David Byrne inledde med att återigen betona att säker mat är bland de viktigaste frågorna för EU-kommissionen. Dock är det inte längre möjligt att tro att vi ska ha "noll-tolerans" när det gäller smittor eller giftiga ämnen i maten. Vi har numera för sofistikerade mätmetoder och kan i princip detektera hur små mängder som helst. Därför används riskanalys för att ta fram acceptabelt dagligt intag (ADI) och maxgränsvärden för olika ämnen. Detta behövs för att varor ska kunna importeras och exporteras utan hinder.  EU arbetar nu för att få med försiktighetsprincipen som en del av den internationella riskhanteringen. När det gäller GMO handlar det inte bara om vetenskap utan också om etik, information till konsumenterna och miljörisker, sa David Byrne. Han påpekade att risker kan hanteras men aldrig helt eliminieras.

Del 1: Tankar om risk

Ortwin Renn, forskare från Tyskland, hade en intressant modell för att beskriva olika sorters risker. Han jämförde med de grekiska sagorna och sex fenomen som redan på den tiden användes för att beskriva och hantera diverse faror och förskräckliga ting:
 

Damoklessvärdet	Mycket låg sannolikhet men mycket stor skada
Cykloperna	Osäkerhet, svårt att bedöma följderna
Pythias orakelsvar	Hög föränderlighet, bevisad orsak & verkan
Pandoras ask	Allestädes närvarande
Sierskan Kassandra	Hög sannolikhet, lång fördröjning, stor skada
Medusas huvud	Låg sannolikhet, stort intresse hos allmänheten

Problem i modern tid kan jämföras med dessa kategorier, t ex globala klimatförändringar (Kassandra), icke nedbrytbara kemiska gifter (Pandoras ask) och elektromagnetiska fält (Medusas huvud). Renn beskrev vidare hur olika sätt att hantera risker kan kategoriseras och på så sätt förklaras för allmänheten och få större genomslag. Mer om Renns kategorier finns på http://www.wbgu.de och http://www.ta-akademie.de och han vill gärna ha kommentarer och synpunkter!

Författaren John Graham från Harvard talade om de psykologiska faktorerna som hela tiden påverkar vår riskperception. Även Fernand Sauer vid det europeiska läkemedelsverket EMEA menade att vi ofta pendlar mellan "extrema risker och extrema förhoppningar" men när det gäller läkemedel har man lyckats bygga in försiktighetsprincipen i godkännandet. Det behövs för trots företagens dyrbara studier som ligger till grund för ett godkännande av ett nytt läkemedel så visar sig allvarliga biverkningar inte förrän en produkt börjar säljas i stor skala. EPAR kallas myndighetens hemsida om biverkningar som enligt Sauer får över en miljon besökare varje månad.

Del 2: Riskvärdering

James Bridges är toxikolog från England. Han berättade om det vetenskapliga arbete som krävs för att man ska kunna utvärdera olika risker. Djurförsöken är oerhört svåra och ger bara begränsad information. Han ställde frågan om vi i framtiden kommer att ta mer hänsyn till animal welfare. Bridges tror också att ökad insyn och mer öppenhet behövs. Serve Notermans från Holland beskrev hur riskanalys nu hjälper myndigheter och forskare att sätta Food Safety Objectives (FSO) som är viktiga ur WTO-perspektiv. Länder har rätt att besluta om en viss skyddsnivå men måste kunna hänvisa till vetenskaplig riskanalys. Problemet enligt Notermans är att t ex mikrobiologisk risk är svårt att kommunicera till konsumenterna - vi behöver lära mer av psykologer om hur folk tänker!

Jag frågade Ibrahim Elmadfa från Österrike vad han tyckte om Vitbokens förslag att reglera vitaminer och mineraler. Han beskrev problemen med att ge kostråd och berättade bl a om rökare som inte bör ta betakaroten. Hans direkta svar på min fråga var att nutritionister föredrar att myndigheterna har en skarp linje i lagstexterna så att folk inte överdoserar kosttillskotten... Då var tyske experten Fritz Kemper mer sympatisk (tyckte jag) eftersom hans forskning faktiskt lett till resultat. Hans institut har analyserat halter av kvicksilver och bly i kroppsvävnader hos tusentals individer. Man har med hjälp av hans data kunnat fatta beslut och förbjuda vissa ämnen - t ex förbjöds PCB 1985. Detta har gett resultatet att halterna av PCB nu sjunker dramatiskt vilket naturligtvis är positivt. Kemper efterlyste global riskanalys och påpekade: "Det är vi skyldiga konsumenterna!"

Del 3: Riskhantering

Dr Arpad Somogyi arbetar vid DG Sanco och var initiativtagare till konferensen. Han betonade att WTO och SPS-avtalet byggt in riskanalys och riskvärdering i handelspolitiken. Numera är det betydligt fler deltagare vid alla Codexmöten. Även Stuart Slorach från svenska Livsmedelsverket talade varmt för Codex Alimentarius och de globala försöken att sätta höga standarder. Länder och regioner måste göra "god" riskanalys annars kan man förlora WTO-tvister. Slorach förklarade att förebyggande åtgärder faktiskt är tillåtna enligt Codex. Vi behöver också se över "andra legitima faktorer" inom Codexarbetet, inte bara vetenskap.

Jean-Francois Molle från Danone, det stora franska livsmedelsföretaget, höll ett sympatiskt brandtal för att låta konsumenternas åsikter spela större roll i riskhanteringen. När det gäller multinationella företag har de ingen möjlighet att begå misstag p g a sina kända varumärken. Så även om feluppstår i foderkedjan eller någonstans i underleverantörernas fabriker så står varumärkets goda rykte på spel. Molle varnade för att avloppsslam på åkermark kommer att bli nästa stora fråga! "Konsumenterna är oroliga" sa han och efterlyste en proaktiv debatt med opinionsledare. Det är för sent att försvara en position efter att debatten tagit fart, det har man lärt av GMO-debatten. Nu är det för sent! För Danone är den enda riskhanteringsmöjligheten att eliminera GMO ur alla produkter med eget varumärke. 

Del 4: Riskkommunikation

Författaren William Leiss från Kanada har skrivit flera böcker om riskkommunikation, bl a om galna ko-sjukan i England. Han menade att han redan 1996 spådde att GMO-frågan skulle växa och bli en kris. De tre allvarligaste kriserna just nu är:

•  kärnkraften/avfallshanteringen
•  asbest
•  genförändrade livsmedel

Iona Pratt från den irländska hälsomyndigheten berättade på ett mycket charmigt sätt om riskkommunikation, särskilt med fokus på barn. Är det så att vi blir allra argast när våra barn - och nästa generationer - är hotade? Hon trodde också att kvinnor ser på risk på ett annat sätt än män. Med tanke på att bara två av 23 talare på denna konferens var kvinnor hade hon all rätt att göra en stor sak av genderfrågan! En annan intressant iakttagelse är att samhället ofta har lättare att acceptera "gamla" risker än nya. Pratt betonade också att NGOs behövs för de håller myndigheterna alerta. Opinionsundersökningar har visat att konsument- och miljörörelsen har större trovärdighet än forskare.

Gail Charnley från USA menade att vi måste få till stånd "demokratisk vetenskap", en term som fick stort stöd under den avslutande diskussionen. Charnley skojade också om att i USA går ca 10 % av företagsforskningen till att få en ny produkt godkänd, resten går till att ta reda på risker som man kan bli stämd för... Robert Kroes från Holland betonade att vi behöver ha med försiktighetsprincipen eftersom den är rak och enkel att kommunicera till konsumenterna. Jim Murray från BEUC fick avsluta konferensen med några kommentarer, bl a betonade han att han gillade termen "demokratisk vetenskap" och att forskarna måste lära sig uttrycka tvivel, fast det är svårt när industrin lobbar så stenhårt. När det gäller PVC i leksaker har man nyligen sett en intensiv kampanj från den amerikanska leksaksindustrin att inte införa förbud. Robert Coleman, nye generaldirektören för DG Sanco, undrade avslutningsvis varför inga företag säljer GMO när 18 produkter redan är godkända inom EU - varför skickar man då in ännu fler ansökningar?

Rapporterat av Martin Frid, Sveriges Konsumenter i Samverkan
 

DG Sanco om EU-konferensen om riskanalys