2006-02-17

Publicerad i SKN nr 18

Debattartikel av Bengt Ingerstam, publicerad i kort version
i ICA Nyheter den 17 februari 2005. Här är full version.

Lågpris ett lågvattenmärke

Ingen har kommit på tanken att annonsera ”Nu mindre mängd mjölk i paketet”, det skulle inte gå hem. Men varför fungerar 39:90 på så många olika varor? Jo det låter ”billigare”! Nyligen har vi sett ett exempel på att konsumenterna inte sväljer allt. Lågpriskriget på mjölken gick inte hem i någon kedja, konsumenterna köpte den inte. Alltså är inte det lägre priset automatiskt en garanti för att konsumenterna uppskattar det. Läste nyss ICA Kurirens test av tomatketchup. Några fick riktigt dåliga betyg, de egna EMV – de egna märkesvarorna i lågprissegmentet. Lika sant som ”du blir vad du äter” är det att ”du får vad du betalar för”. Visst kan priser bli lägre genom effektivisering, men det är inte drivkraften bakom satsningarna på lågpris. Lågprisoffensiverna är till för att locka in konsumenterna i butikerna. Väl där tas vi om hand på lämpligt sätt och betalar kalaset med högre priser på de ej priskänsliga varorna, där skillnaderna mellan butikerna, samma dag, i samma stad kan vara enorma. Det kartlade vi förra sommaren och det var inte svårt att spara 30 procent, bara man jämförde – utan att gå på lågpriset. Läs mer om det ”skojiga” exemplet ” här. 13:98 eller 23:70 för samma burk sardiner – riktigt ”skoj” Lågpriskonceptet är en stor katastrof En orsak till användandet av lågpris är att man vill konkurrera och ta marknad från eller t o m slå ihjäl sina konkurrenter. Jag hävdar fortfarande att ”konkurrensens innersta mening är att slå ut konkurrenterna” alltså en monopol- eller eventuellt en oligopolverkande mekanism, i vart fall konkurrensbegränsande. Det finns ingen handelskedja som använder konkurrensmedlet för att vara snäll mot konsumenterna och skänka dem lite mer varor för pengarna. Så dumma är inte vi konsumenter att vi skulle tro det. Så dumma är inte handelsblocken heller, fast dom är dumma nog att tro att vi är så dumma. Men lågprismjölken visar ju att vi inte gick på det. Ketchupfallet är emellertid intressant. Se ICA Kurirens test nyligen, som visade att kedjornas egna lågpris EMV-varianter var verkliga bottennapp. Köper vi den billiga ketchupen för att barnen inte känner skillnaden, eller inte har något val? Ger vi verkligen barnen det sämsta vi kan hitta, för att spara pengar. Ja, man skulle kunna tro det. Eller är kvaliteten på ketchup så ointressant och att vi bara dränker andra dåliga varor med den röda smeten? Jag är orolig för att så kan vara fallet. I så fall har lågpriskampanjerna lyckats med en sak och det är att med 9:90, 39:90 och alla andra 9-or lurat oss att helt tappa kvalitetsbegreppet och inte längre bry oss om vad det smakar eller innehåller, hälsosamt eller onyttigt, det spelar inte längre någon roll. Kanske har vi här en starkt bidragande orsak till den försämrade folkhälsan! Det blir inte vare sig billigt eller bekvämt i så fall. Men epoken då man blandade mycket billigt socker och mycket billigt fett i maten ligger inte så långt bakom oss. Billigare mat med billigare råvaror var ju både industrin och handeln inne på, tills debatten brakade loss. Men fortfarande finns EMV-flingor med 50 procent socker på hyllorna. Hälsosam har inte lågprishysterin varit, det är i alla fall säkert. Billiga transporter är en av ingredienserna i lågpriskampen. Kan ören sparas så bortser man ifrån miljöeffekten av långa transporter och sysselsättningen i det egna landet. Att skicka varor långa vägar är billigt och då offras även sysselsättningen i det egna landet. Lågpriset är boven till ännu fler oönskade effekter. Handelsblocken är kända för att mer och mer pressa sina leverantörer och hota med att byta leverantör och de har nu skaffat sig en maktposition som är unik i historien. Mångfalden försvinner, valfriheten försvinner, kreativiteten försvinner genom att tillverkarna inte längre vågar satsa på forskning och utveckling. Arbetstillfällen försvinner till utlandet och skatterna höjs, då färre ska betala och även betala ännu mer, då det kostar att ha arbetslösa. Djurskyddet blir eftersatt, de svenska köttproducenterna säger sig inte ha råd med det, pressade av importen, som de säger. Nu ska de t o m utfodra djuren med GMO-foder (för att vi konsumenter inte vill äta GMO-grödorna) för att spara 3 öre per kg kött i merkostnad för fodret. Alla andra prishöjningar har de aldrig frågat oss om. Skyll inte på oss konsumenter att vi inte är villiga att betala merkostnaden. Det är inte seriöst. Förklara hellre för oss varför priserna på fläskkotletter variera mellan 39:90 och över 80 kronor? Skillnaderna mellan dansk fläskfile (där grisarna fått GMO-foder!) och svensk fläskfile är inte 3 öre per kg, det är andra faktorer som spelar in, för ett spel är det. Säkert spelar lågpriskampen in här och ger oanade effekter, både för djuren och oss konsumenter. Lågprisvapnet är giftigt och effektivt Varifrån får vi den mesta informationen? Jo i brevlådan, på tidningarnas annonssidor, i TVs alla avbrott och ”på väg”, emellan alla trafikskyltarna. Reklaminsatserna (för alla varor och tjänster) är massiva och kostar oss hela 25 procent av vår arbetade tid för att finansiera! Ändå är det en manipulation av oss konsumenter. Tyvärr ger det oss inte behövliga kunskaper utan lär oss bara att se på priset. Det ger en utarmning hos konsumenterna, som ju inte kan gå i skolan hela livet för att lära mera och få kunskaper. Larmen gör det inte lättare, både larmen från myndigheterna och från media förvirrar och då blir det väl priset till sist som ger ”vägledning”. Vad sägs om skylten i en Konsumbutik häromdagen: ”TORSK-file 19:90”. Skandal. Det var inte torsk utan Stillahavstorsk, en annan art. Priset gällde ett paket med 400 gram, inte per kilo, och det fanns ingen jämförprisuppgift. Ja man luras alltså med informationen om både priset och varan. När vi ändå är inne på fisk, låt mig peka på hur prisjakten faktiskt skapat förutsättningarna för svartfisket. Fiskefartyg som inte följer reglerna hittar alltid en marknad när priset är lägre. Se separat artikel om vår bojkott av just fryst torsk. Med priset kan man styra konsumenterna, det vet man inom handeln, varför skulle man annars spendera sådana summor på att fokusera det? Visst finns det en och en annan aktivitet som försöker ge oss relevant information, men den drunknar ju i ”prisorkesterns genomträngande tonläge”. Pris har man lärt oss förstå, pris är lättare att kommunicera än kvalitet och hälsa. EMV är också ett vapen, inte för att ge oss konsumenter bättre kvalitet utan i första hand pressa priser, leverantörer, kvalitet och för att tjäna mera och öka makten på marknaden. Det är ett strypgrepp på producenterna, som inte vågar opponera sig idag för då åker dom ut. Vi hör ingen debatt från producenthåll om EMV. Handeln påstår att det är för vårt bästa, ”för konsumenternas bästa”, men vi har ju aldrig bett om det, men vi går på det. Marknadsföringen är skicklig och priset är den viktigaste ingrediensen. Självklar är det för att handeln tjänar mer på det, annars skulle vi inte fått det, även om vi tjatat. Nästa fas i utvecklingen av EMV är nu att satsa på och styra produktutvecklingen och bestämma vad man ska locka konsumenterna med, och som man kan ta mer betalt för och därmed öka vinsterna ännu mera. Den utvecklingen är redan på gång i övriga Europa och runt om i världen. Sedan har handeln hela greppet och konkurrensen gör resten. De stora internationella handelskedjorna följer efter som hajar och slukar de mindre. Alla är till salu bara priset är tillräckligt HÖGT! Lita bara på att ingen kommer att köpa upp Wal-Mart, som idag är störst. Sen tycker jag det vore trist, och verkligen inte önskvärt, om marknaden skulle reduceras till en tvåpartsfunktion, med bara handeln och konsumenterna. Utvecklingen mot en marknadsdiktatur, med lågpriset som styrfunktion, ligger då snubblande nära. Vi vill ha en levande marknadsdemokrati, där fler aktörer har sin plats och röst. Marknaden måste ha plats för en aktiv, miljömedveten kår av jord- och lantbrukare som kan överleva på att producera våra råvaror på nära håll, tillverkande företag som tänker själva, med produktutvecklare som ser konsumenternas behov i första hand, fri forskning och även stat och myndigheter, för att reglera i viss mån, om inte annat så avarterna. Vi konsumenter vill ha mer valuta och värden för pengarna och inte bli lurade av falska påståenden om låga priser! Vi drömmer fortfarande om andra värden, som hälsa och välmående, bra miljö, omsorg, sysselsättning – och jag dristar mig till att även lägga till ett hållbart samhälle med en levande landsbygd. Bengt Ingerstam ordförande i Sveriges Konsumenter i Samverkan den fristående och obundna konsumentrörelsen