Vi har haft en epok då allt skulle socialiseras och nu slår pendeln åt andra hållet, nu ska det avregleras. Ingendera är enbart bra. Men låt oss nu tänka efter en stund, utan att därmed behöva beskyllas för att vilja återinföra socialiseringen. Ska vi medborgare inte kunna ha en viss garanti för att vissa samhällsviktiga funktioner garanteras oss, lika över hela landet och till samhällsanpassade kostnader? Vad ska vi annars ha ”samhället” till?

Alla svenskar kan andas luft. Luft som ligger o trycker ovanför landet – och är gratis, än så länge. Sol strålar ner över oss, den energi vi måste ha för att leva vidare och för att hela samhället ska fungera. Solstrålningen är gratis, bara att fånga, antingen som energi, värme eller kolhydrater att äta. Under oss ligger vattenreservoarerna och vattnet som de består av har kommit ner uppifrån, gratis. Ingen har ännu gjort anspråk på att äga dessa funktioner, inte heller patentera dem. Förvånande, eller hur?

För att få fram vattnet till oss krävs det ett ledningssystem från vattenverken som pumpar upp vattnet, eventuellt renar det och skickar ut det. Sen krävs det ett av samhället uppbyggt ledningssystem för avloppet från hemmen, där stor del av samma vatten spolas ut, tillsammans med både det ena och det andra. Samhället, d v s vårt gemensamma har investerat i dessa system, äger dem åt oss.

Elektriciteten kommer inte automatiskt via luften, den kräver också ledningar. Det är också en del av infrastrukturen, som jag tycker vi ska äga tillsammans. Nätet ska sedan få hyras av alla de olika leverantörerna av producerad el. Men vad skulle hända om Volvo skulle äga ledningssystemen och kunna godtyckligt ta betalt av alla som vill utnyttja nätet?

I dagarna grävs det febrilt över landet. Det är röda och svarta tjocka kablar som grävs ner utefter våra vägar. Det är bredband, informationsteknologins motorvägar som ska ner. Men vem äger dem? Ska vissa företag få bestämma vem som ska få informera via dessa?

Ett annat aktuellt bolag är också en del av vår gemensamma infrastruktur, som äger kablarna, nätet, för telefoni – Telia. Ack så nära att norrmännen hade fått makt över delar av det. Telia Nät ska ägas av samhället, sen får olika bolag sköta trafiken.

En del av vårt vattenledningsnät ägs i dag av tyska intressen. Kanske förutseende av dem om de skulle få vattenbrist. Ja det var några exempel på infrastrukturproblem.

Nu tycker jag emellertid att lika lite som luft, sol och vatten, som kommer gratis till oss, lika lite ska enskilda ekonomiska intressen få ta över från vårt gemensamma de viktiga samhällsfunktionerna som utgör ”näten”, infrastrukturen. Det är kablarna för eldistribution, telefoni och snart bredbandskommunikation, rälsen för att köra tågen på, vägarna för att köra bilarna på, ledningarna för att pumpa vatten igenom. Dessa är det minsta möjliga och det viktigaste som vi väl skulle kunna få behålla i gemensam ägo, samhällsägo. Vissa livsviktiga samhällsfunktioner måste vi ha och inte släppa greppet om. Samhället, d v s vi själva, måste få bestämma vilken grad av allmännytta vi vill ha tillsammans och vad det får kosta. Risken om det blir privat och ska konkurrensutsättas är ju uppenbar. Billigast blir det i Stockholm att distribuera el, men i glesbygden hur blir det där?

Det är redan ett problem med vägar och räls och även elledningar i den yttersta glesbygden. Skulle det privatiseras och konkurrensutsättas så blir det ingen som vill ta ansvaret för Lappland, bara Skåne kanske och alla dessa privata ”välgörare” vill helst vara där det finns flest människor, där det är mest lönsamt. Ska vi ha Norrland kvar i Sverige så får vi faktiskt ta ansvaret också för att det går att komma dit och få lyse i lamporna även där. Det är en nationell angelägenhet, inte bara bygga ut älvarna där och ledningar för att ta ner strömmen till ”bebodda” trakter.

Tänk om Tuborg skulle få äga Öresundsbron och bestämma brukartarifferna. Nej så kan vi ju inte ha det säger någon nu. Men sjukhusen är på väg att bli privata investeringsobjekt, investeringar gjorda av bolag som lånat våra pensionspengar, för att kunna ta betalt när vi blir gamla och utslitna.

Postgirot är i farozonen för att privatiseras och därmed upphör en samhällsfunktion för att flytta pengar, något som måste finnas i ett fungerande samhälle. Borde det inte ingå i den allmännyttiga infrastrukturen? Jo jag tycker det och tycker nog att det är dags att vi vaknar över vad vi ska ha samhället till. Annars behöver vi väl inte sitta och betala skatt till de som ska sköta det vi inte ska ha längre – samhället.

Det är upp till oss medborgare att ta den här diskussionen, bestämma vad vi vill ska vara allmännyttigt, som inte enskilda bolag ska få hantera godtyckligt och förbehålla sig rätten att bestämma vilken servicegrad de anser vi ska få tillgång till. Vi kan väl rösta om det, lika väl som vi kan rösta om vilka som ska sitta och bestämma över oss i riksdag och kommunhus.
Vi medborgare vill vara med nu och bestämma hur vi ska ha det gemensamt och hur långt det gemensamma ska sträcka sig. Näten, ledningarna, vägarna, rälsen, flygplatserna, broarna och en del annat borde få vara den gemensamma samhällsägda infrastrukturen, så vi kan vara säkra på att få ha den kvar. Vi kan också kalla det här för konsumentinflytande.

Bengt Ingerstam