta exempel i konsumentsammanhang? Jo för det är vi konsumenter som ska betala det tillslut, via de telefoner vi eventuellt köper. Men det är ju inte så lätt, Jorma Ollila, ordföranden i Nokia, har ju 3,5 miljoner i årsarvode för sitt styrelseuppdrag. Så försök välja mobiltelefon ur denna synvinkel. Det råder ingen tvekan om att herrarna är duktiga och arbetar hårt. Men vem är det som sätter prislapparna? Jo ofta består styrelserna av folk från en begränsad krets styrelseproffs. Ägarna, som numera ofta är bolag som förvaltar våra pensionspengar verkar inte ha någon press på sig. Kostnadsmedvetenheten är kanske inte det första dessa kännetecknas av, utan pengar konkurrerar med pengar och vi sparare kan inte göra mycket för att skapa mera effektivitet bland dessa fondförvaltare. Trögheten i systemet tycks vara inbyggd för att vi inte ska flytta våra pengar för ofta och de avgifter de tar ut för att förvalta våra pensionspengar äter snabbt upp våra pensionspengar och hamnar i stället i fickor på personer som knappast kan öka sin personlig konsumtion utan bygger vidare på penningberget.

Om pengar inte bidrar till att effektivisera inom alla aktiviteter, utan i stället till att maximera det globala företagandet, som ska växa och svälja de mindre företagen och bygga koncerner med sikte på monopolställningar, då är vi illa ute och klotet och klimatet med.

De senaste 100 åren har temperaturen höjts på klotet med 0,76 grader. De 15 varmaste åren har vi haft under se sista 20 åren och 11 av dem har vi haft sedan 1995. Jämför med vad som i övrigt hänt i större skala så ser vi tydligt vad orsakerna är, inte att vi börjat källsortera, spara lyse och börjat promenera. Den vägen hinner vi inte rädda klotet och oss själva, men OK vi kan väl göra det ändå. Men då ställer vi krav på betydligt större insatser från hela vårt ledarskikt, både politiker, regeringschefer, styrelseledamöter, ägarna, företagen och hela samhället.

Kör dessa makthavare med bensinsnåla bilar? Går de till jobben? Håller de igen på eventuella onödiga flygresor? Har dom över huvud taget sinne för hushållning i det lilla?

Men det är tydligen på dessa områden där vi allesammans ska göra insatserna för att snabbt rädda klimatet.

Enligt informationen på tavlorna utanför EUs nya skrytbygge Berlaymont building uppmanar de oss att släcka, återvinna och promenera. Det står också CHANGE med stora bokstäver på en skylt. Det är en uppmaning från EU men kunde lika gärna vara en skylt från någon organisation med uppmaningen till EU att ändra! Bortsett ifrån den enorma byråkratin som slukar ofantliga summor och alla miljarder som går till att subventionera ett förlegat jordbruk, subventionerna gammal och hälsovådlig tobaksodling, uppköpen av vissa frukter för att hålla priserna uppe och flyttkarusellen för Parlamentet mellan Bryssel och Strasbourg, bara för att ta några exempel, är skäl nog att vända skylten mot EU.

Ska vi vanliga knegare, arbetare och konsumenter, ta ansvaret helt eller kan vi förvänta oss att det styrande skiktet börjar visa vägen? Det goda exemplets makt kan vi inte bortse ifrån.

OK, jag lovar att släcka standby-funktionen på teven och lamporna i köket när jag inte är där, om EU stoppar att subventionera de gamla tobaksodlingarna. Överens? Ja EU får bestämma.