Konsument-Forums svar på remiss:
Naturvårdsverket
Att.: Henrik Tideström
106 48 STOCKHOLM
Diarienr: 525-6854-97Sv
Remiss:
Förslag till ändringar i nuvarande författning om
användning av avloppsslam i jordbruket
Endast nyligen har vi fått tillfälle att ta del av rubricerade
remiss och beklagar att vi fått så kort tid på oss att
svara.
Av sändlistan framgår att både konsument- och miljörörelsen
ursprungligen inte beretts tillfälle att inge sina synpunkter, vilket
vi tycker är anmärkningsvärt. I synnerhet är detta
beklagligt då livsmedlen som skall odlas på ev. slamgödslade
åkrar kan komma att erbjudas konsumenterna, utan märkning eller
annan upplysning om produktionssättet. Med tanke på att det
tydligt angivits från regeringens sida att konsumenternas inflytande
ska stärkas är det mer allvarligt att en så viktig fråga
ska hanteras enbart av myndigheter, slamintressen och producent- och handelsleden.
Sverige har i dag en starkare fristående konsumentrörelse
än tidigare. Flertalet av medlemsorganisationerna i Konsumenter i
samverkan ställer sig bakom kriterierna som Konsument-Forum utarbetat
och aldrig någonsin har miljörörelsen varit så enad
om denna inställning som nu.
Kortfattat kan man konstatera att konsumentorganisationerna och miljöorganisationerna
är helt överens om att slam aldrig kommer att kunna spridas,
eller borde få spridas på vår värdefulla åkermark.
Om någon kunde tala för kommande generationer skulle också
dessa instämma.
Frågan om att sprida slam på mark där livsmedel (eller
foder till livsmedelsproducerande djur)
framställs är en så stor fråga att vi anser det
märkligt att den ska få avgöras på myndighetsnivå
och t o m i samråd med slamproducerande företag samt LRF. Den
s k slamöverenskommelsen kan inte enligt vårt sätt
att se det vara ett juridiskt eller politiskt bindande dokument utan en
märklig företeelse där speciella intressenter har kunnat
inta näst intill lagstiftande funktion.
Det är ytterligare märkligt att departement, regering och
riksdag inte ansett slamfrågan tillräckligt viktig för
att hanteras på högsta politiska nivå. Det kan vara
nyttigt att jämföra med debatten 1985 då kadavermjölet
kom i dagen. Det är analogt, att till varje pris försöka
ta tillvara "resurser" även om dessa är förgiftade och förorenade.
Nu när galna ko-sjukan drabbat vissa länder som inte förbjöd
kadavermjölet engagerar sig t o m EU mycket drastiskt och med stora
summor pengar för att försöka eliminera sjukan och skadorna
och återskapa konsumenternas förtroende. Slammet kan bli nästa
galna sjuka!
Det har ju faktiskt rapporterats från USA fall där kor dött
och man anser att det förorsakats av närvaron av molybden i slam,
en metall som man inte ens mäter i Sverige på slam.
Innan vi går in på detaljerna i förslaget vill vi understryka
att alltför få substanser mäts i slammet i dag. Ovissheterna
är större än det man vet och så enkelt kan man inte
hantera en så riskabel restprodukt, som man försöker kalla
resurs. Man påstår att riskerna är små, ja t o m
obefintliga. Men detta synsätt är felaktigt. Om det teoretiskt
kan finnas risker ska man i stället fråga sig vad blir konsekvenserna
om det ”otroliga” händer och är vi villiga att ta dessa risker.
Hela problematiken bygger på två systemfel anser vi inom
konsumentrörelsen. Dels är omhändertagandet av ”resursen”
vattenbaserat och resursen blandas med föroreningar, t o m med ursprung
i själva vattnet som rinner i våra kranar och passerar alla
metallföremål i våra bostäder. Dels sker ”källsorteringen”
i slutet av processen, då allt redan blandats och förorenats.
Det är symptomatiskt för industrisamhället att lösa
problemen bakifrån i st f vid källan. I det här fallet
ligger källan redan före ”konsumtionstillfället” som i sig
föregår reningstillfället där slam är slutprodukten.
Resursen måste tas om hand så tidigt som möjligt, alltså
före inblandning av vatten. Medvetna om att detta kräver
stora investeringar i nya system anser vi ändå att detta snarast
måste igångsättas - gärna medan vi har en stor arbetslöshet
och en oerhörd resurs av mantimmar som ändå betalas av
oss alla via det allmänna. Då mantimmar inte kan lagras blir
det förspillda resurser utan att något kreativt eller produktivt
gjorts.
Så till förslaget om än i korthet:
1. Fosforrelaterade gränsvärden
Under föreslagna ändringar och § 11 tabellen står
följande: …För att inte de föreslagna gränsvärdena
ska innebära en skärpning jämfört med nuvarande gränsvärden,
föreslår Naturvårdsverket att de nuvarande gränsvärdena
ska gälla parallellt med de nya under en övergångsperiod
av fem år. Huvudmannen för avloppsanläggningen får
i det enskilda fallet välja vilken typ av gränsvärde som
ska tillämpas.
Detta är ett märkligt förslag. Att undvika en skärpning
av gränsvärdena är ju helt emot andemeningen att försöka
förbättra. Att sedan låta den som ”producerar” slammet
avgöra vilka gränsvärden man vill tillämpa är
också märkligt.
Lite längre ner, under rubriken Motivering används
ordvändningar som ger en helt felaktig syn på problemet.
… nuvarande gränsvärden ... inte speglar slammets
kvalitet som gödselmedel, eftersom de inte tar hänsyn
till slammets innehåll av växtnäring.
Slammet har ingen kvalitet, det är mer eller mindre riskabelt.
Ordet gödselmedel ska inte användas i detta sammanhang, det är
kvittblivning man avser.
Här talas om fosfor som en ändlig resurs. Det är helt
fel. Fosfor är ett grundämne som möjligen förflyttas,
men jordarna innehåller stora mängder fosfor i mer bunden form.
Den fosfor vi möjligen kan ta tillvara ur kretsloppet på vägen
till avfall är dessutom starkt bunden och inte heller lätt löslig.
… Kvoten metall/fosfor är därför ett bättre mått
på slamkvalitet.
För det första är det ju en fråga om absolut oönskad
förorening i relation till fosfor. Det kan aldrig benämnas kvalitet.
För det andra står det ju faktiskt att ju mer metall i förhållande
till fosfor ju bättre blir det.
Eftersom metallupplagringen på åkermark till varje pris
måste undvikas är det ett oacceptabelt synsätt att skapa
gränsvärden där metallinnehållet accepteras. Att påstå
att vi kan fortsätta ett antal decennier att lägga ut mer metaller
på åkrarna innan annan lösning hittas är ett felaktigt
sätt att angripa problemet. Det är i dag ett riskavfall och det
bästa man kan göra med det i dag är troligen att röta
och bränna det för att få ner volymerna (som man nämner
i nästa mening som varande motivet).
Eftersom avsikten med förslaget inte är att skydda jordarna
utan ”att undvika en skärpning av gränsvärdena” kan vi inte
anse förslaget godtagbart.
2. Ändring av gränsvärdena för krom och
zink….
Då slamgödsling ur näringssynpunkt endast kan svara
för någon enstaka procent av det totala gödslingsbehovet
anser vi inte det vara ett förslag som har någon praktisk betydelse
att diffrentiera gränsvärdena för lerfattiga jordar kontra
lerjordar.
Sammanfattningsvis ser vi inga fördelar med de föreslagna
ändringarna ur kvalitetssynpunkt för jorden, livsmedlen och konsumenterna,
varför vi anser att förslagna ändringar inte ska införas.
Kretsloppet för näring skall hållas så rent det
överhuvud taget går, alltså ska man inte arbeta för
att ytterligare föra in föroreningar i det och därför
anser vi att slam ifrån avloppssverk är ett riskavfall
och inte en källa till näring och har alltså inget i näringskretsloppet
att göra. Föroreningarna ska i stället koncentreras och
hållas i ett separat kontrollerat kretslopp för riskavfall.
Konsument-Forum
Bengt Ingerstam
ordförande
|
