När man ser alla prisbladen och priserna, frapperas man av hur exakt man ”räknar fram” priserna. Inga jämna kronor här inte. I ett av prisbladen som just kom fanns alla varianterna med, 9:90, 19:90, 29:90, 39:90 och 49:90.

Vad är då formeln för priskalkylen? Ja inte är det det ena gånger det andra, utan snarare andra psykologiska faktorer. Så t ex spelar det roll vilken veckodag det är, hur nära en helg man ligger, vilket humör konsumenterna är på.

Jag menar att köra helgskinka mitt i veckan är väl inte gångbart, eller semlor efter Påsk, lamm till Jul eller lutfisk till midsommar. Man vet så väl vad vi är sugna på just då, eller skapar man suget med priset! Ofta förekommer lockpriser med tillägget ”max 2 kg per tillfälle” och då är prislappen inte på varan utan vad du är värd att få in i garnet /butiken). Den stora skylten utanför butiken är en s k ”inkastare”. Man bjuder helt enkelt på en inträdespremie, medvetna om att du säkert spenderar minst 500:- till när du väl är inne och då är ju kostnaden för inträdet bara någon enstaka procent av summan du handlar för.

Priserna är alltså inte längre ett mått på vad varan är värd utan vad du som kund är värd eller hur mycket man tror sig kunna ta ut för varan innan du tappar lusten att handla. Det är med priset man styr dig effektivt till att välja butik och vad du ska handla. Priset är handelns effektivaste sätt att kommunicera med dig. Om varan är det inte mycket information och ibland direkt missvisande.

När du väl lärt dig de vanligaste priserna och var du ska handla, dribblar man med specialerbjudanden för att du ska byta till just en annan butik, utnyttja erbjudandet.

Visst var det en chans att passa på och handla billigt. Men jag hade frysen full, ändå var det svårt att avstå. Det var inte så att jag upptäckte det vid fiskdisken, det var stor skylt utanför butiken och den fick mig att gå in och jag kunde inte låta bli att gå fram till fiskdisken. Visst var den fin, stor och grann. Frestelsen var stor, det var ju ett tillfälle. Det satt hårt inne att låta bli. Jag kunde ju ha tjänat en hundralapp, men troligen behövt kasta en del för jag hade ingen plats och kunde inte äta upp 3 kg lax på en gång. Lyckades motstå frestelsen, men hittade en massa annat gott, så jag blev 500:- fattigare.

På måndagen kunde jag inte hålla mig, så jag åkte tillbaka för att kanske köpa lite lax, men då hade priset återtagit sin normala nivå, så då hoppade jag det. Men när jag ändå var inne… så blev det 300:- till. Resultat, jag blev ända lurad, det kostade ju affären ingenting att locka in mig med lågt laxpris, men 800:- lämnade jag efter mig. Jag vet! Men det blir så ändå.

Hälsningar från Stockholm en marshelg.
Bengt