Consumers International, organisationen för världens konsumentorganisationer, hade sin 16:e världskongress nyligen i Durban, Sydafrika. Det var den första någonsin i Afrika, tidigare har man gästat Santiago di Chile för tre år sedan och dessförinnan Montpellier i Frankrike, Hongkong m. fl. Kongressen hålls vart tredje år och samlar en brokig skara konsumentföreträdare från alla världens hörn, ofta i nationella färgstarka dräkter.

Över 650 deltagare var anmälda till årets kongress och denna gång var nära hälften från just Afrika, glädjande nog. Utvecklingen har varit snabb i Afrika. För femton år sedan, när vårt svenska Konsument-Forum kom med som medlem, fanns bara en afrikansk organisation med. Idag är 30 medlemsorganisationer med från de 53 afrikanska länderna.

Det var en stor upplevelse för mig att få vara med, men det var också en strapatsfylld resa. Först bil till Nässjö, sen tåg till Köpenhamn och därifrån 7 på morgonen med flyg till Bryssel för att hoppa på planet direkt till Johannesburg, f v b Durban. Visst kändes det lite spännande där i Bryssel att krypa in i planet till Afrika, där jag aldrig varit. Men det var ju som vanligt, en flygstol, några flygvärdinnor och trångt. Visst var det en viss förväntan inför de 10,5 timmarna i luften. Jag brukar tycka att mer än två timmar är nog och nu skulle man sitta inklämd i över 10. Men det gick faktiskt, med hjälp av ett flertal måltider och mycket vatten. Upp och ner ur stolen så ofta som möjligt för diverse behov.

Efter några timmar låg vi över den Libyska öknen, i fullt solsken, i motsats till det gråa regniga Europa vi nyss lämnade. Fascinerande syn, en timma och en till. Tar den aldrig slut tänkte jag. Den var stor men vacker uppifrån och instängd i planet. Skulle inte vilja nödlanda här, var en tanke som inte gick att undvika. Sen råkade jag visst tuppa av en stund för sen var det nästan mörkt ute och timmarna gick. Det var svårt att uppfatta hur långt det egentligen är, när planet går med nära ljudhastigheten framåt timma efter timma. 950 km/timman är ju en bra fart. Men om det i stället hade gått med 95 km/tim, som en bil, skulle det tagit 10 gånger så lång tid. Det betyder att om man körde bil i genomsnitt 100 km/tim raka spåret skulle det tagit 10-11 dygn om man körde 10 timmar per dag. Jasså, var det så långt blev då reaktionen.

För sent framme i Johannesburg för att hinna anslutningen till Durban, fick vi övernatta och blev körda till ett hotell där man bommade in oss bakom grindar och vakter. Lite ovant. Men vilken frukost på morgonen! Här stektes äggen personligt, ett och ett till var och en, eller om man nu ville ha det i form av omelett med massa grönsaker i. Svala vindar svepte igenom de öppna dörrarna och några gick ut på terrassen för att njuta frukostkaffet. Det var ju vår ute.

Sen iväg till flygplatsen igen och planet till Durban. En vacker syn fick vi på Afrika uppifrån under de timmar det tog att komma fram. Snart syntes Indiska oceanen i horisonten och Durban dök upp. Landning och vi längtade att få komma ut på marken. Oouup, det var hett! 35 grader varmt och över 90% fuktighet! Man kippade efter andan, tog av kavajen och drog av slipsen, men det hjälpte inte. Det var en riktig värmechock, men så var det ju nästan sommar och solen stekte rakt uppifrån, nästan.

Väl framme på hotellet byte till lätt klädsel och ut för att hitta marknaden - Workshop Shopping Mall - för här behövdes en keps för att inte bränna flinten. Det blev ett par badbyxor också och ett par shorts, efter lite prutning. Vi behövde vatten och lite mat, så en lätt lunch fick det bli medan vi längtade ner till stranden vid Indiska Oceanen. Det var ju söndag, så kongressen hade inte börjat. Tillbaka till hotellet för att rigga för stranden. Där stötte vi ihop med några fler svenskar och andra "konsumentföreträdare" från andra länder, som frågade pliktskyldigast: "Var har ni varit?". Jo på marknaden och handlat sa vi. "Är ni inte kloka" blev svaret, där ska man överhuvud taget inte gå, inte i turistkläder i vart fall och inte med kameran hängande i handen. Näähää, då vet vi det. Straxt dök det upp fler av våra vänner, skärrade. De berättade att tre personer bland våra kollegor hade blivit rånade på stranden och strandpromenaden. På en hade de t o m skurit upp skjortan för att hitta dolda penningpåsen.

Stranden lockade oss inte längre, så det blev en dusch och sen taxi ut till någon restaurant.

Ölet var gott, påminde om Europa. Maten var jättegod, kanske lite annorlunda än Europa, men när man sett tre olika restauranters matsedlar var inte varianterna så många. Gott vin visste jag att det fanns, för det kan man ju redan prova här hemma. Faktiskt var det här nere inte så dyrt i alla fall. Kaffet var som i Europa. En del höga hus fanns där, breda gator och bilar fanns där också, så Afrika var inte så olika som man har föreställt sig. Men varmt var det och vår! Det var det inte i Europa.

Sen var det måndag och kongressen började och vi såg bara kongresshallen, hotellet, taxi och bord på restauranter resten av vecka, förutom en eftermiddagsutflykt som ingick i programmet då man fick se en krokodilfarm och en turistby med zuludansare och en lördagsutflykt till en djurpark med massor av "vilda djur". Hemresan på söndagen med nattflyget hem till Bryssel var en pärs. Varmt på planet och ingen aktivitet på det kulinariska planet men desto fler myror i benen gjorde det till en mardröm. Svårt att sova och mörkt ute gjorde att timmarna blev väl långa även om de 10 timmarna inte blev fler, men de var många och långa nog. När solen gick upp och frukost serverades började man ana att det kanske kommer att gå över.

Så lite mer om själva kongressen, som också var ett 40-årsjubileum för Consumers International, som idag organiserar 270 nationella konsumentorganisationer ifrån 120 länder.

Temat var "Consumers, Social Justice and the World Market." Det Sydafrikanska departementet för handel och industri stod som värd och Europeiska Kommissionens DG SANCO för hälsa och konsumentskydd hade sponsrat kongressen.

Under måndagen hölls öppningsdelen med en massa tal och även "General Assembly" med formaliteter som ekonomi och val av styrelse och ny ordförande. Avgående ordföranden Mrs Pamela Chan från Hongkong valdes för tre år sedan innan Hongkong blev kinesiskt. Hon ersattes nu av förra vice ordföranden, som enhälligt valdes till ordförande, Louise Sylvan från Australien.

Under tisdagen hölls ytterligare en del tal, mera djupgående. Det intressantaste var det Martin Khor höll. Han kommer från Third World Network/Consumers Association of Penang och gästade Sverige förra året under Fokus på världshandeln i Stockholm. Han menade att globaliseringen inte nödvändigtvis behöver vara i dess nuvarande skick och oundvikbar. Men han påpekade att vi måste vara med att forma det då, annars gör andra starka krafter det för oss. Fler och fler beslut tas nu av FNs säkerhetsråd, WTO och IMF och diplomater från olika länder är de som påverkar WTO. Starka rörelser nationellt på områden som berör konsumenter och konsumtion, etik, fair trade och miljö försvinner mer och mer i och med globaliseringen och de transnationella företagen slåss för att överleva. IMF, Världsbanken och WTO tar över alltmer från FN. Regelverket motverkar de små företagen.

Den billiga arbetskraften som fortfarande finns i många länder under utveckling utnyttjas fortfarande av stora världsföretag för att sälja billigare varor, men den enskilde konsumenten som förlorar jobbet har ingen glädje av låga priser. Konkurrensen får mer och mer karaktären av att sträva efter monopolbildning och liberaliseringen är en täckmantel för protektionism.

Khor citerade en ledare från ett av de största IT-företagen som sagt: "vi är den nya religionen, vi skall inte kontrolleras!"

Khors slutsats var att vi i de olika länderna måste delta i diskussionerna med våra regeringar och påverka deras officiella ställningstagande så att diplomaterna i de olika världsorganisationerna framför rätt budskap. Vi måste också i våra organisationer arbeta på det globala planet och få inflytande den vägen. Det är inte hopplöst men kräver att vi alla engagerar oss.

Sedan vidtog diverse work shops. Ska här denna gång bara ta upp några exempel. I ett seminarium om etisk konsumtion som leddes av en österrikisk organisation visade man hur man i testmetoderna nu byggt in även etiska frågor. Första exemplet hade man gjort på joggingsskor. De hade fått fram siffror på att 70% av konsumenterna tar hänsyn till hur företagen uppträder och hela 44% är villiga att betala mer för produkter från företag som tar sociala och miljöhänsyn. Det framfördes också siffror som att 58% var emot barnarbete och 44% emot djurtester. En mycket intressant uppfattning var att staterna vill inte syssla med dessa etiska värderingar och att konsumentorganisationerna allt mer och tillsammans med andra s k NGOs (icke statliga organisationer) tar mer och mer initiativet i denna utveckling.

En grupp seminarier under temat "Förändring av ekonomier: liberalisering, privatisering och konsumenternas säkerhet" berörde: Konkurrens, financiella marknader, vattenfrågor och tillgången till energi och telekommunikation. Under temat "Food security and safety" var det gott om seminarier som "Konsumenter, livsmedelssäkerhet och distribution", "Livsmedelsproduktion och modern jordbruksteknologi" (som naturligtvis berörde genteknik), "Konsumenter och ekologisk odling", "Codex och konsumenterna".

Tema "Hälsa och läkemedel" var en annan grupp där patentfrågor togs upp, tillgången av sjuk- och hälsovård samt tobaksfrågorna och kontroll av utvecklingen av dess konsumtion.

Tema "Sustainable consumption" berörde hur världen kan förändras, konsumentinformation, fair trade, och etiska investeringar. Övriga teman var "Konsumentpolitik, Internet och e-handel" med flera work shops liksom "Stärkandet av konsumentlagstiftning och standarder", "Konsumentutbildning", "Konsumentorganisationerna i framtiden" och slutligen "En engagerad konsumentrörelse".

24 work shops och några andra seminarier var naturligtvis omöjligt för en person att bevaka, men så mycket jag hann försökte jag ta del av. Vissa var säkert intressanta för många, men jag tror vi ligger väl framme i vår organisation på många områden och hade inte så mycket att lära. Men detta är ju också en lärdom. Men visst var det värdefullt med idéer och inte minst kontakter. Många visdomar fanns det naturligtvis att hämta in.

Avslutningsvis för denna gång ska jag berätta om den viktiga slutresolutionen som manglats fram. Den utgör ju ett ramverk och ett policy dokument för de närmaste tre årens utveckling och arbete. Ett väl genomarbetat förslag låg till grund men många förslag till ändringar framfödes.

Ett avsnitt som väckte mycket debatt var förslaget att alla sammankomster inom CI skulle vara rökfria. Inbitna rökare ville hindra det men det gick igenom efter att "shall" byttes ut till "should".

Sen kan jag bara inte låta bli och berätta om mitt personliga lilla försök att påverka världsopinionen! Under avsnittet "Hållbar utveckling" togs ett tillägg, som jag först fick lobba in på en italiensk organisation med fullt medlemskap och som jag har god kontakt med (även medlem i AEC, rösträtt har varken Konsument-Forum eller AEC som endast "affiliated members" - en kostndsfråga) och förankra det i minst tre andra röstande medlemsorganisationer. Förslaget antogs och det är alltså nu inskrivet "försäkra att djusskyddsaspekterna (animal welfare) omfattas, förutsatt att det inte missbrukas som ett handelshinder" i CIs policy dokument för framtiden.

Här följer ett klipp av en liten del av denna resolution:

Consumers International och medlemsorganisationerna ska verka för att bygga allianser med andra likatänkande grupper och för att driva på regeringar och internationella organ, att öka debatten och höja medvetenheten, att stödja det politiska arbetet och påverka den allmänna opinionen, för att

• stödja hållbar konsumtion för att minska resursslöseri och förhindra miljöskador
• minska resursutnyttjandet i i-länder, framför allt genom fokus på storkonsumenter
• stödja miljöskydd och verka för bra standarder, samtidigt som dessa inte får missbrukas i handelsstörande syfte
• säkerställa att djurskyddsåtgärder tillämpas, samtidigt som dessa inte får missbrukas som handelshinder
• sörja för att konsumenter har vettig information och utbildning om miljöeffekterna av sina köpvanor och sin livsstil
• formulera en tydlig policy när det gäller produkttestning och produktjämförelser, som måste ta hänsyn till hållbarhet
• skapa allmänt stöd för regeringsarbetet och politiken beskriven ovan
• att höja konsumenternas medvetenhet om produktion och marknadsföring, speciellt när det gäller förhoppningar och livsstilsval som inte är förenliga med målet om hållbar konsumtion

Bengt Ingerstam