Konsumenter i Samverkan Logo
Kampanj: Avloppsslam


11. Diskussion

De ca 2.000 nya njurskador som slammet orsakar, om denna verksamhet inte avbryts, kan ännu inte bevisas. Beräkningarna kan åtminstone beskrivas som en vetenskapligt grundad misstanke, vilket skall räcka för ett ingripande från samhället. Att ersätta de mest kadmiumförorenade gödselmedlen med ren konstgödsel är fullt möjligt och faktiskt till en ringa extra kostnad. Man har angivit att det skulle kosta endast ca 600 kronor att förhindra ett nytt fall av njurskada.
Att vi inte redan idag använder ren fosfor, beror förutom slamspridningen på att vissa mindre nogräknade importörer och storodlare använder något billigare men förhållandevis kraftigt kadmiumförorenad konstgödsel. Detta kan inte accepteras. Tvärtom måste denna onödiga förorening av våra njurar upphöra. Det är inte odlarens ensak vilket gödselmedel han använder, när hälsan står på spel. Att fortsätta sälja kadmiumförorenad och därmed njurskadande konstgödsel med hänvisning till näringsfrihet och fri konkurrens, skall inte accepteras. Både när det gäller läkemedel och bekämpningsmedel i jordbruket rensar vi ut dåliga produkter, när bättre finns att tillgå. Ingen accepterar en njurskadande medicin därför att den är något billigare än en medicin utan biverkningar.
När det gäller konstgödseln kan vi redan idag använda kadmiumfattig råfosfat eller inom en snar framtid tillämpa dekadmiering av konstgödseln. Men det finns krafter i samhället som inte välkomnar denna utveckling. Det finns naturligtvis invändningar mot användning av konstgödsel. Man kan anföra en rad argument i försöken att bromsa en utveckling mot en kadmiumfri gödslingspolitik. Dessa argument redovisas i Appendix.
För avloppsslammet är läget mörkt. Det finns förhållandevis mycket höga halterna av kadmium i alla svenska slam. Vidare kommer slammet aldrig någonsin att nå acceptabla halter nära ren konstgödsel eller källseparerad urin.
Då måste slamspridningen upphöra - under alla förhållanden i livsmedelsproduktionen.
I skuggan av den storskaliga kadmiumförgiftningen måste invändningarna mot konstgödsel stå tillbaka. Har vi något annat val än att göra ökningen av kadmiumhalten i våra njurar så liten som möjligt? Vad skall vi annars säga till de njurskadade?

Det är orimligt att ställa ca 2.000 nya njurskador mot talet om "kretslopp", "fosforhushållning" och behov av "mullbildande ämnen" - argument som tyvärr är vilseledande eller överdrivna. Av den fosfor som omsätts i det svenska jordbruket (ca 40.000 ton per år) finns ca 12 procent (ca 5.000 ton) i slammet i förorenad form. Föroreningsgraden är så stor, att kadmiumhalten liksom alla metallhalter i åkern ökar förhållandevis mycket snabbt vid slamspridning och ger upphov till många onödiga njurskador. Detta kan varken kallas ett kretslopp eller uthålligt. Att upprätta jordbrukets kretslopp gör man bäst genom att låta stallgödsel föras tillbaka till spannmålsgårdarna, vilket inte sker idag. Beträffande fosfor är en hotande brist starkt överdriven. I själva verket räcker fosfor längre än de flesta andra mineral i vårt omättliga samhälle, t ex flera metaller och olja. Men genom att tillrättalägga definitionen av "världens samlade fosforfyndigheter", kan dessa påstås räcka det antal år man önskar. Det finns enorma fosforfyndigheter som ännu inte har uppbyggda anläggningar och hamnar, och då har man valt att inte räkna in dem.ix När det gäller mullbildande ämnen är också denna fråga starkt överdriven. Slammet innehåller mindre än 1 procent av det biologiska material som omsätts i jordbruket med gödsel och skörderester. Till mullbildande ämnen i slammet räknas då gummibitar från bildäck, asfalt från vägnätet, polyakrylamid från slamavvattning och polyesterfibrer från tvättmaskiner.

12. Åtgärder

  • 1.Avbryt spridningen av slam i livsmedelsproduktionen. LRF och Hushållningssällskapen måste upplysa jordbruket om kadmiumfrågan och se till att alla kadmiumförorenade gödselsorter renas bort. Sprid kunskap om kadmiumfrågan.
  • 2.Konsumentorganisationer skall framföra kravet att endast kadmiumrena gödselsorter kommer i fråga. Livsmedelsproducenterna måste lyssna på konsumenterna och miljöorganisationerna. I synnerhet LivsmedelsIndustrierna (LI) måste göra stora ansträngningar för att kadmiumhalten i åkrar och livsmedel blir så låg som möjligt. Kadmiumhalten i odlingsmarken får inte öka. Kadmiumhalten i de gödselsorter som används i de olika branschernas odlingar skall redovisas. Kadmiumhalten i olika produkter skall redovisas.
  • 3.Patientorganisationer måste engagera sig i denna fråga. Även kadmiumforskare måste påtala vikten av att rensa bort kadmiumförorenade gödselmedel.
  • 4.Det finns två vägar att gå när det gäller att ta vara på människans näringsämnen: Antingen källsorteras dessa redan vid toalettstolarna, t ex med urinseparering. Detta är det mest naturliga, och arbetet måste intensifieras.
  • 5.En annan väg är att i efterhand på teknisk väg försöka utvinna ren fosfor ur slammet. Sådan teknik utvecklas nu. I båda fallen återstår en stor rest av avfall - ett slam utan näringsämnen. Denna restprodukt bör brännas enl miljöforskaren docent Göran Petterson vid Kemisk Miljövetenskap, Chalmers.x Sveriges största reningsverk, Ryaverket i Göteborg, avyttrar nästan allt sitt slam till markbyggnadsändamål, för att iordningställa vägslänter, avfallsupplag osv. Man skonar på detta sätt odlingsmarken och våra njurar.
  • 6.De svenska avfallsupplagen tillförs årligen ca 25.000 kg kadmium. Det svenska slammet innehåller totalt ca 250 kg kadmium per år. Slammet gör mindre skada på deponierna än på åkermarken, när vi ser till den helt överskuggande kadmiumfrågan.
  • 7.Kvittblivningen av slammet samt ekonomisk vinst att slippa deponeringsavgifter för kommunerna, måste underordnas skyddet av befolkningens njurar.

Appendix: Argument mot användning av kadmiumren gödsel

1. "Det är inte rättvist att vi i Sverige skulle ta hand om den renaste fosforn, vi måste tänka på andra länder". I och med att teknologi finns för att ta bort kadmium från alla råfosfater, så kan alla länder framställa och använda ren konstgödsel. Dessutom är det en underlig form av solidaritet att välja något dåligt, därför att man gör det i andra länder av exempelvis ekonomiska skäl. När började vi använda billiga och dåliga läkemedel, importera trafikfarliga bilar, riskabla livsmedelsfärger därför att de förekommer i andra fattiga länder?

2. "Vi vet inte vad som händer på längre sikt med den kadmium vi sprider på åkermarken. Markkemiska processer och kemiska jämvikter kanske gör att kadmium fastläggs. Kadmium kanske vandrar ned mot djupare marklager."
Vi vet att ökad kadmiumspridning leder till ökat antal njurskador. Man kan inte använda olika spekulationer för att försvara denna spridning. Då kadmium inte kan tas bort i efterhand, skall vi utgå från att det värsta möjliga inträffar. Just när det gäller jordbruksmarken skall försiktighetsprincipen råda.

3. "Den verkliga tillförseln av kadmium med konstgödseln är större än de 50 kg per år för hela arealen enligt ovan - då framstår inte slammet så dåligt. I andra länder använder man konstgödsel som är mer förorenad än våra slam".
Än en gång måste påpekas: det faktum att kraftigt förorenad fosfor används, när ren fosfor finns att tillgå, får inte rättfärdiga användningen av andra förorenade gödselsorter. Njurskador är oacceptabla vare sig de uppstår vid användning av slam eller förorenad konstgödsel.

4. "Om man använder slam importeras ingen ny kadmium till Sverige, vilket sker vid användning av konstgödseln."
Detta märkliga argument skulle falla om vi använder inhemsk råfosfat, t ex apatit från gruvfälten i norr? Det är i och för sig bra att nationen besparas kadmium, men för våra njurar är det av största vikt att kadmium inte når just åkermarken. Om slam och konstgödsel hade haft jämförbara kadmiumhalter hade argumentet kunna accepteras. F ö finns det kanske upp till ca 5.000.000 kilo kadmium inbyggd i samhällskroppen och på avfallsupplag. Delar av detta eroderar oavbrutet och sprids. Till våra upplag överförs ca 23.000 kilo nytt kadmium varje år. Det svenska slammet innehåller ca 250 kg kadmium per år. Denna kadmium ligger trots allt bättre på deponier än på åkermark och i våra njurar. Det är en av vår generations främsta uppgifter att se till att tungmetaller inte når just åkermarken. Det är här gränserna skall dras - mellan odlingsmarken och teknosfären. Med detta perspektiv borde slamspridning på åkermark från början av principiella skäl ha avvisats av jordbrukssektorn, dess forskare, rådgivare och producenter. Först när näringsämnena är källsorterade för sig, kan de återföras till jordbruket.

5. "Det är ingen brådska, på kort sikt betyder ett påslag inte så mycket i förhållande till den mängd kadmium som redan finns i vår åkermark". Desto större skäl är det att avbryta upplagringen så fort som möjligt. Ju mer kadmium som läggs på åkermarken, desto mindre blir varje nytt påslag i förhållande till den sammanlagda mängden. Hela resonemanget leder oss i fördärvet. Även om alla de 2.000 nya njurskadorna uppträder först efter en längre tids gödsling, så uppträder ett antal av dem på kort sikt. Det är viktigt att förhindra också dessa njurskador. Dessutom tycks halten i grödan öka snabbare än haltökningen i åkerjorden. En 30 procentig ökning av åkerns kadmiumhalt anses ha gett upphov till fördubblad halt i spannmål.

6. "Skadorna på njurarna kanske inte är så allvarliga"
Ingen tolererar vare sig små eller stora skador på sina njurar - i synnerhet om de kan undvikas. Ingen har rätt att orsaka andras små eller stora njurskador.


Källor:

i "The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilizers", Kemikalieinspektionen okt 1997
ii "Scandinavian Journal of Work, Environment & Health", Vol 24 Supplement 1, 1998
iii "Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods - the Swedish situation", Kemikalieinspektionen jan 1998
iv "SNV Rapport 4251" sid 21.
v "Kan slammet någonsin bli så rent att …osv", Gunnar Lindgren mars 1998.
vi "Vattenverksslammets bidrag till föroreningshalterna i Ryaverkets slam", GRYAAB 1995
vii enl Håkan Jönsson SLU, personlig kommunikation
viii enl Göte Bertilsson Hydro Agri, personlig kommunikation
ix "Fosfor en ändlig resurs" Gunnar Lindgren, se www.websida.com/danger/fosfor.htm
x "Bränn slammet" Doc Göran Petterson, Chalmers 2/4 98

Ytterligare källor:

"Cadmium in Goods - contribution to enviromental exposure", Kemikalieinspektionen juni 1997
"Cadmium in Sweden - enviromental risks", Kemikalieinspektionen juni 1997
"Experiences of the Swedish regulation concerning
cadmium in stabilizers and pigments in plastics", Kemikalieinspektionen pm 4/97
"Low-Level Cadmium Exposure of Lactating Rats Causes
Alterations in Brain Monoamine Levels and Neurotrophin Expression.", Andersson et al, Karolinska Institutet 1996

<-Föregående sida-|


( Tillbaka | Hem )