Till startsidan Sveriges Konsumenter i Samverkan 
2009-02-17 Publicerad i KNY nr 11 samt i SKN nr 107
Trött på tillsatser?

Nu kommer ett ”rekord” till, 32 tillsatser (med E-nr?). Kostdoktorn.se publicerade inför Alla Hjärtans Dag en ”hjärtetårta” från Konsumbagaren, där han uppgav att den innehöll 32 E-nr tillsatser. Javisst reagerar folk över den långa listan i innehållsförteckningen, men mest kanske för det inte är begripliga namn. Vem vet vad kalciumhydroxid E 526 är? Hur gör man lutfisk? Just det, med släckt kalk! (Se Wikipedia). Många E-nr har en psykologisk effekt, skrämmande beroende på okunnighet.

Några konkreta förslag:
Det enda som är riktigt dåligt, bortsett ifrån att Konsumbagaren förfaller till att baka sådana onödiga produkter, är att den innehåller delvis härdat vegetabiliskt fett. Det är vi alla överens om att vi inte vill ha! Det andra är ett antal azo-färgämnen för färgens skull, det är bara för ögat men tveksamhet råder om riskerna, alltså avstå!

Resten då, ja det bara skrämmer. Längden på en innehållsförteckning skrämmer. Det är förståeligt att folk reagerar så att man undviker varor med långa innehållsförteckningar, speciellt med många E-nr.

Men låt oss hyfsa debatten lite nu
Den olyckliga fixeringen på att allt med E-nr är skit har inte varit bra, snarare skapat oro hos folk. Samtidigt har industrins okritiska inställning till E-nr och enkla hänvisningen till ”ja men då är det ju godkänt” utan att ifrågasätta konsumentnyttan, gett oss en ökad användning av även sådant vi ska undvika, t ex azo-färgerna.

Vi har inte alltid varit så snälla heller emot tillsatserna, men vi har inte hysteriskt hoppat på allt med E-nr! Vi har valt ut några där vi konsumenter borde akta oss eller t o m bojkotta. Dit hör de härdade fetterna med sina transfetter (utan E-nr), azo-färgerna, sötningsmedlen och det syntetiska glutamatet.

Läs mera om vårt agerande:
Maten kan bli skadlig av tillsatser >>
Fem myter om tillsatserna i maten >>
Hela avsnittet om tillsatser >>

En trött debatt
Såg i går 16 februari Storforum om maten i TV. Det var 2 timmar på bästa sändningstid. Fokus helt på tillsatserna. En trött debatt där vissa parter stod klart på ena sidan och andra försvarade plikttroget näringslivet. Många hade svårt att hålla sig till ämnet och tendenser till pajkastning fanns, men disciplinerade. Dynamiken saknades och det blev ett evigt ”tuggande” om tillsatser. Blev tvungen att gå ut i köket för att ”tugga på riktigt men med mat i munnen”, egna pannbiffar utan mera tillsatser än salt och peppar.

Kanske intresserade debatten många, i så fall beklagligt. Inte ett ord om genteknik, bestrålning av mat, nanoteknik i livsmedel, gödningskosten med majs och soja både till djur och människor för ökad fetma och diabetes, för hård upphettning av livsmedel, härdningen av fetter, överanvändning av inflammatoriska Omega-6 samt importen av palmolja till margarinerna – frågor som är tunga livsmedelsfrågor och berör framtiden. All teknik är inte per automatik dålig, men missbruket är dåligt! Samma kan sägas om tillsatserna.

Ett generalfel i vår nutida matproduktion!
Enda lilla tankeväckaren stod Marit Paulsen för, när hon nämnde om sin nya bok ”Lurad av laxen”. Hon nämnde om hur mycket småfisk man måste beskatta haven med (5 kg) för att få fram 1 kg lax. Hon nämnde också hur man drygar ut med vegetabilier (3 kg gödningskost) och därmed får lägre halt av långkedjade Omega-3, den nyttiga fettsyran. Här är ett generalfel i vår nutida matproduktion! Jämfört med debatten om de svarta oliverna (färgade) som blev en konfrontation mellan Nilsson och Lisbeth Kohls från ICA. Lite ”piffig” men ointressat egentligen.

Det skulle inte skada med en direkt dialog mellan oss konsumenter och näringslivet och då vill vi vara med, tror vi har lite av intresse att säga!

upp

Startsida Övrig verksamhet och kampanjer Kontakta oss