Diskussionerna om ursprungsmärkning har pågått länge, men inget har hänt från näringslivets sida. Konsumentminister Ann-Christin Nykvist kallade då företrädare för näringslivet och konsumentorganisationerna till en dialog den 27 juni och mötet var synnerligen välbesökt. Lokalen var proppad och folk satt längs väggarna. Ministern inledde med en översikt och kritiserade skarpt både handel och producenter för att det går så trögt och så lite har hänt. Läs ministerns skrivelse >>

Två undersökningar presenterades:
Varannan livsmedelsprodukt saknar ursprungsmärkning >>
Undersökning av skillnader i märkning mellan EMV och LMV >>

Mer om mötets utveckling
Alla var eniga om att mer behöver göras och snabbt, men varför ser det då så dåligt ut? Givetvis fanns det några få inlägg om svårigheterna och kostnaderna för bättre märkning, t ex att Dafgårds skulle få svårt med märkningen då de använder köttråvara från fem länder. Men det skulle väl gå bra att skriva som ursprung för köttråvaran: diverse länder. Då vet vi ju att det inte är svenskt i alla fall, så då kan vi undvika dessa produkter. Vi konsumenter kan väl också acceptera en mera praktisk märkning. Ingen frågar väl efter varifrån paprikan kommer i en wok-mix, den är definitivt inte svensk.

Agneta Dreber, vd för Livsmedelsföretagen tog skickligt initiativet och inbjöd till diskussioner mellan inblandade parter och påstod t o m att diskussioner redan förts, så ”vi är på gång”. Det kanske går fortare nu inför hotet om strängare lagstiftning. Redan i höst beräknas diskussionerna ta fart och resultera i snabba åtgärder.

Men nu är det viktigt att reaktioner från konsumenter kommer fram, så vi konsumentrepresentanter har ”skor på fötterna” inför diskussionerna. Hör av er!