Sveriges Konsumenter i Samverkan

Hälsosamt är lönsamt

Ohälsa kostar mer 

Hälsa är gratis, men ohälsa kostar. Det kostar inte bara för den egna plånboken, utan det kostar också av allmäna medel, alltså belastar det statsbudgeten. Sjukvården kostar i vårt samhälle ca 100 miljarder kr per år, vilket är utslaget per innevånare ca 12 000 kr per år. Jämför vi med försvarskostnaderna som är 34 miljarder kr så får vi en uppfattning. Vi kan också jämföra med den totala statsbudgeten som är på ca 400 miljarder. 

Det är alltså kostnader som vi betalar via skattsedeln. Det vi betalar privat är ju avgiften vid läkarbesök och del av medicinkostnaderna. 

Men ohälsa kostar också mer än i pengar. Ohälsa kostar i form av mindre välbefinnande, kostar i form av påfrestningar på kroppen, kostar alltså även lidande, och kostar också även sorg när ohälsan gör så att livet tar slut. 

Ohälsa förorsakar också kostnader i arbetslivet. Det är s.k. merkostnader för sjukfrånvaro, störningar i produktionen, minskad försäljning på grund av minskad produktion m.m. 

Det finns ytterligare en "kostnad" och det är den sänkta livskvalitén. Alla vet väl vad en simpel förkylning innebär i sänkt livskvalitét, men det finns naturligtvis kostsammare sjukdomstillstånd som sänker livskvalitén betydligt mera. 

Ohälsa kostar också för framtiden och kommande generationer. Det finns ärftliga sjukdommar, d.v.s sådana som förs vidare till kommande generationer. Det finns också smittsamma sjukdommar, t.ex. AIDS, som bland drabbar nästa generation i form av redan vid födseln smittade barn. Ohälsa kostar alltså även för nästa och kommande generationer. 

Det behöver nödvändigtvis inte vara ens eget agerande, det kan vara  andras "synder" eller omgivande förhållanden som kommer att inverka på kommande generationers hälsotillstånd. Här har vi miljöfrågorna och våra vanor, t.ex. rökning och kostvanorna. Även ett lands allmänna ekonomiska tillstånd kan ge biverkningar längre fram. 

Hälsa kostar också

Hälsa är gratis. Ja, det är sant, om man värderar tillståndet i sig, men det kan kosta också att behålla hälsan. Av rädsla för ohälsa äter många en massa olika preparat och tillskott och s.k. hälsoprodukter. Somliga lägger ner stora pengar på motionsverksamhet, både på prylar och på avgifter till t.ex. gym. 

Man kan sammanfatta genom att säga att "hälsa är gratis, att behålla hälsan kan kosta, men att eliminera ohälsa kostar mest."

Det billigaste sättet och det mest lönsamma sättet är nog i alla fall att med sunt, förnuftigt och lagom leverne på ett naturligt sätt försöka behålla hälsan. Vi ska i denna lilla skrift försöka vidga begreppet och därmed kunna bli mer motiverade att behålla hälsan, just genom att inse hur värdefull den är och hur mycket ohälsa kostar i olika sammanhang. 
 

Vår komplicerade värld

Vårt liv och vår värld är mycket komplicerade funktioner, och det kan vara nyttigt att få upp ögonen för ett vidare begrepp och inte se alltför ensidigt på detaljerna. 

Vi ska se på hälsosamhet och i olika sammanhang. Vi ska inrikta oss på främst sambanden, konsekvenserna, makten, intressena, konflikterna, och man kanske också skulle kunna kalla det synergieffekterna. 
 

Tobak bra som avskräckande exempel

Vi kommer inte att ta upp olika produkter var för sig, snarare se exempel på vissa produkters inverkan på många områden. Ett klassiskt sådant är ju tobaken, som vi lätt förstår att det innebär ohälsa, men det innebär också en kostnad för plånboken, en belastning för miljön både i produktionen med diverse ämnen och där den odlas, och naturligtvis miljön för de som befinner sig i närheten. Vi kommer att titta på vad det kostar för statsbudgeten och naturligtvis hur det påverkar omvärlden, främst tredje världen, där odlingar ockuperar mark som befolkningen annars kunde ha odlat sin mat på. Det inverkar helt klart på livskvalitén både i form av bundenheten till vanan och i form av det försämrade allmäntillståndet och hälsan, och det har naturligtvis effekter för framtiden och de framtida generationerna i och med att vi för vidare ett mönster och en vana. Det finns alltså så mycket negativa effekter av tobaken, att det är 
ofattbart att våra regeringar inte har förbjudit den sedan länge tillbaka! 

Egentligen skulle tobaken haft ett eget kapitel i den här skriften, men då skulle boken säkert blivit dubbelt så tjock. Vi nöjer oss med att ta med tobakens effekter i de olika kapitlen, och därmed i stället försöka lära oss tekniken med att tänka i helhetsbegrepp, och se konsekvenserna i ett betydligt större sammanhang än vad vi normalt förknippar med ordet hälsosamt. 

Hoppas att läsaren får glädje och nytta av att ha offrat en del av sin tid och en del av sitt liv med att läsa igenom boken. Jag hoppas att det ska innebära något av en aha-upplevelse att just se konsekvenserna och uppleva det vidgade perspektivet, och att jag därmed har kunnat förmedla en ny teknik att se på olika varor eller företeelser för att lättare kunna välja rätt eller bli mera motiverad att säga nej - sluta. 

Konsumindre

"Konsumindre för ökat välstånd, eller konsumera för ohållbar tillväxt". 

Samhället har länge präglats av maximering. Staten har velat ha mer och mer, inte bara av våra pengar, utan också ta hand om mer och mer för vår räkning.Idag börjar det att gå upp för samtliga att staten inte kan göra allt utan behöver nu föra tillbaka en del av arbetsuppgifterna på oss medborgare. 

Näringslivet, d.v.s. våra producerande och distribuerande företag, har alltid haft ökad omsättning och ökad vinst som mål. Det målet får vi nog alltid leva med, men vi borde då också kunna kräva ökad hänsyn till medborgarna - konsumenterna i form av mera hänsyn till både hälsa, miljö och etik, alltså ett vidgat kvalitetsbegrepp. 

Att konsumera mera har också varit tidsandan. Det beror naturligtvis på oss konsumenter, brukare, användare, som har ett inneboende ha-begär, men som också är lätta att stimulera till att öka konsumtionen, att vilja ha mer. Reklammakarna och många psykologer har arbetat intensivt med detta att hitta raffinerade metoder för att få oss att vilja ha mera och alltså öka konsumtionen. 
 

Öka konsumtionen för att hålla hjulen igång

I tider av arbetslöshet säger till och med vissa att vi måste öka konsumtionen för att rädda sysselsättningen och alltså undvika arbetslösheten. Nu är det inte alltid riktigt rätt att se sambandet på det sättet därför att för att kunna finansiera en ökad konsumtion måste man arbeta mera också. Det betyder att de som har ett arbete försöker skaffa ett extra arbete eller arbeta mera, d.v.s. övertid, eller öka sina kvalifikationer för att få högre lön och då innebär det ju att några andra får mindre möjligheter till arbete, de blir alltså utslagna. Sedan är väl inte arbetslöshet och sysselsättning direkt samma sak, fast tvärtom, eftersom en stor del av sysselsättningen inte sker inom det avlönade arbetet. Frågan är också om allt för mycket arbete är hälsosamt. Det kanske snarare är så att vi inte ska slita ut oss och inte offra för mycket tid på avlönat arbete, utan kanske till och med offra mera tid på att laga maten hemma, och 
därmed undvika den industrilagade maten och därigenom kunna påverka så att maten blir hälsosammare. 
 

Feltolkningar

Den ökade konsumtionen och vår vilja att ha mer och få mer, gynnar inte helheten. Möjligen kan det gynna delar av den. Mer konsumtion kräver mera materia, mera energi, mera arbete, mera transporter, mera förpackningar och mera reklam, och det ger mera sopor och möjligen övervikt. Även om ordet konsuMERA har en positiv klang, kanske det är så att just det är det negativa, medan konsuMINDRE som ju är ett negativt ord egentligen är det positiva.

När vårt samhälle helt var upptaget av industrialiseringen och den fulla sysselsättningen och var präglat av maximeringsfilosofin och tillväxtfilosofin kunde man se klart ohälsosamma effekter, som tolkades som positiva konsekvenser. Ju mer bilarna kom att rosta, ju mer stål gick det åt och ju mer omsatte gruvindustrin. Alltså expanderade också gruvindustrin och i boksluten såg det ut som något positivt. Numera när vi tar mera miljöhänsyn, vet vi också att miljöeffekterna av gruvbrytning är mycket stora och innebär en ohälsosam påverkan av miljön, som därmed också påverkar hälsan.

Sista åren har vi börjat se de växande sopbergen som ett tecken på ohälsa, att vårt sätt att leva inte alls är hälsosamt. Detta därför att vi har börjat förstå konsekvenserna med allt avfallet. 

Senaste tidens enormt ökande konsumtion av godis och expansionen av godisbutikerna är det nog ingen som ser som en hälsosam utveckling. Däremot är varje butiksinnehavare och producent av godis nöjda och glada när de läser boksluten, och talar öppet om hur "positiv utvecklingen har varit". Om vi tittar på produkten "socker" generellt så vet vi rent näringsmässigt att vi borde minska konsumtionen ur hälsosynpunkt. Det är väl knappast så att Sockerbolaget anstränger sig särskilt mycket för att vi ska minska vår konsumtion, snarare gör man tvärtom t.ex. genom att hjälpa oss med recept där socker ingår. Med socker är det som med tobak, har man väl skapat behovet så ökar det av sig självt. 

Men vem ska då stå för aktiviteter av karaktären konsumindre? Ja, självklart är det vi, folket, medborgarna, brukarna, konsumenterna som i eget intresse och i gemensamt allmänt intresse måste se det hela ur just den synvinkeln. 

De tre intressena

Låt oss dela upp samhället i tre olika sektorer. Det ena är den privata sektorn, d.v.s. det privata företagandet och det andra är den offentliga sektorn, så har vi den tredje sektorn som är folket. Folket som presterar sitt arbete, för att få lite köpkraft att stoppa in i näringslivet igen. Vi ställer alltså upp med både arbetskraft och köpkraft. Men om vi ser det som konsumindre, så kanske vi inte ska ställa upp med lika mycket arbetskraft och vi kanske inte ska släppa iväg lika mycket köpkraft, utan hålla lite grann i både pengarna och tiden och låta den privata och offentliga sektorn anpassa sig till en något mindre kostym, kanske en klädsammare mindre kostym. Det är ju folkets väl och ve som gäller och det är folkets behov som måste tillfredsställas på det mest ekonomiska sättet, precis som man resonerar i ett företag. Minsta möjliga arbetsinsats och minsta möjliga råvaruåtgång för att få ut det mesta möjliga av den färdiga produkten. Den formen av tillväxt är framtidens tillväxt. Det är lönsamhetstänkandet, som även vi som konsumenter måste börja ta till oss. Vi måste genomskåda den psykologiska påverkan som vi har varit utsatta för ifrån både statsmakternas och näringslivets sida. Från statsmakterna har man idealiserat arbetets roll, det är deras sätt att säga "att vi är inget värda om vi inte har ett lönearbete". Vi är ingenting även om vi kanske är fullt sysselsatta med meningsfull sysselsättning, men den är ju inte ATP-grundande. 

Att odla själv eller att plocka i skogen, att laga mat själv eller vara hemma i hemmet och göra någonting är alltså oavlönat och inte ATP-ökande, det är bara betraktat som mindervärdig sysselsättning. Bakom det här ligger självklart statsmakternas intresse av att öka skatteintäkterna och få större grepp om människans frihet. Näringslivet har använt sig av psykologer och skapat reklamen och därmed makt över oss människor. Det har även skapat produkter som ökar beroendet och alltså ökar konsumtionen.
 

Vi lär om lönsamhet

Men har vi egentligen lust att arbeta ihjäl oss för att få det bra? Ja, då har vi ju ingen nytta av det. Ur konsumentsynpunkt är det alltså inte hälsosamt att bara vilja ha mera. Titta bara på livsmedelsindustrins manipulerande med råvarorna, ibland är det inte ens råvaror utan syntetiskt skapade smaker, konsistenser och former för att locka oss att konsumera med smak och andra upplevelser. 

Vi konsumenter lever inte för att prestera vår arbetskraft och konsumera maximalt för att hålla ett allt större näringsliv under armarna och finansiera en allt hungrigare statsapparat med skatter. Det är lite grann av "svansen som viftade med hunden". Det är vi medborgare, brukare, konsumenter, d.v.s. vi alla som är basen för samhället och överlevnaden, och det är våra behov som skapar sysselsättning och marknad. 

Behovstillfredsställelsen är inte huvudsaken, utan medlet som har blivit målet. Vi konsumenter kanske bättre skulle lära oss vad våra behov egentligen är, och också tilllämpa lönsamhetstanken som är vanlig i näringslivet. Det är vad hushållning egentligen innebär. Att offra så lite arbete som möjligt för att få det vi behöver och undvika allt sånt som vi inte behöver, det olönsamma, och därigenom få mera tid över samtidigt som vi skadar mindre både vår hälsa och miljö. 

Vi kan lära oss att jaga kostnader och skapa lönsamhet, att maximera på våra villkor så att vi får så stor behovstillfredsställelse som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats och tidsåtgång. Det är hälsosamt och lönsamt för oss var och en. 
 

Positiva effekter i stort

När vi nu går in i de olika kapitlen ska vi se att det har en positiv effekt på de flesta områden. Mindre fett, mindre socker, mindre salt, mindre tobak, mindre alkohol, mindre kalorier, mindre energianvändning, mindre råvaruanvändning, mindre sopor och mindre av den onödiga produktionen
och konsumtionen har ju helt klart effekter på både kroppen, plånboken, miljön, statsbudgeten, omvärlden, sysselsättningen, livskvalitén, naturen, framtiden och på framtida generationer. 

KonsuMINDRE är hälsosamt för oss alla, och inte minst lönsamt, nu och för framtiden! 

 
Tillbaka      Hem