REMISS Älvängen 2004-01-20 Till: Naturvårdsverket
Våra kommentarer: Ovanstående två citat från EU:s dokument är i allra högsta grad oförenliga. Det är orimligt att tro att man med nuvarande avloppssystem någonsin kan presentera en gödselprodukt som inte leder till en snabb förstörelse av åkermarken – om vi ser det med kommande generationers ögon. En närmare analys av slammets innehåll
och avloppsnätets uppbyggnad visar att de ämnen, som har sitt
ursprung i åkermarken (kväve, kalium, fosfor och beständiga
fibrer) och skall utgöra ett uthålligt kretslopp, är
den lilla delen. Den stora delen utgörs av olika typer av avfall
och avlagringar från vårt tekniska samhälle. Således
är exempelvis mängden metaller (inklusive järn och aluminium)
i ett normalt svenskt slam dubbelt så stor som mängden fosfor. Ett mycket viktigt steg framåt i slamfrågan
togs i och med Jan Erikssons rapport ”Halter av 61 spårelement
i avloppsslam, stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd
samt i jord och gröda” (SNV rapport 5148). - Exempelvis ökar halten av både guld och silver mycket snabbt i åkerjord vid slamspridning – trots att de inte mäts upp eller regleras. De växer väsentligt snabbare än de metaller som mäts upp. Silver är mycket toxiskt för markfloran medan guld tas upp i grödan samt är aktiv i människokroppens metabolism. - Om vi på teoretisk väg räknar ut hur stor andel som metallmängden från urin och avföring utgör av slammets metallhalter, ser vi att den mängd som kommer från teknosfären är ofantligt mycket större än den ekologiskt relevanta mängd som kommer från urin och avföring. Diskrepansen är cirka hundra gånger för en rad ämnen, t ex guld, silver, vismut, kobolt, krom, germanium, bly, antimon m fl. - På samma sätt är den mängd metaller som tillföras med ett normalt svenskt slam ofantligt mycket större än det som förs bort med grödan från en veteåker. Diskrepansen är cirka femtusen gånger för uran, cirka tvåtusen gånger för silver, dysprosium, gadolin och yttrium samt cirka tusen gånger för titan, antimon, palladium, bly, niob, lantan, neptunium, cerium m fl. Detta är särskilt oroande, då här finns ämnen som av Svenska Miljöinstitutet (IVL) anses tillhöra gruppen högriskmetaller (silver, vismut, indium, palladium, platina, antimon, selen och tellur). Dessa sprids från avancerad teknik, t ex datorer och bilar, och har påvisats i människans blod vid Karolinska Institutet i Sverige. Allt detta är oreglerat både i Sverige och inom EU. Det finns stora kunskapsluckor när det gäller de mindre kända metallerna. I och med att metaller inte kan tas bort från åkermarken i efterhand, skall försiktighetsprincipen få en strikt tillämpning när det gäller denna värdefulla naturresurs. - Kadmiumhalten i alla slam är mångdubbelt högre än den andel som kommer från urin och avföring. Detta är mycket allvarligt då slamspridning därmed alltid leder till nettotillförsel av kadmium till åkermarken. Därmed kan vi vänta ett ökande antal fall av njurskada hos befolkningen. Njurforskarna anser att det inte längre finns någon marginal kvar när det gäller kadmiuminducerad njurskada. Kadmiumhalten i fosforn i ett normalt svenskt slam är ca 50 ggr högre än den i källseparerad urin och 20 ggr högre än i konstgödsel av god kvalitet. Detta är orimligt i nuvarande allvarliga situation när det gäller kadmiumfrågan.- Ökningstakten hos metallerna i åkermarken är förhållandevis mycket snabb vid spridning av alla kända kommunala avloppsslam. Vid en årlig slamgiva på 1 ton ts/ha av ett svenskt slam med höga metallhalter fördubblas halten i åkern efter mycket kort tid, t ex cirka 3 år för guld, cirka 10 år för silver, 30 år för koppar, kvicksilver och volfram osv. Detta är ett ögonblick med mänsklighetens perspektiv. • Avloppsslam är således kraftigt
förorenat av metaller. Detta beror på avloppsnätets
fysiska uppbyggnad och anslutningsbild och kan inte åtgärdas
genom punktvisa insatser när det exempelvis gäller industriavlopp.
Eftersom vi bara har ett avloppsnät för allt flytande avfall
i samhället skall vi vara realister. Antingen måste växtnäringsämnena
separeras från det övriga avfallet genom ett alternativt
omhändertagande av urin och/eller avföring redan vid toalettstolarna.
Eller så måste växtnäringsämnen plockas ut
ur avloppsvatten/slam på teknisk väg vid reningsverken. Eller
så får växtnäringen offras om inte samhället
anser sig vara beredd att bekosta någon form av separation. Ytterst viktig
aspekt Oljebristen kommer också att påverka framställning och tillgång på konstgödsel. Därför måste redan nu göras stora ansträngningar för att växtnäringen från urin och avföring så snart som möjligt kan återföras i separerad form. När oljebristen väl debuterat kommer mycket att förändras och arbetet med att nå en uthållig växtnäringsåterföring måste vara avslutat. Sammanfattningsvis vill Sveriges Konsumenter i Samverkan framhålla att stora ansträngningar skall göras inom EU för att snarast få till stånd en separation av växtnäringen från det flytande avfallet. Sveriges Konsumenter i Samverkan Sveriges Konsumenter i Samverkan Box 88, 577 22 Hultsfred Tel: 0495-498 34, 413 15, Mobil: 070-604 77 25 Fax: 0495-498 35 E-post: skis-h(at)konsumentsamverkan.se Hemsida: http://www.konsumentsamverkan.se |