Sveriges Konsumenter i Samverkan
- för ökat konsumentinflytande -



 
 

Hultsfred 2000-03-30
Remiss EuJo 2000/357
Jordbruksdepartementet
Livsmedelsenheten
103 33 Stockholm
 
 

Synpunkter på "Vitbok om livsmedelssäkerhet


Sveriges Konsumenter i Samverkan är tacksamma för att ha fått tillfälle att svara på denna remiss får härmed lämna följande synpunkter på EG-kommissionens vitbok om säkra livsmedel:

(* I vårt svar använder vi benämningen "säkra livsmedel" och inte "livsmedelssäkerhet". Detta är två helt olika begrepp. Food security är den engelska benämningen på livsmedelssäkerhet.)

2. Principerna för säkra livsmedel

Punkt 8-11. Sveriges Konsumenter i Samverkan välkomnar att EG-kommissionen vill basera livsmedelslagstiftningen på konsumenternas behov av säkra livsmedel och att man även tycks vilja göra mer för att ta ökad hänsyn till jordbrukets konsekvenser för miljön och djurens välfärd. Vi är glada att man vill se varje del av produktionen i ett helhetsperspektiv där det måste finnas återkoppling från kontrollsystem som ska identifiera och hantera de problem som hotar de säkra
råvarorna och slutprodukterna. Enligt vår uppfattning måste en omfattande och integrerad inställning till livsmedelslagstiftning dessutom ta hänsyn till konsumenternas synpunkter och behov. Detta är inbyggt i Amsterdamtraktatets artikel 153 som även ger konsumenterna rätt till information och att organisera sig.

Punkt 12-13. Vi anser att kommissionen gör rätt som markerar att riskanalys är grunden till en gemensam policy för säker mat. Här kan man gott lyfta fram vilka aktörerna är i riskanalysen och att konsumenterna ska ges möjlighet till inflytande i alla tre stegen av riskanalys (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation).

Punkt 14. Vi uppskattar att kommissionen nu tar upp Försiktighetsprincipen som en del av riskhanteringen inom livsmedelssektorn. Vi menar dock att denna princip bör vara en viktig del i varje steg i riskanalysen, inte bara i hanteringen av en risk som redan identifierats och ska hanteras i efterhand. Förebyggande åtgärder är viktiga för konsumentskyddet och vi anser att detta kan klargöras. Försiktighetsprincipen anser vi är en "konsumentskyddsprincip" som även ska användas i riskanalysens första steg, dvs under riskvärderingen. I det tredje steget, under själva riskkommunikationen, bör försiktighetsprincipen också iakttas - man bör inte oroa i onödan och inte heller lugna i tveksamma fall - individer har rätt att själva bedöma vilka risker de vill ta.

Punkt 15. Andra faktorer än vetenskap som ska tas med i diskussionen om standarder och regler för livsmedel bör utarbetas i samråd med konsumentorganisationer. Vi är glada att Nordiska ministerrådet tagit initiativ till detta och att Sveriges Konsumenter i Samverkan erbjudits möjlighet att delta. Vi tror att Sverige och de nordiska länderna kan påverka Codex Alimentarius i en positiv riktning för att snabbt förbättra livsmedelsregelverken internationellt.

3. Väsentliga delar av politiken för säkra livsmedel

Punkt 18. Rapid Alert-systemet bör utvidgas till att omfatta andra länder utanför Europa som vi bedriver handel med.

Punkt 19-21. Vi välkomnar att vitboken slår fast att vetenskap bör spela en viktig rådgivande roll för att skydda konsumenterna men konstaterar att detta inte räcker. Vetenskap är en process med många kulturellt betingade, oetiska och t o m "ovetenskapliga" underströmningar, t ex en överbetoning av djurförsök, statistiska sannolikhetsmetoder, en ibland odemokratisk auktoritetstro, ett utbrett skråtänkande, olösta genderfrågor samt en i alltför många fall ytterst långsam strukturell

uppbyggnad. För konsumentskyddet behövs snabba beslut trots att vetenskapen inte lyckats hitta ett enda enkelt svar på samhällets frågor. Ett praktexempel är BSE-skandalen i England där vetenskapen inte förrän 1996 vågade ge politikerna rådet att det var dags att börja fatta de svåra besluten.

Punkt 22-23. När forskarvärldens experter anser sig veta bättre än alla andra sker ofta de riktigt stora misstagen. Vi menar att gentekniken är ett sådant exempel eftersom förändringen av DNA i växter, djur (och människor) inte bara får biologiska effekter, utan även stora sociala konsekvenser. Ska demokratin fungera och utvecklas kan inte vetenskap bli den enda instansen som ska ge alla svar på samhällets frågor och tvivel. När det gäller djuravel, modern växtförädling med hybridmetoder samt numera även GMO måste konsumenterna ges inflytande, vilket innebär möjlighet att påverka utvecklingen, även om forskare ogärna lämnar ifrån sig sina maktmedel.

Punkt 25. Vi anser därför att de sociala vetenskaperna måste ges en starkare roll inom EU. Experter inom psykologi, sociologi och etologi kan bidra till säkra livsmedel genom att bättre lyfta fram och fokusera konsumenternas behov. Även djurens - och miljöns - behov bör uppmärksammas på ett sätt som biologi eller kemi inte i sig kan göra. En rådgivande kommitte för de sociala vetenskaperna bör således instiftas, som får samma vikt som andra åtta vetenskapliga kommitteerna. Denna nya kommitte bör gärna ha med experter på sannolikhetslära, riskperception och riskkommunikation, och självklart anser vi att representanter från konsumentorganisationer ges möjlighet att delta.

Punkt 26. Vi är förvånade att vitboken inte tar upp aktuella förslag om ALOP (acceptable level of risk) och FSO (food safety objectives) som diskuteras internationellt. Dessa målinriktade system anses kunna öka säkerheten inom livsmedelsproduktionen. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser dock att konsumenterna måste vara involverade i utformandet av dessa system och vi hade hoppats att vitboken skulle ta upp denna diskussion. Även HACCP-systemet behöver förbättras i takt med att det blir allt mer utbrett inom livsmedelsindustrin. Generellt anser vi att alla metoder för att succesivt göra livsmedel mer säkra är bra. Vi accepterar inte status quo eller försämring och vill inte att nya system som inte löser de underliggande  hygienproblemen, t ex bestrålning av livsmedel för att förlänga hållbarheten, gynnar konsumenterna.
 

4. Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet

Punkt 29. Sveriges Konsumenter i Samverkan är positiv till att en central europeisk livsmedelsmyndighet skapas. I Sverige finns redan ett livsmedelsverk som ska "värna konsumenternas säkerhet". Trots det blir ca 500 000 svenskar sjuka av livsmedel varje år. I USA, som har en central (federal) livsmedelsmyndighet räknar man med att 78 miljoner blir sjuka av maten varje år. Medan en svensk bara löper 6, 25 %  risk att bli sjuk är risken hela 30 % i USA. En central myndighet av storformat är alltså inte i sig lösningen på alla problem på jordbruks-, industri-, och kostsidan.

Punkt 30-32. De förhållandevis små medel som idag satsas på livsmedelskontroll  inom EU räcker inte för att verkligen skydda konsumenterna. Kontrollen och särskilt inspektionssystemen nationellt och lokalt måste också byggas ut för att den centrala EU-myndigheten ska få konsumenternas fulla förtroende. Vi ser positivt på att en europeisk livsmedelsmyndighet ska få resurser att utveckla bättre system för riskanalys och utgår från att konsumenterna ges möjlighet till insyn och deltagande i uppbyggnaden av systemet.

Punkt 33. Vi håller med om att riskhantering inte ska vara den europeiska myndighetens ansvar, och hoppas att ökade resurser ges till nationella och lokala myndigheter. Vi tror att konsumenter i allmänhet litar mer på experter som talar deras eget språk och delar den kulturella bakgrund som präglar livet lokalt och nationellt. Detta är särskilt viktigt när EU ska utvidgas österut och livsmedelshandeln med de nya staterna ökar. Vi anser inte att Punkt 59 eller Punkt 115 tar tillräcklig hänsyn till de svårigheter som kan uppstå.

Punkt 41. Det är viktigt att konsumenterna kan lita på en central europeisk livsmedelsmyndighet. Vi är mycket kritiska till att tjänstemän och höga chefer vid amerikanska FDA byter jobb och går över till samma företag som man tidigare varit med om att kontrollera eller t o m ta fram ny lagstiftning för. Även det omvända sker i USA, alltså att en person som jobbat vid ett företag "byter sida" och får jobb vid FDA. Detta olyckliga förfarande kallar vi "svängdörrar" och vi vill varna för att samma metoder kan spridas inom EU. En 10-årsregel som förbjuder snabba arbetsbyten bör införas. Mutor måste också undvikas.
 
 
 

Punkt 51. Kommunikation med konsumenterna är viktig. En central europeisk myndighet måste ges resurser så att det blir möjligt att föra en dialog med konsumenterna. Sveriges Konsumenter i Samverkan menar att myndigheten inte blir trovärdig om man bara ska informera utan att ta hänsyn till åsikter och synpunkter som delges myndigheten. Vårt förslag är att myndigheten får resurser att bjuda in representanter från olika konsumentorganisationer till en referensgrupp som kan samlas 4-5 gånger per år för att gå igenom aktuella frågor. Konsumentorganisationerna måste också ges resurser att sprida rapporter och annat material till allmänheten. Den pågående Säker mat-kampanjen som finansieras av EU har fungerat bra i Sverige och är en modell som kan utvecklas.

5. Lagstiftning

Punkt 69. En positiv nyhet i vitboken är att man äntligen insett att foder måste regleras lika noga som andra länkar i livsmedelskedjan. Lagstiftningen om kraftfoder måste också ses över. Vi hoppas att EU ser till att förbättrade foderregler snabbt blir internationellt accepterade, särskilt inom Codex Alimentarius, eftersom en stor del av vårt djurfoder importeras från USA, Kanada och Brasilien. Vi har tre krav:
 


Sveriges Konsumenter i Samverkan vill inte att genmanipulerade fodermedel ska användas inom djuruppfödningen, i synnerhet som flera GMO-grödor innehåller antibiotikaresistenta markörgener. Särhållning och märkning av GMO-foder är ett tydligt konsumentkrav som industrin fortfarande inte tillgodosett trots över fem års debatt. Vi förväntar oss att löftet i punkt 69 om kontroll av GMO-foder mycket snabbt genomdrivs!
 
 

Punkt 76. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att lagstiftningen om GMO-livsmedel måste förbättras internationellt och deltar genom Consumers International i det Codexarbete som ska ta fram standarder för dessa ur konsumenternas perspektiv ytterst tvivelaktiga växter och kanske även fisk och däggdjur. Vi har tidigare (1998) framfört till kommissionen att lagstiftningen bör vara baserad på konsumenternas behov och inte bara på industrins eller jordbrukets krav på ökad vinst och högre effektivitet. Genteknikens etiska och miljömässiga konsekvenser måste vägas in. I dagsläget anser vi inte att någon av de GMO-produkter som finns på marknaden ger några som helst fördelar för konsumenten. Med tanke på den osäkerhet kring riskerna med själva tekniken, dvs virusvektorer, antibiotikaresistenta markörgener osv menar vi att dessa produkter bör totalförbjudas. Vårt krav på märkning av alla GMO-produkter, om de inte kan totalförbjudas, har som logisk följd att vi önskar att man tar fram bättre analysmetoder än de som idag ger olika utslag på samma laster och som inte tycks vara särskilt vetenskapliga!

Punkt 77-78. Förslaget lovar att förbättra kontrollen av tillsatser, färgämnen och sötningsmedel samt andra ämnen som kan komma i kontakt med våra livsmedel. Detta ser vi som en viktig förbättring men vi är oroliga för att ett sådant arbete, om det endast ska baseras på traditionell forskning och djurförsök, kommer att ta alltför lång tid och missa målet. Vi föreslår därför att man bör arbeta tillsammans med konsumentorganisationer och industrin för att ta fram en lista över de ämnen som måste prioriteras, i synnerhet sådana tillsatser som används väldigt mycket eller som riskgrupper, t ex barn, allergiker eller diabetiker kan få i sig höga mängder av. Vi vill också föreslå att man ser över särskilda produktgrupper, t ex azofärger, som bör kunna förbjudas direkt inom hela EU med hänvisning till Försiktighetsprincipen. Vi anser att man måste driva dessa frågor tydligare och hårdare på internationell nivå inom Codex Alimentarius, där särskilt JECFA är mycket kritiserat av konsumentorganisationer eftersom inga observatörer ges möjlighet att delta under möten. Slutna JECFA-förhandlingar, skandaler med djurförsök, industrins krav på att få hemligstämpla alla viktiga dokument samt "svängdörrar" mellan myndigheter och industri har bidragit till att vårt förtroende för tillsatser, färgämnen och sötningsmedel är näst intill obefintligt.

6. Kontroller

Vi har inga särskilda andra synpunkter eller förslag när det gäller hur kontrollen kan förbättras utöver vad vi redan framfört ovan.

7. Konsumentinformation

Punkt 95. Självklart välkomnar vi vitbokens ståndpunkt att riskkommunikation ska innebära en dialog med alla inblandade, alltså särskilt konsumenter.

Punkt 96. Förslaget att inrätta "public hearings" enligt amerikansk modell ger inte nödvändigtvis möjligheter för allmänheten att påverka livsmedelssäkerheten. Vi anser inte att "public hearings" ska ha karaktären av föredrag av vetenskapliga experter för konsumenter. Detta är fel tänkt, som om konsumenterna vore okunniga och måste läras upp av experterna. Resurser måste ges till konsumentorganisationer att knyta egna, från industri, statsmakt och EU oberoende experter till sig och för att kunna bedriva egen forskning och en mer långsiktig och konsekvent verksamhet. Vi menar att referensgrupper är ett bättre sätt att hantera konsumentkommunikationen och att detta inte är det samma som "public hearings". Vi välkomnar att vitboken ställer sig bakom den transatlantiska konsumentdialogen och att man även tycks vilja utvidga denna process på global nivå.

Punkt 99-103. Sveriges Konsumenter i Samverkan välkomnar särskilt vitbokens förslag om bättre märkning. Vi stödjer förslaget att ta bort 25 %-regeln helt och anser att det är bra för allergiker. Vi anser dock inte att det behövs en GMO-fri märkning (Punkt 103) utan vill att resurser läggs på analysmetoder som garanterar att normal mat, som inte är genmanipulerad, ska vara GMO-fri utan att det behöver märkas. Spårbarhet och dokumentering är viktig ur redlighetsperspektiv på ett sätt som bättre gynnar konsumenterna och deras rätt att få veta vad som finns i maten.

Punkt 101. Vi ogillar benämningen "Functional Foods" som vi anser är ett olyckligt hälsopåstående för en hel produktgrupp, vilket är omöjligt att styrka vetenskapligt. Benämningen måste bort ur vitboken. Däremot är vi positiva till en utveckling som tillåter information om enskilda produkters positiva hälsoeffekter, när det kan bevisas.

8. Den internationella dimensionen

Punkt 108. Eftersom EU är världens näst största jordbruksexportör och den största importören måste de europeiska konsumenternas krav på säkra livsmedel bli en större drivkraft inte bara på det europeiska planet utan även internationellt. Våra
WTO-åtaganden försvårar i nuläget detta eftersom SPS-avtalet och TBT-avtalet

egentligen inte tillåter att EU har bättre regler än andra länder. Jordbrukspolitiken behöver också omformas för att maten ska bli säkrare och större satsningar göras på t ex ekologisk odling.

Punkt 109. Sveriges Konsumenter i Samverkan menar att det är positivt att EU driver på arbetet för säkra livsmedel inom FAO, WHO och Codex Alimentarius samt IOE. Att man får igenom Försiktighetsprincipen på den internationella arenan är angeläget men andra faktorer, t ex etiska hänsyn och global solidaritet, måste också lyftas fram i handelspolitiken för att maten ska kännas så säker i ett uthålligt framtidsperspektiv som vi önskar. Rättvisemärkning är ett område där EU skulle kunna öka sina insatser rejält.

Punkt 110. När det gäller WTO/SPS/TBT måste man få lov att märka produkter efter hur de producerats, så kallad PPM-märkning (processer och tillverkningmetoder). Detta är särskilt viktigt för att djurhållningen ska kunna förbättras. Ursprungsmärkning är också ett viktigt konsumentkrav idag. En rad frågetecken kvarstår om huruvida EU verkligen tänker genomdriva förslag till direktiv om bättre märkning i sådana fall där det kan leda till konkurrensnackdelar mot tredje land.

Punkt 112-114. Vi anser att EU måste verka för att WTO inte ska vara oflexibelt när det gäller livsmedel. Inga tvister om handel med livsmedel bör hanteras av WTO eftersom man inte har den expertis med helhetskunskap som krävs. Länder ska lösa sådana tvister bilateralt genom vanliga politiska förhandlingar.

Enligt WTO/GATT-avtalets artikel XI får länder inte förbjuda export av varor eller tjänster. Detta tycker vi är lika allvarligt som att länder inte får förbjuda import. När det gäller vatten kan det vara av stor vikt att ett land får möjlighet att förbjuda t ex bulkexport, särskilt om vinsterna från hanteringen inte går tillbaka till befolkningen i
landet. För svensk del borde detta vara en viktig fråga då vi i dag har tillgång till vatten av hög kvalitet och vi själva bör kunna kontrollera hur eventuell handel med denna gemensamma resurs ska bedrivas. Även agro-genetiska resurser kan behöva skyddas bättre genom både import- och exportförbud.

Vi är förvånade att vitboken inte alls tar upp frågorna om vattenkvalitet eftersom detta kan sägas vara vårt viktigaste livsmedel! Även inom djurhållningen är vattentillgång och -kvalitet en faktor för att olika animaliska livsmedelsprodukter ska

ha så hög säkerhet som möjligt. Vi menar att bekämpningsmedelsrester och andra miljögifter absolut inte får hamna i vårt grundvatten och att detta är en av vår tids största problem. Vi accepterar inte gränsvärden av föroreningar (bekämpningsmedel, smittsamma ämnen, tungmetaller och andra kemiska substanser) i vårt dricksvatten utan vill att det ska vara rent. Det är en framtidsfråga eftersom vi kan sägas förvalta vattenresurserna för kommande generationer. Vatten är också en internationell resurs som ofta får stora politiska konsekvenser.

9. Slutsatser

Punkt 116. Sveriges Konsumenter i Samverkan ser positivt på kommissionens vitbok för säkra livsmedel och på den centrala europeiska livsmedelsmyndigheten. Vi tror att många av de åtgärder som föreslås kan bidra till att konsumenternas förtroende för maten stärks men framför allt vill vi se konkreta resultat på en rad områden. Vi är angelägna om att medverka både lokalt och nationellt för att målen ska uppnås och genom Association of European Consumers AEC och Consumers International kommer vi att fortsätta arbeta för att den europeiska och internationella maten blir säker för alla konsumenter. Vi ser fram emot att Sverige under tiden som vi är ordförandeland i EU får möjlighet att tydligt och konstruktivt driva en rad frågor som berör säkra livsmedel och vi vill självklart medverka i den processen.

Vi hoppas att Sverige och EU i den förhandlingsrunda om jordbruket (AoA) som nu inleds inom ramen för WTO, och även i framtida breda omförhandlingar av WTO-avtalet, i ännu högre grad lyssnar på konsumenternas krav på säkra och etiska livsmedel för att den globala utvecklingen ska kunna fortskrida i en önskvärd uthållig riktning.

Med vänlig hälsning

Bengt Ingerstam
ordförande

Martin Frid         Rebekka Dominique,  Åke Hedin
föredragande      medverkande