Konsument-Forum Logo
Kampanj: Avloppsslam


  • Både kadmiumproblemet och problemet med koppar från vattenledningarna kan inte bemästras utan att växtnäringsämnena skiljs av för sig - det är frågan om ett ohjälpligt systemfel.

  • Det finns flera svenska undersökningar som visar att halterna av även andra metaller i åkerjorden och i grödan ökar om man sprider slam. Att markens aktivitet försämras.

  • Även om man inte är anhängare till konstgödseln är denna dock mindre dålig än slammet. Svenskt slam har bl a ca 2,6 ggr större kadmiumhalt och ca 100 ggr större kopparhalt än konstgödsel vid samma fosforgiva.

  • Om man källseparerar människans växtnäringsämnen, exempelvis genom urinseparering, blir kadmiumhalten ca 15 ggr lägre än slammets och kopparhalten upp till 50 ggr lägre. Detta är den enda väg som förtjänar att kopplas samman med kretslopp och uthållighet.

  • De få gränsvärden som reglerar slamspridningen är pragmatiskt utformade så att slamspridningen blir möjlig. Detta leder till många former av grov obalans. Några exempel: Från varje hektar är den mängd kadmium som årligen tas upp och når människan i genomsnitt ca 0,01 gram, medan Naturvårdsverkets gränsvärden godtar att 1,7 gram (ca 170 ggr mer) läggs på åkern med slammet. På samma sätt tas ca 1,5 gram koppar upp som når människan, medan 600 gram (ca 400 ggr mer) får läggas tillbaka. Med slammet får ca 0,4 gram PCB läggas på åkermarken med slam per hektar och år, vilket är ca 100 gånger mer än luftnedfallet av PCB.

  • Den stora huvudelen av slammets innehåll av både metaller och organiska kemikalier är okänt. Dessa främmande ämnen varken analyseras, har gränsvärden eller redovisas för jordbruket eller livsmedelskonsumenterna.

  • Än en gång: Slammet kommer aldrig att kunna inpassas i ett uthålligt kretslopp så länge människans växtnäringsämnen blandas med annat avloppsvatten. Ju snabbare vi inser detta och avvecklar slamspridningen samt inför källseparerande system, desto bättre för åkermarken, vår generation och de ofödda.


Dessa fakta har redovisats 29-01-1998 vid möte på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin. Flertalet av medlemsorganisationerna i den gemensamma organisationen Konsumenter i Samverkan har också ställt sig bakom detta.

<-Föregående sida-|


( Tillbaka | Hem )