Sveriges Konsumenter i Samverkan
- för ökat konsumentinflytande -
Naturvårdsverket
106 48 Stockholm
2002-08-23
Remissvar till
"Aktionsplan för ökad återföring av fosfor ur avlopp från hushåll"
Innehåll:
I. Inledning
II. Kritik av principer, bärande tänkesätt och andra uppgifter i utredningen.
III. Andra synpunkter
IV. Bilagor:
- "Återföring av växtnäring till jordbruksmark"
- "Ett uthålligt kretslopp" (pdf)
- "Earthworms' uptake of persistent organic pollutants from sewage sludge"
- "Avloppsslam och cancerrisker"
I. Inledning
Slamfrågan har aktualiserats genom den nya utredningen hos Naturvårdsverket. Under flera år har dock ytterst litet avloppsslam spridits i vår livsmedelsproduktion - trots att detta formellt har varit tillåtet av Naturvårdsverket. Orsaken har varit att både konsumenter, producenter, patientföreningar m fl numera har en samsyn, som innebär att det är växtnäringsämnena som skall återföras till jordbruksmarken men inte de miljögifter och den icke överblickbara mängd främmande ämnen som finns i slammet.
Det bör nämnas att enligt Jan Erikssons (SLU) stora slamundersökning innehåller ett normalt svenskt slam över 9 procent av bara avfallsmetaller medan fosforhalten är 2,7 procent. Slammet skall med andra ord enligt gängse språkbruk ses som ett metallavfall och inte som växtnäring.
Efter en genomgång av det nya materialet från Naturvårdsverket står det klart att inget nytt har framkommit som ger anledning att ompröva den restriktiva linjen mot slamanvändning. Tvärtom har det under de senaste åren kommit fram en rad uppgifter och forskningsresultat som gör ett återupptagande av slamspridningen otänkbar. BSE-katastrofen i Europa hade sin grund i att myndigheter och expertis - trängda av ett obehagligt avfall - trodde att de kunde bilda ett "kretslopp" av kadaverrester.
Vi konsumenter är nu luttrade och lämnar inte längre ifrån oss livsmedelsproduktionen till avfallsintressen. Naturvårdsverkets utredning verkar tyvärr styrd mot att kommunernas problem med slammet skall lösas genom deponering av slammet i livsmedelsproduktionen. Detta kan möjligen förklara varför en rad avgörande frågor utelämnats, förringats eller till och med behandlats felaktigt.
Vår organisation har exempelvis förgäves efterlyst uppgifter om antalet nya cancerfall vid en återupptagen slamspridning, antalet nya fall av kadmiuminducerad njurskada, förekomst av radioaktiva ämnen från sjukhusen/industrin m m, men trots detta har man utelämnat dessa viktiga uppgifter.
Slamfrågan kan idag delas upp i två delar:
A.) Att återföra fosfor och andra växtnäringsnäringsämnen i ren form, utan inblandning av främmande ämnen. Detta mål kan anstå tills ändamålsenliga uppsamlingssystem har utprovats och byggts upp. Vi har tid till detta, då den svenska åkermarken är väl uppgödslad.
B.) Att ta hand om den helt dominerande delen i slammet som består av avfallsmetaller, kemiskt avfall, miljögifter och andra främmande ämnen som inte har sitt ursprung i åkermarken. Det är viktigt att omhändertagandet görs på ett ansvarsfullt sätt. Att åter sprida ut detta i den yttre miljön, när vi under stora uppoffringar och kostnader lyckats samla ihop detta i en reningsprocess, är oklokt skall inte accepteras.
Vi är förvånade över att Naturvårdsverket - trots dagens verklighet - ändå tycks tro att spridning av slam från kommunala reningsverk skall kunna återupptas. Dessbättre inser verket att detta svårligen kan göras i strid med konsumenternas intresse, vilket betonas på många ställen i utredningen.
Låt oss därför redan nu inskärpa att vi kommer att motsätta oss varje försök att återuppta slamspridningen i svensk livsmedelsproduktion. Vi vill råda Naturvårdsverket att omarbeta materialet så att tyngdpunkten ligger på pkt A och B ovan.
Det finns mycket att förlora om Naturvårdsverket inte vill följa detta råd. Eftersom Naturvårdsverket inte har någon relation till oss konsumenter, blir det livsmedelsproduktionen som får bli vår partner om det skulle uppstå motsättningar. Det är inte rättvist att försätta livsmedelsproduktionen, konsumenterna, patientföreningar m fl i en besvärlig situation om vi redan här kan undvika detta.
Vidare bör vi inte invagga VA-sidan i orealistiska förväntningar - att utredningen på något sätt kan bli startpunkten för slamspridning. På detta sätt kan utvecklingen av uppsamlande system samt ett ansvarsfyllt omhändertagandet av avfallsmetaller, miljögifter och andra främmande ämnen tyvärr fördröjas i onödan. Man kan på VA-sidan tro att dyrbara investeringar kommer att ge möjlighet att bli av med slam till jordbruket. I stället bör verket stimulera utvecklingen mot separerande system genom att ge klara besked om de orealistiska förväntningarna.
En annan viktig aspekt som måste beaktas är att om slamfrågan blir föremål för nya motsättningar i samhället, kommer allehanda otrevligheter i slammet att bli slagträn i debatten. Detta kommer att ytterligare försvåra möjligheten att förvara slam, frakta slam, utföra marktäckning etc. Detta tror vi är mycket viktigt att beakta.
Ytterligare en sådan aspekt är att denna typ av motsättningar och uppgifter om slammets innehåll lätt sprids via media till andra länder och kan påverka förtroendet för svenska livsmedel med tillhörande påverkan på avsättningen.
Slutligen önskar vi att Sverige, med den kunskap som idag finns inom landet, skulle kunna bli en föregångare och informera omvärlden. Kanske främst EU skall informeras om det omöjliga i att inpassa avloppsslammet i ett uthålligt jordbruk samt behovet av att skydda åkermarken. Det svenska Naturvårdsverket skulle här kanske ha sin stora historiska uppgift när det gäller slamfrågan?
II. Kritik av principer, bärande tänkesätt och andra uppgifter i utredningen.
1. Det är växtnäringsämnena som skall återföras till åkermarken och som skall inpassas i ett kretslopp och inte slammet.
2. Ett kretslopp förutsätter att samma ämnen i samma mängd cirkulerar. Om man som i fallet med slammet, adderar ca 9 kilo metaller varje gång man återför 3 kilo fosfor och i värsta fall fördubblar silverhalten i marken efter endast 3 år, kan inte detta kallas kretslopp, uthållighet eller hushållning av resurser (både fosfor och åkermarken skall beaktas).
3. Att liksom i föregående utredning "Renare slam" hänvisa till att slammet i framtiden skall bli bättre duger inte. Om näringsämnena skall spridas nu skall de vara avskilda från avfallet. Annars skall vi vänta tills separeringen är genomförd.
4. Det är inte konsumentprodukter och kemikalier (t ex diskmedel) som gör slammet obrukbart. Det är i stället en ström av organiska ämnen och metaller som eroderar från samhällskroppen - ett resultat av entropilagens giltighet. Denna ström påverkas obetydligt av ev reglerande beslut hos myndigheter, eftersom den stora mängden redan finns installerad i samhällskroppen. Det finns t ex ca 5.000.000 kilo kadmium installerad i denna kropp.
5. Denna ström kan inte undvikas med mindre än att växtnäringen skiljs av och leds i särskilda överblickbara system.
6. Att ställa förhoppningar till "Giftfri miljö" är lika orealistiskt som när den förra utredningen "Renare Slam" gjorde samma sak med "Solnedgångsprojektet". Under de senaste åren har det ändå oavbrutet debuterat en rad nya, ofta allt svårare problem med miljö och hälsa som inducerats av kemikalier - nya eller gamla. Vi tror inte att kemikaliefrågan går framåt i vårt samhälle. Eller annorlunda uttryckt: Den kemisk/ekonomiska industrisektorn har ett starkt grepp om vårt samhälle, betydligt starkare än våra myndigheters. Det gäller forskning, information/reklam och påverkan på socialt beteende. Hela tanken med EU vilar på ekonomi, företagsamhet, sysselsättning och handel.
7. Att "koppla bort" olika typer av anslutningar (avfallsupplag, industrier m m) är ingen framkomlig väg. Vad skall man göra med dessa avlopp? Det är bättre att låta dessa ligga kvar och källseparera växtnäringsämnena. Dessa frågor finns behandlas i VaV-Nytt nr 2-00.
8. Trots ett energiskt informationsarbete ute i samhället tycks inte Naturvårdsverket tagit till sig insikten om att slammets metaller i huvudsak kommer från teknosfären medan stallgödselns metaller i huvudsak kommer från åkermarken. Därför leder slamspridning oundvikligen till en nettotillförsel till åkerarealen. Metaller flyttas från samhällskroppen till livsmedelsproduktionen - oavsett halter i slammet. Därför kan man inte som Naturvårdsverket sid 47 jämföra halter i slam med halter i gödsel.
9. Hela behandlingen av metallerna i slam lider av bristande insikt i att med avloppsnätets nuvarande fysiska utformning kan aldrig balans och uthållighet uppnås. I vår bilaga "Ett uthålligt kretslopp" (020212) framgår att endast 0,4 kg normalt slam ts kan läggas på en åker per ha och år om balans skall uppnås, eller 0,7 kg av det bästa slam man uppmätt. Detta måste stämma till eftertanke hos Naturvårdsverket, om man skulle framhärda i att ett uthålligt kretslopp (balans) skall kunna åstadkommas med nuvarande avloppssystem.
10. I Naturvårdsverkets utredning förekommer en rad värderingar som enligt vår mening saknar grund. Det är ett försök att bagatellisera olika risker och problem, men utan substans eller dokumentation. Detta kastar ett tvivel över hela utredningen och här framstår den föregående utredningen "Renare Slam" som mer trovärdig. Några exempel:
- "I utredningen om risker med metaller och organiska ämnen har framkommit att riskerna är så gott som samtliga på lång sikt, kadmium undantaget." sid 11. "Flera riskvärderingar indikerar mycket låga direkta risker i samband med användning av slam på åkermark". (Sid 64)
Det finns inget stöd för detta. Naturvårdsverket kan inte ens presentera cancerrisken vid konsumtion av slamodlade livsmedel, vilket annars är en grundpelare i undersökningarna i USA.
Vår organisation har flera gånger efterlyst dessa uppgifter. Än mindre kan man ange vilka cancerframkallande substanser som finns i slam. Här kan också påminnas om hur exempelvis miljögifter ansamlas i daggmaskar. Se bilaga. Även hur metaller i slam ger upphov till ökningar i mark och gröda. Se bilaga. - PAH i slam finns i "mycket låga halter" sid 62 i förhållande till vad? Urin och avföring eller asfalt? - PCB i slam finns i "mycket låga halter" sid 62 i förhållande till vad? Urin och avföring eller transformatorolja? - PCB i slam "nedfall m m dominerar nedfall till mark".
Men i "Renare slam" säger verket att tillförseln med slam är ca 30 ng/m2 och dygn medan luftnedfallet är 6 ng/m2 och dygn.
11. På sidan 65 finns en förteckning över en rad riskabla ämnen som kan väntas finnas i slam. Det måste framstå som fullt legitimt att livsmedelskonsumenten inte ser någon mening med att låta maten framställas i ett myller av avfallskemikalier. I synnerhet då allt detta är okänt och icke överblickbart.
Sveriges Konsumenter i Samverkan fanns representerad i den referensgrupp som behandlade organiska kemikalier i slam. Där meddelades att man identifierat kemiska substanser som har effektnivåer under analysnoggrannheten. Den vidare betydelsen av detta bör stå som en stoppskylt för oss alla och stänger dörren för varje tanke att man skall kunna sprida kemiskt avfall i livsmedelsproduktionen.
12. Naturvårdsverkets syn på fyndet av tidigare ouppmätta metaller i slam (Eriksson 2001) måste också kritiseras. Vid KI har man funnit en rad av dessa mindre kända metaller i blod. Man vet inte varifrån de kommer eller hur de påverkar vår hälsa. Flera av dem har placerats i en riskklass. Att som Naturvårdsverket låta sprida dessa metaller på måfå utan kunskap, anser vi förvånande och främmande för svensk myndighetstradition. Om dessa ämnen hamnar på åkermark genom oförstånd, kan skador i värsta fall uppstå som ändrar användningssättet av åkern för all framtid.
III. Andra synpunkter
Miljö- och hälsofarliga HA-oljor i bildäck och slam.
I Kemikalieinspektionens rapport 6/94 "Nya Hjulspår" behandlas hur HA-oljor sätts till bildäck som mjukgörare. HA-oljorna är egentligen en restprodukt från petroleumindustrin och innehåller ett stort antal aromatiska kolväten med svåra miljö- och hälsoeffekter. De har många av de egenskaper som krävs för att farlighetklassas, t ex bioackumulerbar, toxiska/kan omvandlas till toxiska metaboliter, teratogena, genotoxiska och cancerogena mot varmblodiga djur och akvatiska organismer.
När däcken slits sprids HA-oljorna till miljön och i tätorterna sprids de med dagvattnet till avloppsreningsverken och måste kunna påvisas i slammet. De är nämligen ett av de miljögifter som sprids i en oerhört stor omfattning. Man har uppskattat att 1000 ton HA-olja sprids enbart i Sverige per år. 2/3 av alla bildäck som säljs i Sverige innehåller HA-oljor. Ingen annan kemikalie i världen klassad som cancer- eller miljöfarlig, kommer ens i närheten av HA-oljans användnings- och spridningsvolymer.
Vid zoologiska institutionen, Göteborgs Universitet, har man visat att bildäck nedsänkta i vatten ger urlakning av giftiga kolväten som finns i däckens HA-olja, vilka sedan påverkar fisk och aktiverar ett särskilt avgiftningsenzym hos fisk. Sådana kolväten finns spridda överallt i vår miljö - till och med i Skageracks djuphav där andra föroreningar inte kan detekteras. Dessa kolväten är också en dominerande förorening i musslor vid Göta Älvs mynning.
Det ämne som har högsta halten bland HA-oljornas identifierade substanser är chrysen. Ämnet är misstänkt cancerframkallande och orsakar tumörer på huden hos möss.
I Naturvårdsverkets utredning om slam förbigås HA-oljor och chrysen - trots de enorma dimensionerna av denna spridning.
Radioaktiva utsläpp till avloppsnätet.
Bland cancerframkallande ämnen som finns i slammet märks radioaktiva ämnen. Dessa kommer dels från sjukhus och industri, men även som luftnedfall via dagvattnet.
Vid sjukhusen avbördas radioaktivitet, dels från forskning och experiment och dels från behandling och diagnostik. Vid Sahlgrenska sjukhuset avbördas enbart från forskningen:
| - 20 000.000.000 Bq | 131- I (jod) |
| - 1000.000.000.000 Bq | 99m - Tc (Teknetium) |
| - 200.000.000 Bq | övrigt radioaktivt avfall |
Den mängd (aktivitet) som sprids vid behandling av cancer och vid diagnostik är sannolikt väsentligt större och når reningsverken dels från sjukhuset och dels från wc-stolar i hemmen. Halveringstider är okända. Vid industrin används radioaktivitet bl a vid olika mätningar.
På avfallsupplag (lakvatten) finns exempelvis den långlivade nukliden Americium-241 (halveringstid 460 år) som sprids med uttjänta brandvarnare.
Trots att Sveriges Konsumenter i Samverkan efterlyst en redovisning av radioaktiva ämnen i slammet, så förbigås detta i Naturvårdsverkets utredning.
Kostnader för de olika alternativen
Ett av syftena med utredningen var att undersöka hur man på bästa sätt skall kunna återföra växtnäringsämnena till åkermarken. Ska vi ha källsorterande system, system som tar ut fosforn ur avloppsvattnet, slammet eller ur askan från förbränt slam?
Efter beräkningar kommer NV fram till den föga förvånande slutsatsen att fortsatt slamspridning är billigast. Men man tar inte hänsyn till att växtnäringsämnena i detta fall är kraftigt förorenade och man ger inte detta ett ekonomiskt värde. Rena växtnäringsämnen får samma värde som de som är förorenade med miljögifter.
Man ser detta bara från avloppsreningsverkens sida. Vi måste naturligtvis också ta med värdet av den skada och de negativa effekter som slammet ger upphov till. När det gäller det samhällsekonomiska värdet av enbart näringen i ren form i slammet, kan detta uppskattas till ca 50 miljoner kronor per år. (5.000 ton fosfor a 10 kronor kilot)
Antal fall av cancer som slammet ger upphov till
Det är väl känt att slamspridning i livsmedelsproduktionen väntas orsaka ett ökat antal cancerfall i samhället. Sveriges Konsumenter i Samverkan, som deltagit i ett flertal möten under utredningens gång, har flera gånger efterlyst en redovisning av dessa uppgifter, men utan resultat. I ett av Naturvårdsverkets underlagsmaterial konstateras dock att slamspridningen i USA utgår från att antalet cancerfall som kan accepteras ligger vid 100 fall bland 1 miljon personer under en livstid. (1-in 10.000):
"The Cornell study In the Cornell study the following main points on the US EPA risk assessment were made. - Acceptable risk for cancer was defined at a rather high level, 1-in-10 000." (Naturvårdsverkets underlagsrapport: Land application of sewage sludge - review of national and international reports on allowable heavy metal loads, sid 9, Work document, 28 feb, Lage Bringmark)
Andra forskare har angivit att upp till 2.300 cancerfall per miljon under en livstid kan väntas för högkonsumenter av livsmedel som odlas på slamspridd åker. (Connor 1984).
Om dessa uppgifter får gälla för den svenska befolkningen (ca 10 miljoner), skulle mellan 1000 och 23.000 cancerfall orsakas av slammet under en livstid, eller mellan 15 och 300 cancerfall per år.
Antag att vi reducerar detta till en tredjedel efter svenska förhållanden, dvs mellan 5 och 100 fall per år. Om vi nu gör en s k kostnads/nytta-analys av detta, skulle dessa cancerfall motsvara en samhällsekonomisk kostnad på mellan 75 och 1.500 miljoner kronor, om varje cancerfall ges ett värde av 15 miljoner kronor. Enbart dessa cancerfall motiverar att slammet inte sprids i livsmedelsproduktionen. Den som vill kritisera dessa siffror bör redovisa en egen riskuppskattning baserad på alla de cancerframkallande ämnen som finns i svenskt slam, t ex metaller, radioaktiva ämnen samt organiska substanser.
Antal fall av njurskador som slammet ger upphov till
Det är väl känt att det inte längre finns någon marginal kvar för uppkomst av njurskador hos vår befolkning på grund av kadmiumupplagring i våra njurar. Bland riskgrupperna (kvinnor i fertil ålder, särskilt känsliga, rökare m fl) beräknas tiotusentals människor ha begynnande njurskada redan idag. Kadmiumhalten i den svenska åkermarken får inte öka längre.
Kadmium kommer i första hand som förorening i forsforn. Det svenska jordbruket har gjort stora förbättringar och konstgödsel liksom källseparerad urin innehåller mindre än 5 mg kadmium per kilo fosfor. Men svenskt slam innehåller ca 50 mg/kg.
I Kemikalieinspektionens rapport "The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilisers" (Lars Drake/Stefan Hellstrand, Oct 1997, sid 112), finns beräkningar över hur många nya fall av begynnande njurskada som vi kan vänta om 100 år om vi använder fosfor med olika grader av kadmium i fosforn i vår veteodling.
| 5 mg Cd per kg P | 2,100 fall |
| 50 mg Cd per kg P | 7,500 fall |
Antag att vi använder avloppsslam som fosforkälla för odlingen av vete i Sverige. Vi ser att förekomsten av njurskada skulle öka med mer än 5.000 fall jämfört med användning av källseparerad urin eller konstgödsel. Vi antar vidare att förekomsten efter 10 års slamspridning har ökat med mer än 500 nya fall. Hur mycket är dessa fall värda? Se frågan nedan!
Om värdet av varje njurskada skulle anses ligga vid ca 100.000 kronor, så blir den samhällsekonomiska kostnaden som slammet orsakar ca 50 miljoner kronor för denna 10-årsperiod.
Men det mycket allvarliga scenariot är att det kadmium som lagts ut under 10 år kommer att bidra till en ökad förekomst av njurskador under en lång framtid. Det är bara en del av det kadmium som förs till åkermarken med slammet som tas upp varje år, resten ligger kvar. Skulle vi räkna samman alla nya fall av njurskada som 10 års slamspridning ger upphov till i framtiden, så blir de sammanlagda kostnaderna sannolikt mycket stora.
Den som vill kritisera dessa siffror bör redovisa egna beräkningar. I sammanhanget skall nämnas att Naturvårdsverket konstruerar huvudlösa argument för att använda den kraftigt kadmiumförorenade fosforn i slammet. Man menar på sidan 53 att vi från "etiska utgångspunkter" bör använda kraftigt förorenad fosfor och vara solidarisk med fattiga länder där man också använder sådan fosfor.
I andra sammanhang medger Naturvårdsverket att krisstämning runt fosforfrågan är kraftigt överdriven, att den svenska åkermarken är väl uppgödslad med fosfor, samt att stora fosfortillgångar t o m finns inom landet. Det finns dessutom billiga tekniska metoder att rena konstgödsel från kadmium.
Vidare kan vi idag fosforgödsla hela den svenska åkerarealen med endast ca 50 kg kadmium om konstgödsel används. Samma låga halt har källseparerad urin. Men i det svenska slammet finns ca 250 kilo kadmium som ändå bara skulle spridas på några procent av arealen. Detta är orimligt. Ofta var det den strategiskt mest värdefulla arealen närmast tätorterna som av transportekonomiska orsaker och gång på gång tog emot det mesta slammet - på den tiden det fortfarande spreds. Här skall också nämnas att slammet ger ett väsentligt större bidrag av kadmium till en åker än luftnedfallet, och inte tvärtom vilket ibland oriktigt påstås. En åker kan tillföras 0,75 gram kadmium per ha och år, medan luftnedfallet bidrar med i genomsnitt 0,4 g per ha och år.)
Minskat ekonomiskt värde på slamodlade livsmedel
Det är rimligt att framställning av livsmedel i åkermark som tillförts kadmium, bromerade flamskyddsmedel, PCB, dioxiner, PAH etc får ett lägre ekonomiskt värde än de som odlats på ren mark. Uppenbarligen är många konsumenter idag redo att betala mer för livsmedel som tillverkas på ett sundare sätt. Men denna värdeminskning är svår att fastställa men bör beaktas av livsmedelsproducenterna och konsumenterna.
Enligt en undersökning som nyligen publicerades i tidningen Land är konsumenten mycket mån om att livsmedlen är säkra och förtroendefullt tillverkade.
Vad är dina fullgoda njurar samt en försämrad njurfunktion värda? Spridning av kadmiumförorenad fosfor beräknas leda till ett ökat intag av kadmium med livsmedel. Därmed också till ett ökat antal fall av begynnande njurskada ("renal dysfunction") hos den svenska befolkningen. Denna typ av njurskada kan påvisas genom en förhöjd utsöndring av en viss typ av proteiner i urinen. Redan idag beräknas tiotusentals människor ha denna form av begynnande njurskada.
Tidigare har man menat att denna förhöjning inte har någon praktisk betydelse för den drabbade. Men senare forskning har visat att denna typ av kadmiumskada kan få större betydelse för vår hälsa.
En studie har visat att: I en befolkningsgrupp som har denna typ av tidig njurskada, ökar förekomsten av svåra njurskador senare i livet. (Kalmarstudien).
Detta kan tolkas så att när njurarna längre fram i livet får försämrad funktion av andra orsaker, t ex diabetes, ålder, ärftliga faktorer, läkemedel m m, så blir marginalen till behov av dialys och transplantation mindre genom de tidiga njurstörningarna. Det är med andra ord i högsta grad angeläget att hålla njurarna fullgoda så länge som möjligt.
Om nu en myndighet avser att genomföra en planerad och undvikbar ökad tillförsel av kadmium till åkermark, livsmedel och njurar, har befolkningen rätt att se detta som ett planerat steg mot försämrad njurfunktion. Hur mycket är denna skada värd? För att kunna göra en första ansats har SKiS till en grupp svenskar ställt en fråga om detta.
För att få ett mått på vad en svensk uppskattar att en opåverkad njure är värd i ekonomiska termer, så frågade vi varje person vad hon vill ha i ersättning av staten om njurfunktion en påverkas av kadmium. Vi har fått 21 svar.
Svaren på utföll på detta sätt:
- 10 personer anser att frågan är ovärdig vårt samhälle. Det är en självklarhet att vi i nuvarande läge skall använda renast möjliga fosfor - både för vår egen och kommande släktens skull. Myndigheten har inte rätt att orsaka något fall av njurskada för att reningsverken skall bli av med slammet på ett billigt sätt.
- 4 personer anser att ersättningen från staten bör vara 1 milj kronor/pers
- 1 personer anser att den bör vara 10.000 milj kronor/pers
- 1 personer 1000 milj kronor/pers
- 1 personer 20 milj kronor/pers 1 st 10 milj kronor/pers
- 1 personer 250.000 kronor/pers 1 st 100.000 kronor/pers
- 1 personer 60.000 kronor/pers och år
Om vi låter 1 milj kronor stå som ett medelvärde för vad 21 personer anser att en påverkad njurfunktion skall ersättas med, är alltså det ekonomiska värdet av 500 fall med skadade njurar ca 500 milj kronor.
Den mängd fosfor som under dessa år har lagts på veteproducerande mark med slam är ca 1000 ton per år eller 10.000 ton under 10 år. Värdet av detta kan uppskattas till ca 100 milj kronor under 10 år. Dvs njurskadornas värde är ca 5 ggr större än värdet av fosforn.
Om vi till detta fogar kostnaderna för det antal nya cancerfall vi har att vänta pga slamspridningen under 10 år, skall ytterligare mellan 750 och 15.000 miljoner kronor läggas på minuskontot och slamspridningen blir än mer förlustbringande för samhället. Även jordbruksmarkens värde sjunker pga upplagringen av metaller. Men också livsmedlens värde sjunker då konsumenten inte vet vilka av slammets kemikalier som finns upptagna i grödan. Enbart en osäkerhet om detta sänker värdet på livsmedlen.
Det finns med andra ord stor anledning för Naturvårdsverket att klargöra frågorna rörande cancer och kadmium.