Till startsidan

  Sveriges Konsumenter i Samverkan
- för ökat konsumentinflytande -


Datum: 2009-03-19 Kampanj: Avloppsslammet



Till: LRF och dess medlemmar



Till LRF-medlemmar
angående risker med slamspridning

Bilaga 1: REVAQ certifiering – risk för MILJÖGIFTER från SLAM till åker och livsmedel
Bilaga 2: Slam – ett kemiskt avfall

Vår organisation Sveriges Konsumenter i Samverkan har stort förtroende för svenska livsmedel. Vi intresserar oss för framställningsmetoder och vill gärna hjälpa till med information till jordbruket i viktiga frågor och vara i dialog med Er.

Oriktig propaganda för slamspridning
Under senare tid har de svenska reningsverkens branschorgan "Svenskt Vatten" försökt bryta det välgrundade tidigare beslutet att inte använda slam på odlingsmark. Man säger att nu är slammet "certifierat". Men vi måste inse att reglerna för certifieringen har utformats av avloppsreningsverken själva. Och enligt vår mening är förfarandet direkt vilseledande och oacceptabelt, närmast en kuliss, då slammets verkliga innehåll förblir dolt för jordbrukaren och främmande ämnen som miljögifter, läkemedelsrester, radioaktiva ämnen, metaller från datorer och elektronik etc kan ha hur höga halter som helst. Många av dessa ämnen kan inte tas bort i efterhand, utan åkerjorden är nedsmutsad för all framtid.

Det yttersta motivet för slamspridningen är att bli av med ett för tätorterna besvärligt, närmast kemiskt avfall. Det är lätt att räkna ut att ett normalt slam består av cirka 15 procent som kommer från urin och avföring, medan resten innehåller främmande föroreningar som absolut inte skall spridas på odlingsmark. Organiskt material i avföringen bryts ned i reningsverken och i rötningsprocesser.

Konsumenterna och en rad andra intressen arbetar för att växtnäringen skall separeras från kemikalierna och levereras till jordbruket i ren form. "Svenskt Vatten" motsätter sig detta, troligen för att man då skulle få fraktionen med det kemiska avfallet kvar som ett problem och drabbas av extra kostnader.

I grunden är slamfrågan enligt vår mening ett "Svarte Petter"-spel mellan tätorterna och landsbygden. Vem skall stå där med det kemiska avfallet? Vem skall betala? Tätorterna som måste bygga separerade system eller jordbrukaren som försämrar kvaliteten och det ekonomiska värdet av sin mark. [Det är inte osannolikt att jordbruksmark inom en framtid kommer att klassas och ekonomiskt värderas efter hur mycket metaller från slam (t ex kadmium och silver) som har tillförts].

Konsumenternas ställningstagande är enkelt. Vi kan inte acceptera att svenska livsmedel förorenas eller att det ens råder osäkerhet, för att reningsverken på ett enkelt sätt vill bli av med ett besvärligt avfall med oredovisat innehåll. Vi utgår från att jordbruket och livsmedelskonsumenterna i grunden har samma intresse i denna fråga och kan dirigera slambilarna tillbaka till städerna. Vi har haft kontakter med LRF centralt i slamfrågan men upplever där en otydlighet. Vi drar oss i det längsta för att visa jordbruket genom analyser att de föroreningar som finns i slam också kan påvisas i de mest känsliga livsmedlen, vilket inte kan uteslutas om slammet hamnar på odlingsmark. Det är främst animaliska livsmedel som mjölk, mejeriprodukter, ägg, kött, men också spannmålsprodukter som mjöl, barnmat samt också potatis och oljeväxter som är känsliga. Vissa slamföroreningar kan följa med foder, andra avdunstar från slamspridd mark och fastnar på gröda på andra fastigheter. Vi kan inte ha ett jordbruk som ser ut som ett schackbräde med vita och svara rutor eftersom föroreningarna sprids ut. Att mjölkgårdar inte sprider slam på egna åkrar är således inget skydd mot att beskrivna föroreningar finns i mejeriprodukter.

I detta första brev bifogas bland annat ett aktuellt yttrande från Göran Petersson, professor i Kemisk Miljövetenskap, Kemi- och Bioteknik, Chalmers. Vi hoppas att Ni finner detta värt att sprida till era medlemmar och vi vill återkomma med ytterligare information inom kort. Vi svarar gärna på frågor.

Bilaga 1: REVAQ certifiering – risk för MILJÖGIFTER från SLAM till åker och livsmedel
Bilaga 2: Slam – ett kemiskt avfall

Vänligen
Sveriges Konsumenter i Samverkan

Bengt Ingerstam
ordförande

upp