Det är gott, ger bra proteiner och nyttigaste fettet. Sedan länge har man vetat att man blir intelligent av fisk. Nu vet vi varför, det är fettsyran Omega-3. Men om sånt debatteras det inte mycket. Men argumentet Omega-3 missbrukas desto mer i reklamen för t ex margarin och bröd.

Korna, som ger oss mjölk och en del som föds upp för köttet, beskylls för att stå för 20 % av växthusgaserna, medan alla transporter står för 18 %. Vad står fisken för? Inga utsläpp alls - i havet. Kanske ett bättre alternativ för middagsbordet ur klimatsynpunkt. Det går åt 20-50 000 liter vatten för att producera ett kilo protein via nötköttsuppfödning och vidareprocessen. Hur mycket vatten förbrukas för ett kilo fiskprotein? Ingen brist på vatten här inte. Snarare får vi mera genom avsmältningen av polernas isar. Var finns dessa frågor i debatten? Det handlar mest om drivmedel för våra allt flera bilar.

Men den frodiga debatten om fisket handlar mest om den utrotningshotade torsken och fiskarena (de med 2 ben) och deras lönsamhet, möjlighet att ta för sig så mycket de kan och ev får. Inom EU hör man inget om konsumenternas behov av nyttig och god mat, bara om huggsexan, bestämning av kvoterna och deras storlek. Här bestämmer fiskeministrarna, inte folkhälsoministrarna.

Det pratas vitt och brett om förvaltning av fiskebestånden, men fortfarande är det inte förbjudet att kasta nyttig och hälsosam mat överbord i oanade mängder. Det kallas ”discard” och är den fisk man får upp, som man inte är ute för att ta upp, men inte kan undvika när man sopar rent på bottnarna. Så länge jag har ägnat mig åt fiskerifrågorna som konsumentrepresentant, har jag hört om det ohållbara med discarden, men ska det behövas 10 år till innan något görs?

Är det så svårt att fatta ett beslut? Varför tar inte fiskebåtarna med sig all bifångst hem till hamnen och gör som Greenpeace, lastar av det framför ett väl utvalt hus, lika väl som att göda havet med död och fullvärdig mat? Gör uppror! Varför är våra fiskare så lydiga när det gäller discarden, när de inte alltid är så präktiga och lydiga när det gäller rapportering och deklarationer av sina fångster. Inte alla fuskar, men några gör det. Visa lite engagemang också för de stora frågorna och inte enbart er lönsamhet. Det gäller faktiskt även er egen framtida försörjning, att vi vårdar fisket och fisken och MATEN.

Häromdagen släpptes ytterligare 200 miljoner från regeringen och en glad fiskeminister pekade på att ”nu löser vi alla problem”. Men discarden (utkasten) fortsätter dag för dag. Den 7 februari skrev två forskare på Svenska Dagbladets Brännpunkt och presenterade ännu en ide, att införa fiskerätter. Inte rätter av fisk utan rättigheter för fiskarena. Pengarna kom först och idéerna presenteras löpande, säkert finns det flera idéer. Men när kommer radikala aktioner? Discarden kan förbjudas över en natt. Fisket av romstinna havskräfthonor kan man sluta med över en natt, likaså romstinna rödspättor, som inte är värda sitt pris för det lilla kött de fortfarande har under skinnet.

Som konsument kräver jag mera god, nyttig och klimatriktig fisk – men inte på bekostnad av utrotningen av fisken och inte till astronomiska priser. När man ser 6/2 i TV4 bild av torskfilé (visserligen rygg) för 448:-/kg vill jag skrika. Det är ett hån emot oss konsumenter, dels att sälja den - när vi uppmanas att inte köpa torsk för att rädda torsken - och dels att ta så hutlöst betalt för den. Jag vägrar att köpa filead strömming för 72:80/kg med 8 dagars hållbarhet i en av våra lågpriskedjor, när strömmingsfiskarena kanske får runt 3:50:- per kg orensad. Jag köper aldrig mer en romstinn rödspätta för 79:- per kg när jag kan få 3 kycklingar för det priset. Det är mycket som är sjukt. Men här hjälper inte penicillin, bara lite sunt förnuft och snabbare klokare beslut – från den politiska nivån.

Bengt Ingerstam
Ordförande i Sveriges Konsumenter i Samverkan