Konsument-Forum                              Avloppsslam

Startsida  Övrig verksamhet och kampanjer      Skicka Mail
1998-02-20
 

Konsument-Forums svar på remiss:

 

Naturvårdsverket
Att.: Henrik Tideström
106 48  STOCKHOLM                     Diarienr: 525-6854-97Sv
 

Remiss:
Förslag till ändringar i nuvarande författning om användning av avloppsslam i jordbruket

Endast nyligen har vi fått tillfälle att ta del av rubricerade remiss och beklagar att vi fått så kort tid på oss att svara.

Av sändlistan framgår att både konsument- och miljörörelsen ursprungligen inte beretts tillfälle att inge sina synpunkter, vilket vi tycker är anmärkningsvärt. I synnerhet är detta beklagligt då livsmedlen som skall odlas på ev. slamgödslade åkrar kan komma att erbjudas konsumenterna, utan märkning eller annan upplysning om produktionssättet. Med tanke på att det tydligt angivits från regeringens sida att konsumenternas inflytande ska stärkas är det mer allvarligt att en så viktig fråga ska hanteras enbart av myndigheter, slamintressen och producent- och handelsleden.

Sverige har i dag en starkare fristående konsumentrörelse än tidigare. Flertalet av medlemsorganisationerna i Konsumenter i samverkan ställer sig bakom kriterierna som Konsument-Forum utarbetat och aldrig någonsin har miljörörelsen varit så enad om denna inställning som nu.

Kortfattat kan man konstatera att konsumentorganisationerna och miljöorganisationerna är helt överens om att slam aldrig kommer att kunna spridas, eller borde få spridas på vår värdefulla åkermark.  Om någon kunde tala för kommande generationer skulle också dessa instämma.

Frågan om att sprida slam på mark där livsmedel (eller foder till livsmedelsproducerande djur)
framställs är en så stor fråga att vi anser det märkligt att den ska få avgöras på myndighetsnivå och t o m i samråd med slamproducerande företag samt LRF. Den s k slamöverenskommelsen  kan inte enligt vårt sätt att se det vara ett juridiskt eller politiskt bindande dokument utan en märklig företeelse där speciella intressenter har kunnat inta näst intill lagstiftande funktion. 

Det är ytterligare märkligt att departement, regering och riksdag inte ansett slamfrågan tillräckligt viktig för att hanteras på högsta politiska nivå.  Det kan vara nyttigt att jämföra med debatten 1985 då kadavermjölet kom i dagen. Det är analogt, att till varje pris försöka ta tillvara "resurser" även om dessa är förgiftade och förorenade. Nu när galna ko-sjukan drabbat vissa länder som inte förbjöd kadavermjölet engagerar sig t o m EU mycket drastiskt och med stora summor pengar för att försöka eliminera sjukan och skadorna och återskapa konsumenternas förtroende. Slammet kan bli nästa galna sjuka!

Det har ju faktiskt rapporterats från USA fall där kor dött och man anser att det förorsakats av närvaron av molybden i slam, en metall som man inte ens mäter i Sverige på slam.

Innan vi går in på detaljerna i förslaget vill vi understryka att alltför få substanser mäts i slammet i dag. Ovissheterna är större än det man vet och så enkelt kan man inte hantera en så riskabel restprodukt, som man försöker kalla resurs. Man påstår att riskerna är små, ja t o m obefintliga. Men detta synsätt är felaktigt. Om det teoretiskt kan finnas risker ska man i stället fråga sig vad blir konsekvenserna om det ”otroliga” händer och är vi villiga att ta dessa risker.

Hela problematiken bygger på två systemfel anser vi inom konsumentrörelsen. Dels är omhändertagandet av ”resursen” vattenbaserat och resursen blandas med föroreningar, t o m med ursprung i själva vattnet som rinner i våra kranar och passerar alla metallföremål i våra bostäder. Dels sker ”källsorteringen” i slutet av processen, då allt redan blandats och förorenats. Det är symptomatiskt för industrisamhället att lösa problemen bakifrån i st f vid källan. I det här fallet ligger källan redan före ”konsumtionstillfället” som i sig föregår reningstillfället där slam är slutprodukten. Resursen måste tas om hand så tidigt som möjligt, alltså före inblandning av vatten.  Medvetna om att detta kräver stora investeringar i nya system anser vi ändå att detta snarast måste igångsättas - gärna medan vi har en stor arbetslöshet och en oerhörd resurs av mantimmar som ändå betalas av oss alla via det allmänna. Då mantimmar inte kan lagras blir det förspillda resurser utan att något kreativt eller produktivt gjorts.

Så till förslaget om än i korthet:

1.  Fosforrelaterade gränsvärden

Under föreslagna ändringar och § 11 tabellen står följande: …För att inte de föreslagna gränsvärdena ska innebära en skärpning jämfört med nuvarande gränsvärden, föreslår Naturvårdsverket att de nuvarande gränsvärdena ska gälla parallellt med de nya under en övergångsperiod av fem år. Huvudmannen för avloppsanläggningen får i det enskilda fallet välja vilken typ av gränsvärde som ska tillämpas.

Detta är ett märkligt förslag. Att undvika en skärpning av gränsvärdena är ju helt emot andemeningen att försöka förbättra. Att sedan låta den som ”producerar” slammet avgöra vilka gränsvärden man vill tillämpa är också märkligt.

Lite längre ner, under rubriken Motivering används ordvändningar som  ger en helt felaktig syn på problemet.  … nuvarande gränsvärden ... inte speglar slammets kvalitet som gödselmedel, eftersom de inte tar hänsyn till slammets innehåll av växtnäring.

Slammet har ingen kvalitet, det är mer eller mindre riskabelt. Ordet gödselmedel ska inte användas i detta sammanhang, det är kvittblivning man avser. 

Här talas om fosfor som en ändlig resurs. Det är helt fel. Fosfor är ett grundämne som möjligen förflyttas, men jordarna innehåller stora mängder fosfor i mer bunden form. Den fosfor vi möjligen kan ta tillvara ur kretsloppet på vägen till avfall är dessutom starkt bunden och inte heller lätt löslig. 

Kvoten metall/fosfor är därför ett bättre mått på slamkvalitet.
För det första är det ju en fråga om absolut oönskad förorening i relation till fosfor. Det kan aldrig benämnas kvalitet. För det andra står det ju faktiskt att ju mer metall i förhållande till fosfor ju bättre blir det. 

Eftersom metallupplagringen på åkermark till varje pris måste undvikas är det ett oacceptabelt synsätt att skapa gränsvärden där metallinnehållet accepteras. Att påstå att vi kan fortsätta ett antal decennier att lägga ut mer metaller på åkrarna innan annan lösning hittas är ett felaktigt sätt att angripa problemet. Det är i dag ett riskavfall och det bästa man kan göra med det i dag är troligen att röta och bränna det för att få ner volymerna (som man nämner i nästa mening som varande motivet).

Eftersom avsikten med förslaget inte är att skydda jordarna utan ”att undvika en skärpning av gränsvärdena” kan vi inte anse förslaget godtagbart.

2.  Ändring av gränsvärdena för krom och zink….

Då slamgödsling ur näringssynpunkt endast kan svara för någon enstaka procent av det totala gödslingsbehovet anser vi inte det vara ett förslag som har någon praktisk betydelse att diffrentiera gränsvärdena för lerfattiga jordar kontra lerjordar.

Sammanfattningsvis ser vi inga fördelar med de föreslagna ändringarna ur kvalitetssynpunkt för jorden, livsmedlen och konsumenterna, varför vi anser att förslagna ändringar inte ska  införas.

Kretsloppet för näring skall hållas så rent det överhuvud taget går, alltså ska man inte arbeta för att ytterligare föra in föroreningar i det och därför anser vi att slam ifrån avloppssverk är  ett riskavfall och inte en källa till näring och har alltså inget i näringskretsloppet att göra. Föroreningarna ska i stället koncentreras och hållas i ett separat kontrollerat kretslopp för riskavfall.

Konsument-Forum

Bengt Ingerstam
ordförande
 


Upp sida