Konsumenter i samverkan

Logo





Kampanj: Avloppsslam



4. Kretslopp och balans - ett allvarligt tankefel

I själva verket rör vi här vid ett tankefel som många författare inom jordbruksforskningen gjort sig skyldiga till och som håller på att leda oss mot en accelererad ökning av njurskador i stället för tvärtom.
För att ett kretslopp skall komma till stånd, måste både näringsämnen och metaller i ett gödselmedel verkligen komma från åkern. Gör de inte det, kommer den del av metallerna som inte kommer från åkern oundvikligen att lagras upp i svensk åkermark.

Så här resonerar man: Från varje åker kan man räkna ut att 0,7 g kadmium per hektar, som ett genomsnitt, årligen förs bort med skörden. (Skörderester och spannmål, ungefär hälften i vardera).
Sedan säger man att om endast denna mängd förs tillbaka som luftnedfall, kalk, konstgödsel eller slam, så når vi "balans" för kadmium i den svenska odlingsmarken. Skenbart låter detta riktigt, men är tyvärr fel. Av de 0,7 g kadmium som förs bort med skörden, återförs huvuddelen till odlingsmarken som skörderester och stallgödsel från djur som utfordrats med spannmål. Ca 80 procent av arealen används för foderproduktion.

0,7 g per hektar och år motsvarar ca 2.100 kilo kadmium för hela svenska arealen. Men ett intag av kadmium med livsmedel på 15 mikrogram per dygn, innebär att ca 50 kg kadmium når befolkningen per år. Av detta kommer dessutom bara en del från jordbruket (obs drycker, fisk, svamp, bär, importerade grönsaker etc.). Vi antar att hälften, 25 kilo kadmium, kommer från jordbruksmarken. Det innebär att endast ca 1,5 procent av det kadmium som tas upp från åkermarken når människan. En del av det som tas upp hamnar först hos livsmedelsindustrin och en del hamnar i dess avfall. Men delar av detta återförs till åkermarken, t ex med sockerbrukskalk eller via foder som görs av avfall från livsmedelsindustrin. Vi antar här att samma eller dubbelt så stor mängd kadmium som når människan försvinner andra vägar, exempelvis som avfall till deponi. Då skulle mängden kadmium som inte återförs ligga vid ca 3 till 5 procent. Dvs 95 till 97 procent av de 0,7 g » 0,7 g kadmium som tas upp återförs till vår odlingsareal. Därmed nås balans endast om ca 3 - 5 procent av upptaget - ca 0,03 g kadmium totalt tillförs varje hektar åker per år. Vi ser att detta är långt mindre än luftnedfallet på 0,3 g per år.
Det finns således ingen möjlighet att nå balans, även om gödselmedlen vore helt kadmiumfria. Begreppet "balans" bör inte figurera i dagens redovisningar av kadmium i vår åkermark. Om inte det sker ett radikalt förändrat tänkande hos myndigheter och jordbrukets rådgivning, kan vi i värsta fall årligen öka innehållet hos den svenska arealen med ca 2.000 kilo kadmium, i tron att vi behåller balans i vår odlingsmark.


5. Omfördelning av kadmium

Ett allvarligt stukturfel hos det svenska jordbruket är bristen på samspel mellan djurgårdar och spannmålsgårdar. Ca 80 procent av vår gröda blir som tidigare nämnts foder för djur. Men djurgårdarna ligger för sig, och kadmium liksom näringsämnen transporteras från spannmålsgårdar till djurgårdar. Gödseln stannar på djurgårdarna. Därmed lagras både kadmium och fosfor upp i markerna runt dessa. Av transportekonomiska skäl anses det orealistiskt att återföra stallgödsel till spannmålsodlarna, men detta väntar ändå som ett viktigt och nödvändigt steg mot ett uthålligare jordbruk.
Omfördelningen har dock en mindre betydelse för vårt intag av kadmium. Detta styrs av många faktorer. Vi får kadmium från många olika livsmedel, många olika odlingar etc. Brödsäd blandas i silos. Våra åkrar får efter en tid ändrat användningssätt. Det är rimligt att anta att vårt kadmiumintag grovt sett är proportionellt mot kadmiummängden i hela vår areal.
Det spelar ingen större roll om det ligger mer på en åker och mindre på en annan, om båda ger bidrag till vårt intag. Det spelar ingen roll om ett förorenat gödselmedel som slam läggs i större givor på en mindre areal, eller mindre givor på en större areal.
Där är således ytterst viktigt att skilja på kadmium som tillförs utifrån till åkermarken och sådan som omfördelas.
Med detta synsätt måste tillförsel av kadmium med kalk, konstgödsel och slam bedömas som allvarlig, eftersom så gott som all kadmium i dessa medel inte kommer från jordbruksmarken. Däremot skall kadmiumhalten i exempelvis djurfoder och stallgödsel ses med liberala ögon om detta kadmium kommer från jordbruksmarken.

6. "Överskridande kadmiumhalt" - ett nytt kvalitetsbegrepp

Det skulle underlätta om varje gödselmedel redovisades med sin överskridande kadmiumhalt (Ök). Denna definieras som gödselmedlets totala kadmiumhalt minus den del som kommer från åkern och kan gå i kretslopp.
För både kalk och konstgödsel är den överskridande kadmiumhalten lika stor som den totala halten. För dagens slam är den ca 96 % av totala kadmiumhalten, medan stallgödsel har en Ök som närmar sig noll, förutsatt att fodret kommer från åkermarken utan andra påslag av kadmium.

7. Ökad mängd kadmium i åkerarealen är lika med Sammanlagd överskridande mängd kadmium i gödselmedel plus nedfall

I avsnitt 4. visades att vår åkerareal kan liknas vid en pool av kadmium, där inget försvinner och där begreppet "upptag" inte är relevant för arealen som helhet - nästan allt stannar kvar, men omfördelas. I själva verket leder all tillförsel till åkermarken av kadmium, som inte tagits upp från åkern, till ökning. Dvs om mängden av alla gödselmedel multipliceras med sina Ök, och dessa bidrag summeras, får vi en bra mått på den mängd kadmium som lagras upp.
Då kan man direkt se att slamspridning alltid leder till ökning av åkermarkens kadmiuminnehåll - oavsett gränsvärden och slamöverenskommelser, eftersom Ök även i ett idealt slam är så stor. Den uthållighet som många vill se, kan inte uppnås med mindre än att alla gödselmedel har en Ök som är noll. Även luftnedfallet måste vara noll.



nästa sida