Sveriges Konsumenter i Samverkan - för ökat konsumentinflytande -

Växtnäringen måste skiljas från miljögifter
Vår organisation har länge haft växtnäringsåterföringen som en av våra viktigaste frågor. Vi har starkt emotsatt oss att avloppsslam skall användas i livsmedelsproduktionen, då slam innehåller både växtnäring och ett oöverskådligt myller av miljögifter – substanser som idag tyvärr kan påvisas i både livsmedel och bröstmjölk.

Konsumenternas enträgna arbete tillsammans med andra goda krafter i samhället har lyckats få stopp på slamspridningen. Det finns idag en enighet om att växtnäringen på ett eller annat sätt måste skiljas från miljögifterna. Regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur detta skulle gå till. Ganska snart visade det sig tyvärr att man där trots allt tänker sig att det finns något som heter ”bra slam”, samt att detta kan ingå i ett uthålligt kretslopp och vara invändningsfritt från risksynpunkt.

I stället för att entydigt anvisa hur avskiljningen av miljögifterna skall gå till, tycks krafter som vill återuppta slamspridningen haft framgång. Det är inte längre självklart att miljögifterna skall tas omhand som det farliga avfall det är (kadmium, kvicksilver, guld, silver, bly, dioxiner, bromerade ämnen, radioaktiva ämnen, smitta etc etc).

Man kan här konstatera att en avskiljning av växtnäring från miljögifter, kommer att leda till att de kommunala reningsverken får kvar en rest av besvärligt avfall och miljögifter, som måste tas omhand för sig på ett ansvarsfullt sätt. Den som är mindre nogräknad kan då se deponering av både växtnäring och miljögifter på åkermark som en lättvindig ”lösning” och släpper inte tanken på att det är slammet och inte växtnäringen som skall tillföras jordbruksmarken.

Nya fall av cancer och njurskada
Vi har beretts plats i några av Naturvårdsverkets referensgrupper, men avgörande frågor som vi envist har fört fram har förbigåtts. Det gäller bl a redovisningar av hur många nya cancerfall som slamspridningen orsakar per år, samt hur många fler skadade njurar som det stora kadmiumpåslaget ger upphov till. Det är väl känt att cancerframkallande ämnen i slam enligt vetenskapliga beräkningar anses utgöra en betydande riskökning för högkonsumenter av slamodlade livsmedel. På samma sätt är slammets fosfor kraftigt förorenad av kadmium i jämförelse med källseparerad fosfor eller konstgödsel. Eftersom det enligt njurforskarna inte längre finns någon marginal kvar till njurskador hos stora delar av befolkningen, är denna fråga av yttersta betydelse och skäl nog att överge slammet för gott. Det är för vår civilisations framtid att absolut krav, att från och med nu tillämpa strikt balans när det gäller jordbruksmarkens kadmiumstatus.

Samklang med konsumenterna
Då utredningen hos SNV tydligt påpekade att växtnäringsfrågan måste lösas i samklang med konsumenterna, vill vi här markera vårt starka motstånd mot varje försök att återuppta slamspridning.

Under flera år har det rått frid i växtnäringsfrågan i Sverige, och det finns goda möjligheter att nå enighet när de nya systemen – hur de nu kommer att se ut - diskuteras och provas ut. Viss begränsad försöksverksamhet med slam har dock fått ske inom det s k ReVaq projektet, men detta skall ses som ett undantag som skall ge svar på frågan hur mycket man med olika åtgärder kan minska förekomsten av miljögifter i slammet. Därmed inte sagt att denna något förbättrade relation mellan miljögifter och växtnäring kan eliminera behovet av separation av miljögifter från växtnäringen.

Livsmedelssektorn kan drabbas av ny slamstrid
Att i detta läge rasera förtroendet med en ny oönskad slamstrid vore mycket oklokt och Miljödepartementets agerande inom den närmaste framtiden kommer att få stor betydelse för utvecklingen. Det allvarligaste med en ny slamstrid är att tredje man – d v s livsmedelssektorn – tyvärr kommer att drabbas, eftersom konsumentaktioner inte kan riktas mot de myndigheter som inte vill medverka till att genom separering få till stånd en ren och invändningsfri växtnäringsåterföring. Flera länder, där slamspridningen nu avvecklas, har etablerat sig på den svenska livsmedelsmarknaden. Vi skall därför inte i onödan försvåra för vår inhemska livsmedelsframställning genom att förorena jordbruksmarken och livsmedlen med miljögifter genom slamspridning, en åtgärd som ju går att undvika genom separation.

Sammanfattningsvis ber vi att Miljödepartementet verkar för att en separering av växtnäringen från miljögifter och allt annat avfall kommer till stånd, men förbjuder att en blandning av dessa (avloppsslam) sprids i livsmedelsproduktionen.

Vänligen

Bengt Ingerstam
ordförande