I vårt moderna samhälle har vi satt i cirkulation diverse ämnen, som nu också letar sig in i våra livsmedel. Sist i detta avsnitt några tips om hur vi kan undvika dem eller hantera riskerna.

• En del ämnen har vi tagit upp ur jorden, t.ex. i gruvor, och använder i alla våra tekniska apparater.
• En del ämnen har vi med ingenjörskonstens hjälp skapat i laboratorierna och finns överallt i vårt samhälle, i våra prylar och används också i många tillverkningsprocesser.
• En del ämnen har vi frigjort genom ny teknologi och dessa sprids på oönskade vägar och finns kvar länge, länge - de radioaktiva ämnena.
• Dessutom kan vi få giftiga ämnen i livsmedel genom felaktig hantering - mögelgifter t.ex.

Om vi först tittar på ämnena som vi tagit upp ur mark och gruvor, så har vi kvicksilver. Det hittar man nu i t.ex. fisk i många sjöar. Ja för länge sedan användes även metylkvicksilver till att ”beta” utsäde mot mögel  och då fick vi det i både fåglar och spannmål. Men vi lärde oss av misstaget och nu blir det allteftersom bättre. I dag försöker man samla in allt kvicksilver, det ska bort från cirkulationen har Regeringen bestämt. 

Bly, också en metall man tar upp ur gruvor, misslyckades romarna med i sina försök att använda den till vattenledningsrör. I dag  skrattar vi åt hur dumma de kunde vara i dag, men vi sitter fast i en likadan situation idag - kopparn i vattenledningsrören i våra hem! Koppar utlöses i vattnet och följer med ut i avloppet och hamnar i avloppsslammet, som tidigare har lagts ut på åkermark. Därigenom ökar kopparhalten i jorden snabbt och tyvärr är ju koppar giftigt för organismerna i marken. 

Under 1900-talet ökade också kadmiumhalten i livsmedel. Det är ju en tungmetall som man tagit upp ur jorden för att ha till bl.a. batterier, färger och metallegeringar. Sen har man inte klarat att hålla kadmiumet under kontroll utan det sprids med luftnedfallet, konstgödseln och avloppsslammet till våra åkrar, tas upp av växterna, mest i spannmål och så har vi det i maten. Det här är inte bra, för ökat kadmium i kroppen ger njurskador, förorsakar kalkutsöndring och benskörhet. Har man sedan låga järnvärden tar man lättare upp kadmium, alltså är det bra att äta järnrik mat. Byt ut lever och njure mot bönor! De innehåller mycket järn och ger nödvändigt protein, om man vill ersätta köttproteinet helt eller delvis. En stor kadmiumkälla  är tobak, ja just det TOBAK. Ett bra skäl för att inte börja röka, eller sluta röka. Det finns många fler tungmetaller, t.ex. ökar halterna nu av silver och platina, som är mycket giftiga. Men det får den nyfikne läsa vidare om på annat håll. 

Sen var det kemin, som gett oss en del ämnen som vi definitivt inte vill ha in i maten. Ingen har väl missat det först Nobelprisbelönade DDT-et, som sedan blev förbjudet. Ett annat är mjukgörare i PVC-plast och därför ska inte mjuk PVC komma i kontakt med mat. Ett annat obehagligt ämne är PCB, som togs fram för bl.a. att användas i transformatorer och spackel.  Men  så fick vi ut det i naturen. När vissa ämnen bränns uppstår också dioxiner, ett av våra värsta gifter och som lätt upplagras i fett. 

På senare år har man hittat högre halter av bromerade flamskyddsmedel ute i miljön. Detta används för att behandla tyger, draperier och möbler för att de inte ska brinna. Barnpyjamasar kan t.o.m. ibland vara impregnerade. Så satte vi ytterligare en obehaglighet i cirkulation och allt verkar ha en förmåga att hitta in i vår mat. 

I det nutida jordbruket har användningen av bekämpningsmedel ökat och det ger rester, om än i låga halter i Sverige.  Vissa frukter, apelsiner t.ex. behandlas med antimögelmedel för att hålla sig längre. Skalet är alltså inte lämpligt att använda utan att skrubbas i hett vatten först.

Med teknikens hjälp lyckades människan också klyva atomer och när uran klyvs uppstår radioaktivt Cesium och det tar generationer innan det ”klingat av” och mist sin farlighet. Alla minns vi väl Tjernobyl-olyckan och hur svamp och grönsaker i trakten runt Gävle inte fick användas. Vilda djur som åt av dessa fick inte användas till mat. 

Om tekniken och forskningen kan skapa nya ämnen, måste man också  klara att förutse konsekvenserna och hålla kontrollen på ämnena så att de inte i framtiden hamnar i vår mat. Det borde alla var eniga om och inte låta kortsiktiga penningintressen styra så att kontrollen blir sämre. 

Slutligen finns ämnen som bildas genom felaktig hantering eller lagring. Ett av de giftigaste är ett mögelgift, aflatoxin, som bildas när mögel bildas i spannmål och vissa nötter.