Torsdagen den 6 maj 1999 presenterade jordbruksministerna det nya Livsmedelsekonomiska Institutet.  Som chef och generaldirektör har tillsatts Lena Johansson. Hon har ett förflutet från Statens Jordbruksverk och Finansdepartementet och lämnar sin aktuella anställning som chef på Internationella sekretariatet vid Svenska Kommunförbundet.

Docenten Ewa Rabinowicz från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har anställts som forskningsledare vid institutet.

Livsmedelsekonomiska institutet kommer att förläggas i anslutning till Ekonomihöskolan i Lund. Verksamheten startar den 1 juli 1999.

Utredningen om denna nya form av utredningsfunktion har pågått en tid och startade i samband med nedläggningen av Konsumentberedningen. Denna i sin tur var en efterföljare till Konsumentdelegationen, som länge opererade med bl.a. prisförhandlingar på jordbruksprodukter. Återstår att se om det nya Livsmedelsekonomiska institutet kommer att kunna sätta konsumenterna i centrum och vara en motpol till LRF’s starka ställning som lobbyorganisation för jordbruksintressena.

 - Vi behöver ett analysredskap för att bättre veta vad som händer . Vi kan inte basera vår politik på material från LRF, det är ju en intresseorganisation, säger Margareta Winberg.

I somliga länder har man sådana funktioner på departement, men man har nu i Sverige valt att lägga det som ett fristående institut för att inte ”gå i någons ledband” vare sig Jordbruksdepartementets  eller bondeorganisationens.

Det hela ser lovande ut, återstår nu att se hur dessa intentioner kommer att kunna förverkligas. Vi ska från Konsumenter i Samverkan göra vad vi kan för att bevaka det och ligga på för att konsumenterna (100% av befolkningen) ska betyda något för den jordbrukspolitik som ska föras, liksom hänsynen till uthållighet och miljöintressen. Det ska ju inte bara handla om lönsamheten hos de bondeägda föreningsföretagen.

Observera att  vi missunnar inte bönderna att kunna överleva och leva på sin lön, men föreningsföretagen hanterar ju sina leverantörer/ägare - bönderna - och oss konsumenter samt de anställda som ”bisaker” medan huvudsaken är kostnadsjakten och vinstmålen. Slakterier läggs ner trots att de är lönsamma och mejerier ska vi snart bara ha ett. Detta går inte ihop med ”Hela Sverige ska Leva”-kampanjen i vilken LRF har stort inflytande!